Jag lever i mörkret. .

Demonerna använder sin lockande röst mer än någonsin denna gång. . Jag försöker fokussera på något annat, men misslyckas. .

Dom har övertaget och jag tvingas till att göra det igen. .

Jag låter det vassa bladet smeka huden ännu en gång för att sedan invänta blodet. .

Efter en stunds ofokusserat tänkande känner jag hur det börjar gå ut i kroppen. .

Jag var som mindre rädd för demonerna. Men nu kan jag inte bestämma mig för om dom vill mig gott eller ondt. .

Dom vill att jag ska skada mig, men dom vet också att ett visst lugn faller över efteråt. .

Men dom anser sig själva missnöjda denna gång och uppmanar mig att upprepa den ansedda smärtsamma ritualen, som jag kallar för räddning. .

Jag lyder mycket noggrant rösterna. . Som belöning får jag vara ifred för en stund. . Varje sekund utan dem är en frihet. Friheten som man får uppleva med vingarna. . När jag glider över Molnen och ser ner på människorna. .

Det var något som var fel. . En konstig känsla. . För en gångs skull var det inte rösterna. . Det var jag. . Jag närmade mig mitt gömställe. . Tog fram några lugnande och sköljde ner dem. . en efter en och flera blev det. . Men jag Överlever. . Jag är en Ängel. .Vi kan inte dö. .

Vi byter bara dimenssion. . .

Uuma Dela. . .

Vacker ängel, isånnafall.