January
Saturday 29 January 2011 photo 2/2
|
Fy vad jag avskyr Sverige.
Jag må vara ung och kanske inte upplevt så mycket av glädjen i Sverige. .
Men om det skulle finnas så mycket Glädje i Detta land, Så skulle man ändå kunna se den oavsett vilken ålder man har.
Nej, jag är nog beredd att ta risken. Ge mig ut i det främmande.
Jag är världens lyckligaste kille. Jag har Världens mest underbara flickvän. Jag är lycklig. Men jag vill mer. Jag vill ge henne ett ännu bättre liv. Ett bättre liv ihop med mig.
Jag tänker inte nöja mig med att bara vara. Jag känner att jag lever i ett land. Där man nöjer sig med lagom. Jag vill skratta, Dansa och le avbrutet.
Jag är Killen som utan tvekan skulle kunna leva i ett land, långt långt borta. Jag bryr mig inte ett skit, om det skulle vara ett land där svårigheter och fattigdom är en självklarhet. Så länge man inte förbjuder sig själv och andra att skratta och njuta.
Jag har inte många vänner. Om de skulle vara vänner, så skulle de höra av sig.
Bry sig om mig.
Jag har slitit. Tagit hand om mina vänner. Jag har för HELVETE gjort mer för er än vad era egna föräldrar någonsin gjort. Ni vet vilka ni är. .
Och vad gäller er andra, så lyssnade jag på er, och fanns alltid där, hur jävla dåligt jag själv än mådde. Jag har aldrig lämnat er. Och hur illa ni än har betett er så har jag alltid försvarat er.
Jag har legat sömnlös och varit orolig för er.
Och ni kan inte ens se mig i ögonen. Tacka mig, eller ens höra av er.
Vad gällde er, behövde jag aldrig känna tvivel. Trodde jag.
Jag kommer för all framtid minnas dagen då jag insåg att min tid var kommen. Att det var dags för mig att tänka på mig själv.
Jag mådde skit, var ett vrak. Och trots det så ägnade jag mig bara åt er.
Och tillbaka fick jag en smäll.
En kniv i ryggen.
Ni sa att jag förändrats. Att jag förändrats till det sämre.
Jag har fått ta skit från er. Tröstat er. Tagit hand om er. Försörjt många av er. Trots det är det ni som kommer och tillrättavisar mig.
Och inte ens ett Tack.
Jag har inte alltid varit den bästa. Men jag har alltid försökt.
JAG HAR UNDER ALLA ÅR LYSSNAT PÅ ER, SÅ NU TAR NI FANIMEJ OCH LYSSNAR PÅ MIG!
Jag har nått den gräns då jag inte orkar försöka längre.
Jag gör inget annat än att visa engagemang.
Jag erkänner mina brister. Till skillnad från er.
Är det dags att visa att ni är riktiga vänner, så är det dags för det nu.
Och våga inte så mycket som skriva ett hjärta, om det är allt och inget mer.
Jag ställer inga krav, Jag begär ingenting.
Men fråga er själva. Kan jag fortsätta vara som jag är, Och kalla mig hans vän.
Ni kan vara oärliga, ni kan betee er hur ni vill, ni kan få fortsätta tro att jag inte förstår. Ni får göra vadfan ni vill.
MEN VÅGA FÖR HELVETE INTE TRO TANKEN ATT JAG ÄR DUM NOG ATT TRO ER. ATT JAG INTE FATTAR.
JAG HAR ALLTID FATTAT. JAG HAR BARA VARIT FAST BESLUTEN OM ATT DET GODA INOM ER EN DAG SKA VISA SIG.
Men tillbaks till de som tidigare skrevs.
Jag tror inte att Sverige kan bli ett fullbordat land. Ett land där glädje existerar.
Jag Längtar efter ett land eller en egenskapad värld där man kan skratta, Äta och dricka gott. Dansa, Följa musiken, röka, Älska, njuta. Allt, vad fan som helt. Men aldrig nöja sig med medelmåtta.
Se på människorna utomlands. Och då menar jag inte skiten ni ser på tv. DE LEVER OCH ÄR LYCKLIGA OCH FORTSÄTTER KÄMPA ÄNDÅ, trots att dom förlorat sina hem, Trots fattigdom och alla svårigheter. De kämpar vidare ändå.
Men vad har Sverige då?
Jo, Sverige har ALLT. Trots det kan dess befolkning inte ens torka sig i arslet utan att behöva en psykolog. Vi har allt vi behöver. Ändå så nöjer vi oss aldrig. Bara klagar och Gnäller.
Jag spottar på Sverige!
Comment the photo
gett mig kärlek, gett mig hopp, gett mig ett liv, gett mig en evig kompis, du har gett mig allt och lite till.
jag älskar dig, du är den snällaste människa man någonsin kan stöta på, faktiskt. <3 du har ett hjärta av guld
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/quitegothic/483584270/
Visa toppen
Show footer