Idag visade jag mamma en dikt som jag fått i uppgift att skriva på svenskan. Jag fick välja någon att skriva om och valde henne. När hon läste lappen med dikten så började hon tåras i ögonen. Hon var så rörd!
Jag är glad att hon tyckte om den, men Robert tyckte såklart att det var så "pinsamt" att han höll för öronen när mamma läste upp den högt.
Så här följer min dikt:

Dikt till min älskade Mamma
Dig har jag känt från första stund,
och kommer att älska tills min sista blund.
Det kommer alltid att vara mor & dotter, du och jag,
tills min kropp saknar puls, var natt och dag.
Du vet att vi med tiden kommer att tvingas skiljas åt,
men trots det vet du att vi för alltid delar samma båt.
Vårt temperament mot varandra är som en berg-och-dalbana,
men du får ändå mitt liv att leka som i en rolig rutshkana.
Jag vet att jag alltför sällan säger det, min käre mor,
men du vet ändå; att det är hos dig mitt hjärta alltid bor.

gud!!!! du e ju en poet! skit duktig!