March
Tuesday 25 March 2008 photo 6/7
|
Komme du bli bra? Kommer du bli som förr?
Jag vet ingenting, kan bara hoppas att han där uppe öppnar sin dörr.
Han ska öppna den för dig, be dig komma in och värma dig. Liksom sitt ner.
Han ska tända brasa, bjuda dig på varm choklad. Be dig ta kakor, om du vill ha, får du ta fler.
När du är varm känner du dig genast bättre. Men du orkade inte riktigt dricka upp all choklad. När du seser dig upp knarrar golvet, stolen välter och din tekopp når golvets yta. Du börjar be om förlåtelse och böjer dig för att plocka upp alla skärvor. Han bara sitter där och säger ingenting, inte berömelse, inte arghet, han vill inte klaga.
Plötsligt lägger han handen på din axel, tittar in i dina ögon och säger ; Du, min vän har ett hjärta av guld, skulle du vilja höra på en sak jag har skrivit, en saga?
Du nickar sakta och sträcker på ryggen. Han visar dig vägen till en soffa, vars framför brasans lågor ränner omkring, bildar figurer, som på sommaren. Myggen!
-Det här är sagan om min bästa vän, myggan Trillepi, började han berätta. - Vi ska färdas långt bort, till ett högt berg, där Trillepi ska klättra. Du lyssnade nogrant, vill inte förstöra. När man tillges en sådan tillfällighet att lyssna på hans sagor, är det värt att höra.
Men vad nu? Du trodde att det här var en glad berättelse. Grymhet är vad ditt öra når. Trillepi blir sjuk, ont i halsen, och jagas av andra myggor genom tjocka snår. Trillepi fasnar, rycker och sliter, vill bort. Men han kommer ingenvart, och han skriker, högre och högre, som en väldigt stor megafon.......
Det här vart för mycket, du reser dig upp och springer därifrån. Men när du kommer utanför dörren faller du, och faller, och faller. När du landar är det nån helt annan stans. Du kan se höga ramper, en massa folk och stora strålkastare härifrån. Du känner efter, det bränner i halsen. Kommer du klara det här? Du skulle nog ha druckig upp all choklad..
Jag vet ingenting, kan bara hoppas att han där uppe öppnar sin dörr.
Han ska öppna den för dig, be dig komma in och värma dig. Liksom sitt ner.
Han ska tända brasa, bjuda dig på varm choklad. Be dig ta kakor, om du vill ha, får du ta fler.
När du är varm känner du dig genast bättre. Men du orkade inte riktigt dricka upp all choklad. När du seser dig upp knarrar golvet, stolen välter och din tekopp når golvets yta. Du börjar be om förlåtelse och böjer dig för att plocka upp alla skärvor. Han bara sitter där och säger ingenting, inte berömelse, inte arghet, han vill inte klaga.
Plötsligt lägger han handen på din axel, tittar in i dina ögon och säger ; Du, min vän har ett hjärta av guld, skulle du vilja höra på en sak jag har skrivit, en saga?
Du nickar sakta och sträcker på ryggen. Han visar dig vägen till en soffa, vars framför brasans lågor ränner omkring, bildar figurer, som på sommaren. Myggen!
-Det här är sagan om min bästa vän, myggan Trillepi, började han berätta. - Vi ska färdas långt bort, till ett högt berg, där Trillepi ska klättra. Du lyssnade nogrant, vill inte förstöra. När man tillges en sådan tillfällighet att lyssna på hans sagor, är det värt att höra.
Men vad nu? Du trodde att det här var en glad berättelse. Grymhet är vad ditt öra når. Trillepi blir sjuk, ont i halsen, och jagas av andra myggor genom tjocka snår. Trillepi fasnar, rycker och sliter, vill bort. Men han kommer ingenvart, och han skriker, högre och högre, som en väldigt stor megafon.......
Det här vart för mycket, du reser dig upp och springer därifrån. Men när du kommer utanför dörren faller du, och faller, och faller. När du landar är det nån helt annan stans. Du kan se höga ramper, en massa folk och stora strålkastare härifrån. Du känner efter, det bränner i halsen. Kommer du klara det här? Du skulle nog ha druckig upp all choklad..
Åååh, vad fiiin:'''D<333
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rrrenee/184478496/
Visa toppen
Show footer