November
Monday 16 June 2008 photo 1/1
|
Jag har aldrig sagt att du bara förstör, det skulle jag aldrig göra, för jag har självklart också ett val . man har alltid ett val, jag hade kunnat stanna , ta den tid det behövdes, kämpa, men jag orkade inte . du har inte gjort något fel, för jag sa aldrig hur du skulle göra för att det skulle bli rätt, för att det skulle bli bra, inte på riktigt. jag antar att jag hoppades att du skulle förstå det ändå, men hur skulle du kunnat göra det, hur skulle du kunnat veta hur jag tänkte och kände, jag sa ju inget . jag lät det bara gå liksom, fortsatte hoppas att du skulle fatta, gav kanske små mini-hintar om vad jag tänkte, men inget konkret, och sen bara exploderade jag, och du fattade inte varför. jag borde sagt något tidigare, självklart. så förlåt, förlåt för att jag inte gjorde det, och förlåt för att jag alltid skyller på dig, förlåt för att jag får dig att må som du gör när jag sagt något som jag inte tänkt igenom.
och jag vill inte bara släppa det, jag har aldrig velat bara släppa det, som om jag skulle känna mig fri då, som om jag skulle vara lycklig då. jag vet inte, men vi har kanske förändrats för mycket, båda två, värderat om liksom, sett att andra saker kan vara bättre eller viktigare, eller känt att andra saker kan få oss att må bättre.
det är precis som att sluta nian, det är två ord som hoppar upp i skallen på mig, aldrig mer . är det så? aldrig mer , aldrig mer några minnen med dig, aldrig mer några dagar på ditt land med din släkt och gitarrer, aldrig mer tre-rätters-middagar i ditt kök och aldrig mer allvarliga konversationer blandat med våran humor och våra skratt.
det gör ont, men det kanske är nödvändigt? är det inte det vill jag inte att det ska bli så, för det är verkligen jobbigt att se saker som påminner om dig hela tiden, eller cykla samma väg som hem till dig och veta att jag kan inte svänga förbi som jag brukar . "så nära men ändå så långt borta" jag hatar den klyschan, men fan vad det stämmer. för det skulle vara så jävla lätt att bara plocka upp telefonen och ringa numret som jag fortfarande kan uttantill. men jag gör det inte.
jag överlever utan dig, men det är inget jag skulle föredra, verkligen inte . jag vet inte om det kommer lösa sig, och jag vet inte hur du reagerar när du läser det här, men jag älskar dig fortfarande, det vet du, jag har nog aldrig känt på det viset förut.
when you lose something you can't replace, when you love someone but it goes to waste, could it be worse?
och jag vill inte bara släppa det, jag har aldrig velat bara släppa det, som om jag skulle känna mig fri då, som om jag skulle vara lycklig då. jag vet inte, men vi har kanske förändrats för mycket, båda två, värderat om liksom, sett att andra saker kan vara bättre eller viktigare, eller känt att andra saker kan få oss att må bättre.
det är precis som att sluta nian, det är två ord som hoppar upp i skallen på mig, aldrig mer . är det så? aldrig mer , aldrig mer några minnen med dig, aldrig mer några dagar på ditt land med din släkt och gitarrer, aldrig mer tre-rätters-middagar i ditt kök och aldrig mer allvarliga konversationer blandat med våran humor och våra skratt.
det gör ont, men det kanske är nödvändigt? är det inte det vill jag inte att det ska bli så, för det är verkligen jobbigt att se saker som påminner om dig hela tiden, eller cykla samma väg som hem till dig och veta att jag kan inte svänga förbi som jag brukar . "så nära men ändå så långt borta" jag hatar den klyschan, men fan vad det stämmer. för det skulle vara så jävla lätt att bara plocka upp telefonen och ringa numret som jag fortfarande kan uttantill. men jag gör det inte.
jag överlever utan dig, men det är inget jag skulle föredra, verkligen inte . jag vet inte om det kommer lösa sig, och jag vet inte hur du reagerar när du läser det här, men jag älskar dig fortfarande, det vet du, jag har nog aldrig känt på det viset förut.
when you lose something you can't replace, when you love someone but it goes to waste, could it be worse?
Comment the photo
Coldplay :)
du måste tänka positivt! it could be worse du har fortfarande hälsan i behåll, och solen skiner (ibland!) pussokram, Hannah :D
Btw, jag har försökt ringa dig i 2-3 dagar nu?! Varfan är du!?
Om du känner för det kan du ju ringa mig på : 0768 17 81 62, tror jag xD Puss på dig gumman <3
men jag är ju påvolleyboll-läger hela dagarna ! och sen är jag å sjukt trött så jag kommer hem och äter och duschar sen går jag och lägger mig typ ! jag är ledig på lördag TROR jag, jag vet inte om det är beach då, men annars kan vi juses då , om du kan ?:) så kan du få dina pengar också ;) pusspuss<3
Men än en gång , Förlåt Frida ..
och herrejesus, jag godtar ursäkten och jag ber om ursäkt själv, menjag vet fortfarande inte vad som är bäst, jag har ALDRIG varit i en liknande situation tidigare. jag dör . förlåt ,
( 4:e raden 16:e ordet)
du stavade det ''förtå'', alltså uteblev s:et ur ordet och det blev därmed otydbart. Jag räknar med att du läser på svenskan under sommarlovet / Hans (eller vem du nu hadde i svenska :D)
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rymaan/224666243/
Visa toppen
Show footer