December
Thursday 2 December 2010 photo 2/2
|
text som jag , annie nordin, skrivit själv.
Libanon, Afghanistan.
BANG!
Det var så det lät.
jag vaknade upp, av skrik och smällar.
Det var svart, som natten. Men det var inte mörker.. allt var bara rök.
Jag klev ner från sängen och gick in till köket.
Hörde ett kvidande ljud, någon som pep.
-Mamma?!
inget svar.
-MAMMA!
Jag såg henne nu. Röken hade lättat och visst var det mamma där nere på golvet.
Hennes ben var borta, och handen bara halv.
Brevid låg pappa. Han rörde sig inte. Rörde sig inte ur fläcken.
-Mamma, pappa?! VAKNA!
Ingenting.
Skrik från gatan utanför. Vapensmällar.
Men ingenting från mamma eller pappa.
Snabbt sprang jag ut på gatan. allt var borta. Husen brevid var förstörda, som vårt hus.
Men en sak såg jag. Mitt rum stod kvar, och det var det enda som var kvar av huset.
Rädslan började krypa fram, och paniken slog mig i huvudet med en enda stor smäll.
mamma, mamma, mamma, nej inte mamma. Inte pappa! De får inte försvinna!
Jag började springa. Just i denna stunden önskade jag att man kunda ha sprungit till evigheten.
Där det varar föralltid.
Tankarna avbröts när jag gick på en man, och trillade ner på marken.
Det gjorde ont, men jag hade inte tid att tänka på ett skrubbsår på armen.
-Vad gör du här ute på gatorna flickan lilla?
-jag.. jag.. MAMMA OCH PAPPA ÄR DÖDA!
jag började gråta, och floderna forsade ner för kinderna.
Precis nu, insåg jag vad som hade hänt.
det finns ingen evighet att springa till. det varar inte föralltid.
Detta är verkligheten!
Mannen började tala.
-Du ska inte vara rädd, mamma hon är borta, och pappa han är död.
Jag vet att du är rädd, jag vet att du är förvirrad. Lilla barn, kom hit, mitt lilla barn.
Mannen gav mig en brödbit, och drog upp mig i sitt knä.
Jag lutade mig tillbaka. Jag började känna mig trygg.
Kollade upp, kollade ner. Nu kom dom igen.
Himlen var full med helikoptrar, och bomberna föll.
Mannen tog mig i handen och började springa. Jag snubblade och föll.
Samtidigt som jag torkade av mina jordiga knän såg jag mannen springa bort.
Bort mot evigheten igen.
Där satt jag. Ensam, övergiven. Mitt i det verkliga livet.
Nu hade jag ont.
Min mage drog ihop sig, och jag skakade.
Det hade gått över till kväll, och kylan kom närmre..
Jag sprang, och sprang, och sprang. Längre, och längre bort.
jag var utmattad, förvirrad, och rädd.
Mitt allt var borta, och min trygghet jag fann hos mannen jag träffade va borta.
han var i evigheten, och jag i mitt verkliga liv.
det fanns ingen utväg. Bara döden.
det blev ljust, det blev mörkt.
som att somna. fast att bara inte finnas.
jag hörde smällen, Innan jag stilla fann ro.
Ro'n som jag väntat på.
Döden som jag längtat efter.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 5 Dec 2010 19:32
den var jätte bra! <3
Anonymous
Fri 3 Dec 2010 19:17
knr igen den från en film, fett bra :p<3
Anonymous
Fri 3 Dec 2010 20:30
aha :D
jag såg en film i skolan som handlade typ exakt om detta :pp<3
jag såg en film i skolan som handlade typ exakt om detta :pp<3
Maja Mårtensson
Fri 3 Dec 2010 18:16
den var sjukt bre älsklingsflikan <33333 puss och kram älskardig<333
RaBaLdEer
Thu 2 Dec 2010 21:48
nej ;o , men kom bara på typ jättemycket, så aaaaa jag skrev på wordpad, haha :D, taaaaaaaack!!!!!<333333333
RaBaLdEer
Thu 2 Dec 2010 21:48
nej ;o , men kom bara på typ jättemycket, så aaaaa jag skrev på wordpad, haha :D, taaaaaaaack!!!!!<333333333
RaBaLdEer
Thu 2 Dec 2010 21:01
tack älskling!
den ska bli längre, men det får bli en annan dag, haha :D
<33
den ska bli längre, men det får bli en annan dag, haha :D
<33
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rabaldeer/478967319/
Visa toppen
Show footer