Monday 13 June 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Besvikelsen. Den som uppstår när något skavt långt in i ditt hjärta.
Känslan, den som uppstår när du blivit lurad i all lycka som lät så ljuvlig.
När jag sedan vaknar ur drömmen förstår jag.
Jag vill kunna lita på honom, älska honom och få ha honom i mitt liv.
Men när jag inte längre kan lita på honom och han återigen försvinner ur mitt liv, finns det inte en chans att jag kan respektera min pappa, eller älska honom så djupt jag önskar att jag kunnat. För när respekten försvinner, försvinner även den starka viljan och den starka tron att faktiskt få ett lyckligt slut.
Men utan dig, utan honom finns det inget lyckligt slut, och boken slutar ofärdig.
Är det såhär mitt liv ska vara? Är det såhär jag och min familj ska bli behandlade av vår pappa, farbror, farfar eller son?
Är det rättvist?
Nej.. livet är inte alltid rättvist och inte enkelt heller för den delen.
Jag har en största önskan.. Att kunna spola tillbaka tiden, spola tillbaka 6 år och ändra allt. Få stopp på det som gick över styr.
När jag tänker tillbaka inser jag vad jag egentligen skulle sagt då, eller där och vad jag skulle gjort då & då.
Jag kan inte göra något ogjort, och även om jag vet att felet är pappas har jag fortfarande skuldkänslor. Vad hade hänt om jag aldrig fötts? då hade det aldrig blivit såhär..eller? Vad hade hänt? hur hade allt skett? Hade mamma blivit ensam kvar utan oss?
Hade vi inte funnits hade mamma stått ensam kvar. Finns det positiva bitar i alla fall?
Svaren finns bara i samvetet & hjärtat.
Jag ska ju inte ha skuldkänslor, för det är inte mitt fel, eller har jag missförstått hela grejen med alltihop? ..
tankarna snurrar, hela huvudet snurrar.
Känner mig förvirrad.. Hittar inte min sommaräng där jag kan njuta av livet längre.
Jag ryser.. Det enda jag ser är det steniga underlaget jämte det svarta vattnet som lyser upp i månens sken.
Det gör ont.. Jag hittar inte min sommaräng. Hittar inte den bekväma sitsen i gräset, känner bara gruset skära in mot huden.
Känner hjärtat gå i tusen bitar, och ögonen svider. Tårarna är slut och havet jag gråtit är borta.
Det finns inget hopp, ingen andra sida..
Skolan är snart slut, och det ringer snart ut.
Var tar sommaren vägen? Innehåller den fullständig kaos, och måste jag sitta kvar på det hårda gruset?
Eller kan jag njuta på min sommaräng i det höga gräset med de jag tycker om?
Svaret står i slutet av boken, men dit kommer vi aldrig.
Jag kommer ingenstans i boken utan dig pappa. Ingenstans.
Du är handlingen.
Du är inledningen.
Du är avslutningen.
Endast du kan avgöra, hur vårt sista kapitel ska sluta.
Annons
Camera info
Camera W890i
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/13 s
ISO 64
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Mon 13 Jun 2011 19:06
<3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Mon 13 Jun 2011 01:45
fint halvt ansikte
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rabaldeer/491430918/