Friday 14 March 2008 photo 2/2
|
"Om mina ord inte är sanna, skall min kropp förruttna men är de sanna skall den inte förruttna." Har prästen Nikolaus Rungius ord besannats och bevisar att det finns ett liv efter döden eller finns det en naturlig förklaring till att den 400 år gamla kroppen inte har förmultnat trots att den inte har balsamerats eller på något annat sätt behandlats? I Keminmaa i norra Finland finns en märklig och intressant plats att besöka. Där finns nämligen en gammal kyrka (St. Mikaels kyrka), i vilken en luthersk präst vid namn Nikolaus Rungius finns att betrakta. Han dog 1629 men - här kommer det märkliga - hans kropp har inte förruttnat! Nikolaus var kyrkoherde i Keminmaa under 30-åriga kriget och lär ha sagt under en av sina predikningar: - Om mina ord inte är sanna, skall min kropp förruttna, men om de är sanna skall den inte förruttna! Visserligen har han till viss del gjort det - där ögonen en gång satt finns nu endast tomma hål och inälvor och könsorgan är som oformliga klumpar. Det första som ruttnar hos människan är just hjärna, könsorgan och inälvor, så konstigt är ju ändå att det överhuvudtaget finns spår efter dessa. Han påminner om den isman, som man fann i Alperna för några år sedan men är klart bättre bevarad trots att han på sedvanligt sätt begravdes under golvet i kyrkans kor, där han fortfarande ligger. Det påstås att han inte är balsamerad eller på något annat sätt behandlad och forskare som tagit prover och gjort tester på honom bekräftar detta. Fötter, arm och ben är mycket välbevarade. Det enda som skiljer sig från en levande människa är den mörkbruna och torra huden som är vanlig på mumier. Han saknar sin högra arm och hur han har förlorat den är en aning oklart. Den finske guiden som finns på plats berättar: - I slutet av 1800-talet bröt sig tre fulla män in i kyrkan och dansade med honom, varav han tappade den ena. Då guiden förstår att han ska bli citerad, skyndar han sig att tillägga att detta är lokalbefolkningens version och att det även finns en annan förklaring till hur prästen förlorat armen. - Han kan ha tappat den då de grävde upp kroppen första gången, det finns två teorier, förklarar han. Hur Nikolaus Rungius har kunnat bevaras så väl i nästan 400 år är en gåta. Både forskare och lekmän är förbryllade och många frågor surrar i huvudet då man lämnar platsen: ¤ Är det något ämne i marken vid Keminmaas gamla kyrka som kan förklara fenomenet? ( I så fall bör ju andra kroppar också bevarats?) ¤ Hur behandlade man kroppen innan den begravdes? Kan den ha utsatts för kraftig torkning innan den hamnade i jorden? ¤ Är den en bluff? Har den blivit balsamerad men att detta förnekas för att locka turister till orten? Cirka 8000 människor vallfärdar varje år till platsen för att titta på den mumie som blivit en av norra Finlands främsta berömdheter. ¤ Är det ett faktiskt bevis på att det finns ett liv efter detta?!
Annons