Wednesday 11 June 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
idag tänker jag på Aino.
det börjar bli ett tag sen nu. ett tag sen du valde att lämna oss och denna värld.
jag kan inte låta bli att undra om du hade gett det lite mer tid, väntat och fått känna på våren och sommaren som gör alla mycket gladare, om du hade handlat annorlunda då? jag kommer verkligen aldrig förstå varför du gjorde det. kan det verkligen va värt att lämna alla sina vänner, sin familj. Tänk alla roliga stunder man har. hur kan det va värt det!? och alla man lämnar efter sig. det är väldigt många som är väldigt ledsna fortfarande och kommer alltid att vara. kan faktiskt inte låta bli att bli lite arg på dig. Men visst, jag vet inte hur du kände. tyvärr. och jag är hemskt ledsen att du behövde må såhär dåligt. och att jag inte visste.
det är så mycket runtomkring som påminner om dig. nästan varje dag. ibland ser man en tjej på avstånd som är lik dig och tänker "shit de e Aino ju!" och man är nästan påväg att ropa. men så slår det en att du inte finns längre.
kan inte få in i min tröga hjärna att det inte finns något liv bakom alla de där fotona. det finns ingen aino mer. inte mer än i våra minnen och hjärtan.
vi saknar dig.
det börjar bli ett tag sen nu. ett tag sen du valde att lämna oss och denna värld.
jag kan inte låta bli att undra om du hade gett det lite mer tid, väntat och fått känna på våren och sommaren som gör alla mycket gladare, om du hade handlat annorlunda då? jag kommer verkligen aldrig förstå varför du gjorde det. kan det verkligen va värt att lämna alla sina vänner, sin familj. Tänk alla roliga stunder man har. hur kan det va värt det!? och alla man lämnar efter sig. det är väldigt många som är väldigt ledsna fortfarande och kommer alltid att vara. kan faktiskt inte låta bli att bli lite arg på dig. Men visst, jag vet inte hur du kände. tyvärr. och jag är hemskt ledsen att du behövde må såhär dåligt. och att jag inte visste.
det är så mycket runtomkring som påminner om dig. nästan varje dag. ibland ser man en tjej på avstånd som är lik dig och tänker "shit de e Aino ju!" och man är nästan påväg att ropa. men så slår det en att du inte finns längre.
kan inte få in i min tröga hjärna att det inte finns något liv bakom alla de där fotona. det finns ingen aino mer. inte mer än i våra minnen och hjärtan.
vi saknar dig.