November
Wednesday 11 November 2009 photo 2/3
|
<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Glamoreya brukade alltid vara uppklädd och utsmyckad. Allt krimskrams var för hennes fader Herculéy hade tjatat på henne att hon var tvungen att hitta en make. Eftersom Glamoreya var den fulaste flickan i byn så ville ingen ha henne. Hennes familjs förmögenhet hjälpte inte på traven för alla männen i byn avskydde Glamoreya för hennes utseende.
När hennes far insåg att hans dotter aldrig skulle hitta en make i den lilla byn skickade han i väg henne till en ö. Denna ö var långt borta från det hem som Glamoreya länge levt i och mycket, mycket kallare. På ön fanns det olika familjer och alla hade många barn. Hon tänkte ”eftersom det finns så många män här kanske någon kommer att komma gilla mig.”
Hennes far hade sagt åt henne strax innan hon seglat av att hon skulle klä sig så fint hon kunde och utsmycka sig varje dag. Så det gjorde hon. Efter hon bott på denna ö i precis två veckor kom en av de yngre männen fram till henne. Han hade brunt hår och såg väldigt snäll ut. Glamoreya hade inte sett honom här förut men var glad att någon kom fram till henne.
- Hej, sa han. Mitt namn är Deciveriux, du måste vara Glamoreya? Han sträckte fram sin hand och kramade den om hennes.
- Äh ja jag är Glamoreya. Hon hade aldrig någonsin haft en man komma fram till henne och vara villig att ta i hennes hand.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Glamoreya och Deciveriux umgicks så fort dem kunde och blev snabbt kära i varandra. Sen en dag när Glamoreya fått sluta tidigare hos familjen hon jobbade hos så skyndade hon hem till Deciveriux. Lycklig av att få se sin älskling tidigare än förväntad stormade hon in genom dörren och märkte att han inte var där. Utan tänka på saken gick hon ut på baksidan på huset och fick se det mest hemskaste och djävulska ting hon någonsin sett. Där stod Deciveriux med en kvinnas huvud i händerna. Förfärad av det hon sett skrek Glamoreya av skräck och började springa. Innan hon hunnit fram till dörren tog något tag i henne bakifrån. Kastade henne in i väggen. <span style="mso-spacerun: yes;"> Hans händer lyste som av magi och hans ögon var blod röda. Kokande av vrede skrek hennes ängel åt henne.
- Din luriga lilla skata! Du är inget annat än krimskrams! Ser ut som en trädstam gör du också! Har jag inte hjälpt dig va?! Har jag inte varit där för dig? Vet du vad jag är? Vet du?!
Skakad av den plötsliga upptäckten förblev hon stum.
- Jag är Deciveriux! Ondskans och hatets gud! Och din tid är kommen Glamoreya! Nu ska du bli vad du var menad för! Jag ska förvandla dig till ett fult träd med massa krimskrams!
BOOM! En stor smäll hördes många gårdar bort och Glamoreya bort suddad från allas minnen. Glamoreya finns på ett sätt fortfarande kvar. Hon är vad vi kallar julgranen.
<span style="line-height: 115%;">Vad Deciveriux inte förväntade sig var att alla skulle älska julgranen för sitt vackra krimskrams och gröna barr. I dag är Glamoreya en älskad tradition och det var det ändå hon ville. Hon ville bli älskad.
Annons
Visa toppen
Show footer