Detta berör mina tjejer, så ni andra, ni behöver inte ens orka läsa, jag skriver saker här för jag är feg. Nu skriver jag det här, för att jag vill. För att vi inte pratar, för att jag inte vågar prata. Jag älskar dig, det går inte att jämföra med något, för den kärleken jag har till dig är större än alla andras. Du och jag, vi var som systrar, jag kunde prata om allt med dig. Du förstod mig alltid, och även om du bara sa " det ordnar sig" så kändes det så himla mycket bättre. Det finns flera gånger jag tänkt hemska tankar, drömt mardrömmar om att allt ska gå i kras, legat på golvet och skrikit av smärta, men du har ALLTID funnits där. Alltid. Och nu, när jag har förlorat dig, vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag har sovit 2 timmar per natt förutom helgen sen det här hände. Jag tänker bara på dig och Karin dygnet runt. Och Karin, du fattar inte hur mycket jag ångrar mig, hur mycket jag älskar dig eller hur mycket du betyder för mig. Och ja, jag va ett jävla svin, det som hände, ska inte hända. Det är sånt jag hatar folk för. Men nu är det gjort, och jag ångrar det något fruktansvärt. Jag är inte värd dig eller dina tårar. Det här handlar inte om hur dåligt jag mår utan er egentligen, det här handlar om att jag faktiskt inte klarar mig utan er. Det är tragiskt men jag klarar mig inte utan er. Jag har Agnes(tror jag?), Emelie, Vera,Najihe och Kajsa, och jag älskar dom med. Men jag har aldrig förlorat dom så som jag förlorat er nu. "Man vet aldrig vad man har förräns man förlorar det" Jag älskar er, Karin Selin Moa Almgren Jag önskar mig, jag önskar mig er

tack<3, nästa vecka du och jag umgås?