Av någon anledning så hade jag Sinéad O'Connors version av "Nothing Compares 2 U" i huvudet när jag gick och lade mig igår. Jag vet det, för jag nynnade på den. Jag hade inte hört den på åtminstonde ett år. Men nu i morse, när radion drog igång för tredje gången efter två snooze-sessioner, så spelade de just den låten. På P3 (när hände det senast?)! Jag tänkte: "Hrm, vilket sammanträffande.", och lyssnade färdigt på låten innan jag gick upp. Där kunde jag ha lämnat det. Men på jobbet så hade någon satt på Svenska favoriter - för första gången i sommar - och där spelade de en annan låt som jag inte hört på säkert fem år: Ace of Base - "The Sign". Det var ett solklart tecken! Eller, att jag vaknade till samma låt som jag nynnat på när jag gick och lade mig var ett tecken - det här var en idiotförklaring. Nu sitter jag under mitt skrivbord och skriver styckvis mellan konvulsionerna. Jag är rädd att jag ska få en blixt i huvudet om jag lämnar huset. Till saken hör det att jag på väg till Gröne jägaren i lördags bjöds på en kaffe utav en anhängare till nån kyrka på söder. Han ville att jag skulle ge honom mitt namn så att tusentals personer kunde be för mig. Jag insisterade på att jag faktiskt inte hade det så farligt och nog inte behövde några böner. Jag önskade honom lycka till med nästa person istället, och han svarade ungefär "Det är du som ska ha lycka till.". Jag börjar tro att han visste vad han pratade om. Fan också! p.s. Vilka ögon! Vilken näsa! Vilken mun! d.s.

Annons

The photo has no tags

March 2008