Monday 6 September 2010 photo 1/1
|
I dessa rikemansgetton.
Jag tänkte på något så vackert idag. Jag bor i en småstad. På caféerna finns stamkunder, som varje dag efter en hård dags arbete besöker samma café, och kommer fortsätta även långt efter pensionen, kanske tills de går ur tiden. Korpulenta män och kvinnor, på vilka man kan ana att de besökt caféet kanske alltför många gånger. Men antagligen behöver de tryggheten, rutinerna. Som jag behöver skolan, som jag behöver Hannibal. Som jag behöver mitt midjeskärp så att allt hålls på sin plats.
Och som jag nog egentligen behöver vetskap, men inte kan hantera den på rätt sätt. Därför frågar jag inte efter den.
Alla dessa små, och innerst inne sjuka människor som suktar efter tryggheten. Ur djurvärlden måste det se patetiskt ut. Vi sårar och sviker, tycker ändå synd om varandra. Vi har förtjänat det vi har, om inte mer. Men ändå har vi, i det rika och underbara Svea Rike fått liv i, hur man förr i världen skulle uttryckt det, syndernas förlåtelse.
Och nej, jag har inte värvats av konfirmandledarna.
Annons