Wednesday 24 December 2008 photo 1/1
|
<!--[if gte mso 9]><xml> <w:WordDocument> <w:View>Normal</w:View> <w:Zoom>0</w:Zoom> <w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone> <w:Compatibility> <w:BreakWrappedTables /> <w:SnapToGridInCell /> <w:WrapTextWithPunct /> <w:UseAsianBreakRules /> </w:Compatibility> <w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel> </w:WordDocument> </xml><![endif]--> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}@page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;}div.Section1 {page:Section1;}--><!--[if gte mso 10]><style> /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman";}</style><![endif]-->
HÄR BÖRJAR VI:
Alla stunder vi haft, alla stunder att komma,
När andra sätter punkt, skriver jag ännu ett komma.
Komma och komma rimmar inte, jag vet,
Robin och diktande gör ingelunda heller det.
Visst, det går bra ibland, med lite hjälp från morsan och farsan,
Men allt som oftast, är det mig man kallar nödrims-Tarzan.
Jag vet inte hur många dåliga rim jag kan förbruka i denna dikt,
Det är inget jag bryr mig om, det är inte av större vikt.
Allt jag vet är att det ingen mening att sluta,
För ord påverkar, och kan så småningom ge valuta.
Kanske inte dessa då, eftersom de är så svåra att förstå.
Men i en rea-låda borde de rymmas, i en tre för två.
Fråga, är detta poetiskt eller bara tragikomik?
Som att köra stand-up utan publik.
Som att ta bilen till ett jobb man inte har,
Och bilen, den har man inte längre kvar.
Som att skotta snö i sommarens mitt,
Som att få högre lön på grund av pitt.
Livet är fullt av orättvisor,
Livet är även fullt av snapsvisor.
Och om det inte är till för mycket besvär,
Så ber jag om att få köra en här.
Vi samlas runt granen och beskådar dess lav,
Vi maler ner den och dricker dess sav.
I jul ska vi många granar dricka,
Stor som liten, tant som flicka.
Lugn konstapeln, flickans är alkoholfri,
Så ska det vara, så får det bli.
Skål.
Såja, en julig snapsvisa skriven på 1.42,
Mycket bra, snabbt ska det gå.
Dikten verkar landa på 7.46,
Om inte Robin sabbar det här med tramsigt spex.
Det gör han, naturligtvis,
Han skriver en artikelserie, om en egentlig notis.
Som vanligt då, för vår lille julegris.
Så, kanske dags att ge lite att bita i,
Till er som gör livet levnadsvärt, alla ni.
Vänner och bekanta,
Fräna och pikanta.
Tack för alla timmar ni gett,
Tjugofyra varje dag, långt bortom vett.
Alla lika minnesvärda, vissa bättre än andra,
Men också de stunder vi nästan hatat varandra.
För livet är ingen trappa, som man lugnt kan vandra
Livet är en hiss, som man ändå inte ska klandra.
Hissen tar oss snabbare dit vi vill,
När vi är nere på botten, hjälper hissen till.
Tar oss upp dit vi vill vara,
Där vi är trygga, utom fara.
Saken med hissen är bara den,
Att den måste ner igen, för att hämta upp ännu en vän.
Så att vi alla kan stå där, på samma våning med glatt humör,
Alla känner sig behövda, ingen utanför, alla har fått gehör.
Tack, igen. Så ses vi sen. På översta våningen.
God Jul.
När andra sätter punkt, skriver jag ännu ett komma.
Komma och komma rimmar inte, jag vet,
Robin och diktande gör ingelunda heller det.
Visst, det går bra ibland, med lite hjälp från morsan och farsan,
Men allt som oftast, är det mig man kallar nödrims-Tarzan.
Jag vet inte hur många dåliga rim jag kan förbruka i denna dikt,
Det är inget jag bryr mig om, det är inte av större vikt.
Allt jag vet är att det ingen mening att sluta,
För ord påverkar, och kan så småningom ge valuta.
Kanske inte dessa då, eftersom de är så svåra att förstå.
Men i en rea-låda borde de rymmas, i en tre för två.
Fråga, är detta poetiskt eller bara tragikomik?
Som att köra stand-up utan publik.
Som att ta bilen till ett jobb man inte har,
Och bilen, den har man inte längre kvar.
Som att skotta snö i sommarens mitt,
Som att få högre lön på grund av pitt.
Livet är fullt av orättvisor,
Livet är även fullt av snapsvisor.
Och om det inte är till för mycket besvär,
Så ber jag om att få köra en här.
Vi samlas runt granen och beskådar dess lav,
Vi maler ner den och dricker dess sav.
I jul ska vi många granar dricka,
Stor som liten, tant som flicka.
Lugn konstapeln, flickans är alkoholfri,
Så ska det vara, så får det bli.
Skål.
Såja, en julig snapsvisa skriven på 1.42,
Mycket bra, snabbt ska det gå.
Dikten verkar landa på 7.46,
Om inte Robin sabbar det här med tramsigt spex.
Det gör han, naturligtvis,
Han skriver en artikelserie, om en egentlig notis.
Som vanligt då, för vår lille julegris.
Så, kanske dags att ge lite att bita i,
Till er som gör livet levnadsvärt, alla ni.
Vänner och bekanta,
Fräna och pikanta.
Tack för alla timmar ni gett,
Tjugofyra varje dag, långt bortom vett.
Alla lika minnesvärda, vissa bättre än andra,
Men också de stunder vi nästan hatat varandra.
För livet är ingen trappa, som man lugnt kan vandra
Livet är en hiss, som man ändå inte ska klandra.
Hissen tar oss snabbare dit vi vill,
När vi är nere på botten, hjälper hissen till.
Tar oss upp dit vi vill vara,
Där vi är trygga, utom fara.
Saken med hissen är bara den,
Att den måste ner igen, för att hämta upp ännu en vän.
Så att vi alla kan stå där, på samma våning med glatt humör,
Alla känner sig behövda, ingen utanför, alla har fått gehör.
Tack, igen. Så ses vi sen. På översta våningen.
God Jul.
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rawbean/310255540/