Bara för att jag är arg idag.

 

 

Arg på folk som så fort man vänder ryggen till försvinner för.

Arg på folk som tar en för given.

Arg på skalpeller.

Arg på biologi.

Arg på inälvor.

Arg på.

Arg.

 

Fy fan för er det här. Och jag har ingen annan att vända mig till.

 

Be my wind.

Sådant tar jag inte online.

Då inser jag att jag både betett mig illa och även att det för att motverka framtida smärta kanske är bäst att förbli som berget och vinden med varandra.<br />
<br />
Tills våra vägar möts igen.

Kolla här.<br />
<br />
Det funkar inte att vara anonym, kalla sig själv ovärd att ha ett namn och sedan bry sig. Jag förstår att du reagerar på, ja, kanske en bild på ett hjärtslag av en gris och en snyggt uppradad ilskereflektion, men fullt förståeligt, så kan jag inte uppskatta det?<br />
<br />
<br />
Missuppfatta mig inte, jag tycker inte att du gör ett fel när du skriver det här, men eftersom jag inte kan veta vem du är så får ditt infall en lika stor praktisk betydelse som om vinden hade uttryckt sitt stöd. Jag kan inte se eller prata med vinden när jag mår kass. Därför gör du mig en björntjänst genom att inte ge dig till känna.<br />
<br />
<br />
Vi kanske har träffats, ja, kanske känner vi varann riktigt väl eftersom chansen att en person skriver tre anonyma inlägg på en och samma bild med samma budskap hos en och samma person är ganska liten om man inte känner personen ifråga. <br />
<br />
Visa dig för mig. Dina ord får mer betydelse då.