January
Friday 30 September 2011 photo 1/19
|
Mitt Liv I Färger
(Del 1)
Jag vet inte längre.. osäker på vad jag vill,
och vem jag är..
Klockan slog 06:00 en vanlig Fredagsmorgon.
Absolut inget speciellt i hennes ögon.
Hon slog av alarmet på min mobil, reste sig
upp ur sängen med en suck. Hon satt kvar en stund..
& som vanligt lät hon sina funderingar
och hopp om en bättre dag leka med hennes tankar.hon reste sej upp och började gå mot garderoben.
Oberört slet hon ut några slarvigt valda kläder.
En svart tajt tröja med 3/4 ärmar och mjukis byxor.
Det dög tänkte hon och betraktade sig nästan
halvt nöjt i spegeln.
Ett léende prydde hennes läppar och hon
satte sig på en stol, tog den lilla spegeln och började
lätt fösa på mascara. Inte allt för mycket.
Dagen innan hade hon gråtit, gråtit sig till sömns
lik alltid.
Hon satt i några minuter, kollade på sig själv och
kände hur klumpen i magen blev allt större.
*Om jag bara kunde fly från allt..*
Tanken hade alltid funnits där, alltid var hennes åsikt.
Hon flydde till sin fantasi då allt var som värst, vägrade
lyssna, vägrade stanna.
Hon grabbade tag i sin mobil, kollade på klockan som visade 06:30.
Hon började 08:00 och skullemed bussen klockan 7:00.
Vid busshåll platsen skulle hon garanterat möta dom..
en skälvning av ilska spred sig i hennes kropp och
håren på hennes armar reste sig.
Dom livnärde sig på de svagare..
och tog kraft och lycka ur dom.
Allt för deras skull.
En sak hade hon lärt sig, att vara lika
egocentriska som dom skulle hon aldrigbli.
Hon gick ner från trappan, in till köket
och tog flingor och juice.
Hennes mamma hade aldrig varit mycket utav en mamma,
hon hade aldrig funnits där då hon behövt det.
Hennes pappa var nästan värre, han lämnade hennes
mamma ensam med henne då hon enbart var 2 år.
Nu satt hennes mamma bara framför datorn,
brydde sig knappt om henne längre.
"Alicia!" en röst ekade i det tysta rummet.
Hon reagerade till, och insåg snabbt att rösten
var hennes mammas.
"Ja?" sa hon kort.
"Det var inget." sa hennes mamma och fortsatte med
sitt.
En suck lämnade Alicia.
*Fan va hon ska hålla på..* tänkte hon irriterat,
åt upp och lämnade disken på diskbänken.
Hon skyndade sig att ta på sig ytterkläder,
grabba tag i väskan och smita ut igenom
ytterdörren.
"HEJDÅ!" skrek hon och försvann ut. Hela vägen fram till buss stationen växte klumpen
i hennes magen och oron steg. Men väl
framme vid stationen så fanns dom inte där.
Bara dom vanliga som oftast inte kaxade eller
brydde sig. En djup suck av lättnad lämnade henne
men då plötsligt, hörde hon en kaxig välbekant
röst säga
"HAHA så du vågade komma tillslut eller?"
FORTSÄTTNING FÖLJER :')
(Del 1)
Jag vet inte längre.. osäker på vad jag vill,
och vem jag är..
Klockan slog 06:00 en vanlig Fredagsmorgon.
Absolut inget speciellt i hennes ögon.
Hon slog av alarmet på min mobil, reste sig
upp ur sängen med en suck. Hon satt kvar en stund..
& som vanligt lät hon sina funderingar
och hopp om en bättre dag leka med hennes tankar.hon reste sej upp och började gå mot garderoben.
Oberört slet hon ut några slarvigt valda kläder.
En svart tajt tröja med 3/4 ärmar och mjukis byxor.
Det dög tänkte hon och betraktade sig nästan
halvt nöjt i spegeln.
Ett léende prydde hennes läppar och hon
satte sig på en stol, tog den lilla spegeln och började
lätt fösa på mascara. Inte allt för mycket.
Dagen innan hade hon gråtit, gråtit sig till sömns
lik alltid.
Hon satt i några minuter, kollade på sig själv och
kände hur klumpen i magen blev allt större.
*Om jag bara kunde fly från allt..*
Tanken hade alltid funnits där, alltid var hennes åsikt.
Hon flydde till sin fantasi då allt var som värst, vägrade
lyssna, vägrade stanna.
Hon grabbade tag i sin mobil, kollade på klockan som visade 06:30.
Hon började 08:00 och skullemed bussen klockan 7:00.
Vid busshåll platsen skulle hon garanterat möta dom..
en skälvning av ilska spred sig i hennes kropp och
håren på hennes armar reste sig.
Dom livnärde sig på de svagare..
och tog kraft och lycka ur dom.
Allt för deras skull.
En sak hade hon lärt sig, att vara lika
egocentriska som dom skulle hon aldrigbli.
Hon gick ner från trappan, in till köket
och tog flingor och juice.
Hennes mamma hade aldrig varit mycket utav en mamma,
hon hade aldrig funnits där då hon behövt det.
Hennes pappa var nästan värre, han lämnade hennes
mamma ensam med henne då hon enbart var 2 år.
Nu satt hennes mamma bara framför datorn,
brydde sig knappt om henne längre.
"Alicia!" en röst ekade i det tysta rummet.
Hon reagerade till, och insåg snabbt att rösten
var hennes mammas.
"Ja?" sa hon kort.
"Det var inget." sa hennes mamma och fortsatte med
sitt.
En suck lämnade Alicia.
*Fan va hon ska hålla på..* tänkte hon irriterat,
åt upp och lämnade disken på diskbänken.
Hon skyndade sig att ta på sig ytterkläder,
grabba tag i väskan och smita ut igenom
ytterdörren.
"HEJDÅ!" skrek hon och försvann ut. Hela vägen fram till buss stationen växte klumpen
i hennes magen och oron steg. Men väl
framme vid stationen så fanns dom inte där.
Bara dom vanliga som oftast inte kaxade eller
brydde sig. En djup suck av lättnad lämnade henne
men då plötsligt, hörde hon en kaxig välbekant
röst säga
"HAHA så du vågade komma tillslut eller?"
FORTSÄTTNING FÖLJER :')
Annons
Visa toppen
Show footer