Mitt Liv I Färger
(Del 2)

Hon vände sig sakta om & visste vem hon skulle
stå öga mot öga med.
Det blev varmt ända upp till öronen, och
rädslan dunkade inom henne.
Hjärtat hammrade mot bröstkorgen då hon
då fört ögonkontakt med en av skolans
mest kaxigaste tjejer, som både rökte, drack och
hade sig. 5 kilo mascara klädd på
hennes ögonfransar, 5 liter foundation i ansiktet
och 60 lager vit kajal intil ögonen och ful hårförlägning.
Hur kunde man se skönhet i hennes ögon?
Tanken äcklade henne.
"J-ja?" sa Alicia försiktig i ett försök att
låta modig. Men försöket misslyckades.
Melinda som hon hette gav henne en kränkande
blick och började sedan skratta.
"Du behöver inte ha smink, du är ful i vilket fall" sa hon
med ett elakt flin.
Helst av allt ville Alicia bara höja handen och ge
henne en fet käftsmäll.Men hon skulle aldrig våga, hon vågar inte
ens ge henne en blick som betyder
att hon är arg.
Melinda och hennes vänner började skratta till.
Ilskan spred sig i kroppen och hon sa
"Har du fan inte bättre för dej än att hacka på
mej 24/7!?" röt hon och man kunde
se på Melindas ansiktsuttryck att hon blev
förvånad. Men förvånaden försvann och
ilskan regerade.
"Vafan?! KAXAR DU ELLER?!" sa hon.
Alicia kände sig som en boll, som bara sparkades
runt. Rädslan ökade snabbt, hon visste
väl vilken respekt Melinda hade.
Även om hon var en äcklig
idiot så fick hon falsk respekt
bara för att hon behandlade andra som
skit och såg dom som mindre
värda för att dom antagligen inte var fina
nog. "Låt mej bara va." viskade Alicia tyst.
Melinda gav ifrån sig ett flin.
"Hahahah, eller hur. Det skulle du bra vilja va?
ahmen vetu vad? Det tänker ja inte. Kaxar du en gång,
så ska du ha skit." sa hon vände sig om med resten
utav hennes elaka vänner och gick.
Alicia hade gjort det värre..
Vad ska ja göra?
Ögonen tårades och hon försökte dölja det
diskret.
Bussen anlände strax efter händelsen och hon var som
vanligt först
att stiga på.
Hon satte sig längst fram i ett hörn och var tyst.
Resten av de populära satt och skrattade, skrekoch fjantade sig längst bak.
Usch för dom.
Tänkte hon tyst.
Skolan flöt på.
Kemi först, sedan några andra
ämnen och hon slutade klockan 1.
Oron låg som ett moln runt henne.
Hon frågade läraren om hon fick gå 10 minuter
tidigare för att hon hade 'ont i magen'.
Hon hade inte det, men hon skulle kunna
göra allt för att slippa gå förbi Melinda och hennes
gäng som alltid väntade på hennes
i skolöppningen.
Alicia ställde sig vid ett träd, och försökte
göra sig osynlig.
15 min senare hörde hon Melindas gris skratt
eka i luften.
En massa folk ställde sig
och väntade på bussen.
Melinda märkte henne.
Det visste hon.
Eftersom Melindas skratt stoppat och fotstegen
stoppad också.
Melinda kom fram och sa "Försöker du smita
eller?!" sa hon kaxigt.
"Från vad?" försökte Alicia.
"Du vet! Du ska sluta att vara så kaxig!"
"HÅLL BARA KÄFTEN! I 4 ÅR HAR JAG
HÖRT PÅ DITT JÄVLA TJAT!, Jag hatar dig! Jag hatar
ditt fula ansikte, ditt gris skratt och dina
äckliga ord! STICK ÅT HELVETE!" skrek Alicia.
Hjärtat slog, alla tystnade.
Melinda stirrade in i Alicias ögon, på ett sätt
hon aldrig gjort förut.
Alla var fortfarande tysta.
Alicia kände hur ögonen tårades, hon vände om och sprang.
Lämnade sin väska och bara sprang.Hon sprang, tänkte inte stanna.
Skulle inte stoppa .. inte för nått!Hon försvann spårlöst in i skogen.

FORTSÄTTNING FÖLJER (;!

är detta sanning så är du modig och tycker synd om dig....