January
Friday 30 September 2011 photo 9/19
|
Mitt Liv I Färger
(Del 9)
Solen stod högt på himmelen. Chuzo slog upp ögonlocken och bemöttes utav en massa växtligheter som ofamnade hennes kropp. Hon reste sig upp, kravlade ut ur hennes tillhåll och sträckte sig ute på den släta marken. Ljudet av ett vattendrag i närheten fick det att vattnas i hennes mun, och plötsligt insåg hon hur törstig hon var. På något sätt var hon glad, hennes svans stod upprätt och hon hade spänstiga steg, glad över att vara där. Precis innan hon skulle stiga ut mellan buskagen in i en glänta, så fick hon syn på den okända tiken från gårdagen. Det var tydligt att hon försökte fånga fisk.. men om det gick så bra var något hon tvivlade på. Tiken slog med tassarna och högg i vattnet, snavade till på de halkiga stenarna och föll ihop i vattnet.
*Ska ja gå ut & hjälpa henne?*
Tanken passerade i Chuzos huvud för några sekunder. Men hon tvekade. Tiken verkade i hennes ögon något reserverad och ogillade kontakt med andra, kanske bättre att hålla sig på rimligt avstånd. Ett gråtande ljud hördes och väckte henne ur hennes tankar. Hon höjde blicken från marken och såg att tiken nu satt i vattnet och såg .. ledsen ut?`
Chuzo tvekade inte längre utan stegade ut ur vegetationen och började gå sakta mot tiken. På något sätt försökte hon göra sig hörd när hon kom, men tiken verkade fullt upp i att gråta.
"Ursäkta..? Är du okej?"
försökte hon.
Tiken vände hennes sorgsna blick mot henne och sa;
"Nej! Jag vill inte ens vara här! Du skulle aldrig förstå."
sa hon och tårar rullade ner för hennes kunder och lämnade ränder i hennes ansikte. Chuzo svepte obehagat med svansen och sa.
"Jo, ge mig en chans. Jag kan alltid försöka förstå."
sa hon vänligt. Tiken slutade gråta.. tystnade och vände blicken mot henne åter igen.
"Du kommer tro jag är sjuk i huvudet.."
sa hon tyst och vände denna gången bort huvudet.
"Nej .. jag lovar."
sa Chuzo och såg allvarligt på henne.
Tiken höjde huvudet mot himmelen, granskade de vita få molnen som seglade grant över den klarblåa himmelen.
"Jag är inte vad du ser, jag är.. en människa."
hon tystnade.
"Det var för någon vecka sedan. Jag bråkade med min pappa likt alltid. Han förändrades när min mamma dog, blev alkholist och kom alltid hem full. Ibland försvann han över två dagar. Men när han kom hem, skällde han och skrek. I skolan var det värre.. jag var mer eller mindre mobbad och folk kastade saker efter mig.. kallade mig ord och knuffade mig i korridorer. Så jag försvann ut till skogen. Där jag känner att ja trivs. Men så hörde jag svaga rop på hjälp.. så jag gav mig ditt för att se vem som behövde hjälp. En man satt i en jordficka och var fast. Han bad mig hjälp honom och så gjorde jag det, då fick jag en önskning. Jag önskade att få vara nån annan person som var fri från alla bekymmer och så kom ett sken av olika färger och så svimmade jag. Sedan befann jag mig här.. i skogen. Men.. som en hund."sa hon och började gråta igen.
Chuzo satt kvar bredvid tiken med tomma ögon. Osäker på vad hon skulle säga. Mer som en schock. Så hon var inte en enda..?
"J-jag med! Jag är också en människa!! eller jag menar, .. en människa som blev en hund! Jag trodde jag var ensam om det!"
skrek hon plötsligt.
Tiken slutade gråta och sa
"Du bara driver?!"
Hennes ögon var uppspärrade och såg allvarligt ut.
"Nej allvarligt!" sa Chuzo.
Den okända tiken började vifta på svansen och reste sig upp från sin sittande ställning.
"Jag är Catchi"
sa tiken glatt.
"Jag är Chuzo, tidigare hette jag Alicia."
Men ens kännde hon sig inte lika ensam..
- FORTSÄTTNING FÖLJER-
(Del 9)
Solen stod högt på himmelen. Chuzo slog upp ögonlocken och bemöttes utav en massa växtligheter som ofamnade hennes kropp. Hon reste sig upp, kravlade ut ur hennes tillhåll och sträckte sig ute på den släta marken. Ljudet av ett vattendrag i närheten fick det att vattnas i hennes mun, och plötsligt insåg hon hur törstig hon var. På något sätt var hon glad, hennes svans stod upprätt och hon hade spänstiga steg, glad över att vara där. Precis innan hon skulle stiga ut mellan buskagen in i en glänta, så fick hon syn på den okända tiken från gårdagen. Det var tydligt att hon försökte fånga fisk.. men om det gick så bra var något hon tvivlade på. Tiken slog med tassarna och högg i vattnet, snavade till på de halkiga stenarna och föll ihop i vattnet.
*Ska ja gå ut & hjälpa henne?*
Tanken passerade i Chuzos huvud för några sekunder. Men hon tvekade. Tiken verkade i hennes ögon något reserverad och ogillade kontakt med andra, kanske bättre att hålla sig på rimligt avstånd. Ett gråtande ljud hördes och väckte henne ur hennes tankar. Hon höjde blicken från marken och såg att tiken nu satt i vattnet och såg .. ledsen ut?`
Chuzo tvekade inte längre utan stegade ut ur vegetationen och började gå sakta mot tiken. På något sätt försökte hon göra sig hörd när hon kom, men tiken verkade fullt upp i att gråta.
"Ursäkta..? Är du okej?"
försökte hon.
Tiken vände hennes sorgsna blick mot henne och sa;
"Nej! Jag vill inte ens vara här! Du skulle aldrig förstå."
sa hon och tårar rullade ner för hennes kunder och lämnade ränder i hennes ansikte. Chuzo svepte obehagat med svansen och sa.
"Jo, ge mig en chans. Jag kan alltid försöka förstå."
sa hon vänligt. Tiken slutade gråta.. tystnade och vände blicken mot henne åter igen.
"Du kommer tro jag är sjuk i huvudet.."
sa hon tyst och vände denna gången bort huvudet.
"Nej .. jag lovar."
sa Chuzo och såg allvarligt på henne.
Tiken höjde huvudet mot himmelen, granskade de vita få molnen som seglade grant över den klarblåa himmelen.
"Jag är inte vad du ser, jag är.. en människa."
hon tystnade.
"Det var för någon vecka sedan. Jag bråkade med min pappa likt alltid. Han förändrades när min mamma dog, blev alkholist och kom alltid hem full. Ibland försvann han över två dagar. Men när han kom hem, skällde han och skrek. I skolan var det värre.. jag var mer eller mindre mobbad och folk kastade saker efter mig.. kallade mig ord och knuffade mig i korridorer. Så jag försvann ut till skogen. Där jag känner att ja trivs. Men så hörde jag svaga rop på hjälp.. så jag gav mig ditt för att se vem som behövde hjälp. En man satt i en jordficka och var fast. Han bad mig hjälp honom och så gjorde jag det, då fick jag en önskning. Jag önskade att få vara nån annan person som var fri från alla bekymmer och så kom ett sken av olika färger och så svimmade jag. Sedan befann jag mig här.. i skogen. Men.. som en hund."sa hon och började gråta igen.
Chuzo satt kvar bredvid tiken med tomma ögon. Osäker på vad hon skulle säga. Mer som en schock. Så hon var inte en enda..?
"J-jag med! Jag är också en människa!! eller jag menar, .. en människa som blev en hund! Jag trodde jag var ensam om det!"
skrek hon plötsligt.
Tiken slutade gråta och sa
"Du bara driver?!"
Hennes ögon var uppspärrade och såg allvarligt ut.
"Nej allvarligt!" sa Chuzo.
Den okända tiken började vifta på svansen och reste sig upp från sin sittande ställning.
"Jag är Catchi"
sa tiken glatt.
"Jag är Chuzo, tidigare hette jag Alicia."
Men ens kännde hon sig inte lika ensam..
- FORTSÄTTNING FÖLJER-
Annons
Comment the photo
Twisted Toxic
Sun 30 Jan 2011 14:10
chock stavas det :)
Jag gillar delen, att du gjoprde att Catchi stöte bort Chuzo i början var jätte bra för det skulle vilken mobbad och rädd person som helst göra! :)
Jag gillar delen, att du gjoprde att Catchi stöte bort Chuzo i början var jätte bra för det skulle vilken mobbad och rädd person som helst göra! :)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/readmystory/483595093/
Visa toppen
Show footer