Mitt Liv I Färger
(Del 16)

Det dom skådade framför dom var allt annat än det dom föreställt sig. Catchi tog ett svagt steg närmare och lät den skärda blicken svepa över markytan. Det hade mörknat, himmlavalvet hade täckts av moln. Trots det korpulenta molntäcket kunde man urskilja himmlen. Norm vände huvudet, och betraktade de 3 förvånade blickar. Han suckade djupt och började gå i korta steg mot mitten. Catchi & Sosse följde tätt efter honom. Chuzo hade stannat, helt plötsligt osäker på om hon skulle våga sig över till dom andra. Hennes öron var bakåt strukna och kroppen var spänd. Norm gav henne en övertygande blick och rätade på ryggen. Även Catchi och Sosse hade vänt sig om och väntat in henne. Chuzo drog efter andan och stegade över. Hon ställde sig intill dom andra och kollade frågande på Norm. Varför hade han fört dom till ett sådant fruktansvärt ställe? Trots att han inte sagt något än. Var det lätt att veta vilket ställe det var. De förmultnande kropparna under dom, som en gång varit stora krigare och familjeälskande hundar var nu ett bortkastat minne, nertrampad i jorden. Tanken skrämmde de alla tre. Catchi kollade runt omkring, det var som om inga växter ville växa på denna vedervärdiga plats. Hon vände den klara blicken mot Norm & sa "Varför.. är vi här?". Norm svarade inte, men han visste att de var allas fråga. Han höjde blicken mot himmelen, granskade den grådaskiga färgen och suckade djupt. Strax därpå vände han blicken mot dom och svarade "Det ni skådar. Är en gravplats för de alla välkända krigarna som stått emot Demonens kraft så länge som för flera månader tillbaka. De alla hade familjer, de alla var älskade. Anledningen till att jag tog er hit. Är för att ni ska förstå, varför.. ni ska besegra Raphir. Demon vargen. Det han gör, har ingen gräns. Han tar livet på dom som inte ens hunnit bli över 1 år, dom som inte ens hinner utforska sina liv ordentligt. Jag har aldrig tvivlat på vår storslagna ledare förut. Men nu.. undrar jag bara om det här .. är ett tecken på att hans tid är ute. Det enda jag ser i er är ett par okunniga veklingar, om inte de högt kvalificerade krigarna som är födda till strid kan klara av Demonen. Varför skulle ett par desperata tikar klara av det?" Den vassa betoningen fanns över allt i hans meningar, den ilska och sorg han fann blandades till ett och blev en samtalston av avskyvärdhet. Catchi rynkade nosen och gav honom en frusen blick, den blicken Chuzo alltid kommer se hennes som. Den frusna blicken hon fick första gången de möttes. De ljusblåa ögonen blev med ens mörk runt pupillen och man kunde tydligt förstå att ilskan låg på högnivå. Hon särade just på käkarna för att påbörja bråket då Sosse gjorde en lätt kraftansträngning, knuffade Catchi lite åt sidan så att hennes förvåning slog över ilskan för några sekunder. Sosse tog några steg närmare Norm och sa "Vi förstår din sorg. Vi förstår din tvivel, men att kalla oss veklingar, desperata och okunniga kommer aldrig göra dig mycket bättre. Du känner varken mig eller någon annan utav oss.. så jag tycker det är dags att du slutar bete dig som det." Sosses klara ögon stirrade in i Norms ögon. Han kunde känna den tydliga kraften från hennes själ genomdra hans kropp. Norm sänkte huvudet, backade ett steg bakåt och nickade åt dom.

Annons

Bilden saknar taggar

augusti 2011