Friday 30 September 2011 photo 18/19
|
Mitt Liv I Färger
(Del 18)
Oberört vände han sig om - övertygad om att dom var i hans följe - började han gå mot buskagen för att sedan försvinna utan ett ljud. Chuzo tog något steg närmare och granskade busken
"Vi skulle följa efter, right?"
Hon hade vänt sig mot Sosse & Catchi. Dom kollade på varandra och gav Chuzo en frågande blick.
Äh, kom nu."
sa Chuzo och gick mot buskaget Norm försvunnit i. Hon försökte någolunda vara lika tyst som Norm varit men desto tystare hon försökte va, desto värre trasslade hon in sig i kvistar, löv och rötter. Med ett gny föll hon ner mot marken med svansen i upprät form. Hon kunde tydligt höra Sosses skratt eka i bakgrunden och när hon började sparka med tassarna lyckades hon vrida sig på rygg. En djup suck lämnade henne och en skugga steg över henne. Hon tystnade och höjde blicken och fann Norms anklagande blick dömma henne.
Catchi skuttade över busken och landade på andra sidan lika
grasiöst som hon lovat Norm att vara. Den kaxiga blicken mötte upp Norms då hon höjde svansen och trippade framåt.
Sosse hittade en lättare väg in i busksnåren där Norm, Chuzo & Catchi befann sig.
"Res dig upp."
sa Norm och rynkade surt på nosen.
Chuzos hjärta hammrade fort mot bröstkorgen i en viss skam då hon
gjorde en lätt kraftansträngning och reste sig upp med bakåt strukna öron. Catchi hade inte lämnat Norm med blicken, lika överlägsen i sinnet som från första början.
"Det första ni måste lära er är att vara tysta."
Norms blick mötte direkt upp Chuzos och hon rynkade på nosryggen och vände bort blicken direkt.
"Den andra är hålla koll på vart ni sätter tassarna, och alltid befinna dig i motvind."
Han gjorde en kort paus, lät blicken svepa över dom.
"Erat första mål är ett litet byte. Som en hare eller liknande. En mus räknas inte. Dock så kan jag inte dömma er alla, och vi kan inte vara i för stort antal i grupp. Så.."
Två hundar steg ut ur skuggorna..
Annons