January
Friday 30 September 2011 photo 4/15
|
Mitt Liv I Färger
(Del 4)
Alicia reste sig upp från sin hukande ställning och började sakta gå mot ljudet. Det blev allt skarpare desto närmare hon kom. Det som bekymmrade henne mest av allt var att hon var långt ifrån stan än så länge och långt inne i skogen. Vem skulle egentligen vara här ute?
Nära nog kunde hon avgöra var ljudet kom ifrån.. under marken?
Hon blev allt mer osäker och mer misstänksamt.
"Hallå?"sa hon. Man kunde tydligt känna att något rörde sig under henne, och vad det än var kände hon hur rädslan spred sig i kroppen.
"H-hallå!? NÅN DÄR?!!!? HJÄÄLP!"
Ljudet var skarpt, och skar i örat.
"Lugna dig,Var e du?" sa Alicia i ett försök att behålla lugnet.
"Här! riv undan växterna! Ja sitter fast!"
Alicia kollade runt på marken och följde tydligt ljudet utav mannen.
Hon rev bort några ormbunkar och grästuvor som satt sig plankt över något.. som verkar vara ett hål?
"Hallå..?" sa hon sakta, rädd och osäker.
"Kom ner snälla.." mannen lät svag .. och törstig.
Hon trädde ner i mörkret, men solstrålarna lyste upp mörkret då och hon såg mannen. Det var tanig liten man med grått hår och spruckna läppar. Blodröda ögon och fängslad intill väggen.
Nackhåren reste sig på Alicia.
"V-vad har hänt..?" sa hon försiktigt.
"Jag är fast.. jag är hungrig och törstig.. svag och kall. Hjälp mig loss snälla rara du?" sa han och Alicia kände hur hjärtat fastnade i halsgropen. Rädd och osäker kröp och fram, mot mannen. Hon grabbade tag i kedjan som höll mannens fot och väggen intill varandra. Jorden var svag och hon ryckte och slet. Det dröjde några minuter, och plötsligt använde hon sina sista krafter till att lossa på kedjan. Mannen log brett och lyckligt.
"Tack du unga flicka, du har räddat min oskyldiga liv. Som tack.. får du en önskning. Önska väl." sa han.
Alicia gav honom en fundersam blick.
"En önskning?" sa hon med ironisk röst.
"Jag lovar, jag ljuger inte." sa han och hans ögon tindrade av allvar.
Alicia suckade, och insgå att det spelade ingen roll om han ljög, det kunde knappast hända något.
"Jag.. önskar.. att jag var fri. Fri från all mobbning, fri från all sorg. Bara få leva så som jag vill och må bra."
sa hon och kollade olyckligt på mannen. Det dröjde ett tag. Hans ögonbryn var fundersammt ihop skrynklade och det smutsiga ansiktet såg ansträngt ut. Plötsligt började han mumla skumma ord på latinska och Alicia började på allvar bli rädd.
*Ska ja gå?! Springa?, jag är rädd.*
tänkte hon skräckslaget. Ett plötsligt sken spred sig i den mörka markhålan och plötsligt komdet mot henne, snurrade.. fort.. fortare.. och pötsligt mörknade det och hon föll till marken.
Vad hände?
KORT AVSNITT, MER KOMMER :)
(Del 4)
Alicia reste sig upp från sin hukande ställning och började sakta gå mot ljudet. Det blev allt skarpare desto närmare hon kom. Det som bekymmrade henne mest av allt var att hon var långt ifrån stan än så länge och långt inne i skogen. Vem skulle egentligen vara här ute?
Nära nog kunde hon avgöra var ljudet kom ifrån.. under marken?
Hon blev allt mer osäker och mer misstänksamt.
"Hallå?"sa hon. Man kunde tydligt känna att något rörde sig under henne, och vad det än var kände hon hur rädslan spred sig i kroppen.
"H-hallå!? NÅN DÄR?!!!? HJÄÄLP!"
Ljudet var skarpt, och skar i örat.
"Lugna dig,Var e du?" sa Alicia i ett försök att behålla lugnet.
"Här! riv undan växterna! Ja sitter fast!"
Alicia kollade runt på marken och följde tydligt ljudet utav mannen.
Hon rev bort några ormbunkar och grästuvor som satt sig plankt över något.. som verkar vara ett hål?
"Hallå..?" sa hon sakta, rädd och osäker.
"Kom ner snälla.." mannen lät svag .. och törstig.
Hon trädde ner i mörkret, men solstrålarna lyste upp mörkret då och hon såg mannen. Det var tanig liten man med grått hår och spruckna läppar. Blodröda ögon och fängslad intill väggen.
Nackhåren reste sig på Alicia.
"V-vad har hänt..?" sa hon försiktigt.
"Jag är fast.. jag är hungrig och törstig.. svag och kall. Hjälp mig loss snälla rara du?" sa han och Alicia kände hur hjärtat fastnade i halsgropen. Rädd och osäker kröp och fram, mot mannen. Hon grabbade tag i kedjan som höll mannens fot och väggen intill varandra. Jorden var svag och hon ryckte och slet. Det dröjde några minuter, och plötsligt använde hon sina sista krafter till att lossa på kedjan. Mannen log brett och lyckligt.
"Tack du unga flicka, du har räddat min oskyldiga liv. Som tack.. får du en önskning. Önska väl." sa han.
Alicia gav honom en fundersam blick.
"En önskning?" sa hon med ironisk röst.
"Jag lovar, jag ljuger inte." sa han och hans ögon tindrade av allvar.
Alicia suckade, och insgå att det spelade ingen roll om han ljög, det kunde knappast hända något.
"Jag.. önskar.. att jag var fri. Fri från all mobbning, fri från all sorg. Bara få leva så som jag vill och må bra."
sa hon och kollade olyckligt på mannen. Det dröjde ett tag. Hans ögonbryn var fundersammt ihop skrynklade och det smutsiga ansiktet såg ansträngt ut. Plötsligt började han mumla skumma ord på latinska och Alicia började på allvar bli rädd.
*Ska ja gå?! Springa?, jag är rädd.*
tänkte hon skräckslaget. Ett plötsligt sken spred sig i den mörka markhålan och plötsligt komdet mot henne, snurrade.. fort.. fortare.. och pötsligt mörknade det och hon föll till marken.
Vad hände?
KORT AVSNITT, MER KOMMER :)
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 30 Jan 2011 18:05
"Jag.. önskar.. att jag var fri. Fri från all mobbning, fri från all sorg. Bara få leva så som jag vill och må bra."
det fick mig att börja gråta ;___;
det fick mig att börja gråta ;___;
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer