Junior har (haft) 24h vakttjänst och skulle komma hem vid 10 och ibland kommer han hem tidigare så jag tog en stol och satte mig ute vid porten vid 9.30 och väntade på honom för att överraska med teckningen jag gjort av honom. Så kom han inte vid 10 men det är ju varken konstigt eller ovanligt att han är sen heller (busstrafiken i Brasilia är oförutsägbar som fan). Sen när jag gick och hämtade mobilen var klockan runt 12.00 så jag ringde men inget svar. Antog att han satt på bussen och inte hörde mobilen, för snart måste han ju vara hemma tänkte jag, men började bli orolig. Så jag ringde igen ca 12.30 och då svarade han att han fortfarande var på exercisbasen och när jag frågade när han kommer hem sa han att han inte vet för att en annan soldat inte kunde jobba så Jr fick jobba i hans ställe. Så frågade jag om han kommer idag "jag tror det men vet inte". Jag svarade ok ah hejdå, så när jag la på började jag bara störtböla. Det blev typ grädden på moset av att igår när jag ville isolera mig ifrån omvärlden för att han inte var hemma med mig så kommer de in och väcker mig och säger att jag måste gå upp för de ska flytta våran säng, in till ett annat rum lika fyllt av personer som det förra bara att det nya också inkluderar min svärmor, vilket för mig känns HELT FEL att dela rum med även om jag älskar henne och inte kunde haft en bättre svärmor. Jag har i allmänhet jättesvårt för plötsliga förändringar så jag har typ fått en smärre mental breakdown just nu och pallar inte tänka klart, plus att jag inte sovit sen igår förmiddags och till råga på allt så skäms jag för att jag mår så dåligt över saker som egentligen kan tyckas är små och så många har det värre än mig... Ursäkta att jag inte har delat in i stycken då det inte går från mobilen, hoppas det inte var allt för jobbigt att läsa.

Rumpvärld, kraamar pådej!