Det är synd att vi inte tog Vizzy innan hon var 8 månader.
Hon hade bott i en hundgård i hela sitt liv tillsammans med massor av andra hundar.
Hon var en i mängden.
Maten kastades in i hundgården och fick man ingen mat så nä, då fick man ingen mat den dagen.
Fick man ingen mat nästa, nä synd om dej då.
Ungefär.
Det resulterade även i att hon aldrig gick ut från hundgården så med andra ord hade hon aldrig i sitt liv gått i koppel när hon blev våran och det här med trafik, det var ju inte ens att tänka på.
Dessutom så misstänker vi att Vizzy blev slagen av någon för hon är väldigt orolig och nervös för män.
Det har tagit henne ett år att vänja sej med en vän till oss som är här ganska ofta.
Mina bröder träffar hon en gång i veckan. Och det är nu den senaste månaden som hon börjat gå nära en av mina fyra bröder.

Men, det jobbigaste är att ingen har klippt klorna på henne förut.
Det fick vi börja vänja henne med.
Och det ska ju göras ofta.
Tänk dej själv att göra något som du är livrädd över, en gång i veckan.
Det har varit en mardröm för både mej och Vizzy.

Idag gjorde jag underverk med henne.
Jag plockade fram skinka, massor av skinka och lät henne stå upp och äta skinkan samtidigt som jag klippte en klo i taget.
Det har ALDRIG förut funkat utan att Adam hållt i henne och kelat med henne samtidigt.
Jag fick klippa nästan ALLA framtassarna på henne.
(Bakre behövs inte då de slits så mycket ändå när hon springer så mycket.)

Jag vet att man kan lämna in till veterinären och de klipper, men då skulle hon behövas sövas.
Jag vill inte att min hund ska sövas en gång i veckan för att få klorna klippta.
Så den bästa lösningen är helt klart att vänja hunden själv i vaket tillstånd att det inte finns något att bli rädd över
Dessutom så är det billigare.

Fungerar det här igen så blir jag överlycklig.
Men jag känner Vizzy så pass väl att hon lika bra kan sluta helt med att äta skinka i fortsättningen.

Annons

The photo has no tags

Camera ALE-L21

Focal length 4 mm

Aperture f/2.0

Shutter 1/50 s

ISO 140

Date

March 2017