Saturday 21 April 2012 photo 2/5
|
Saturday 21 April 2012 photo 2/5
|
Axl, Gemma, Cal
Efter frukosten, då alla duschat och då Gemma lämnat av Axls kläder på kemtvätten längre ner på gatan, ger de sig av mot tunnelbanan. Gemma och Cal tar först med Axl till Camden för att köpa skräp och värdelösa prylar, men sedan fortsätter de in mot centrala London. Vid lunch upptäcker Axl att Cal försvunnit. De står och tittar ut över vattnet på en av Londons otaliga broar, varav vilka han inte kan namnet på en enda, när han vänder sig om och inser att Cal är borta. "Vart tog Cal vägen?" Gemma vänder sig inte ens om utan fortsätter att titta ner i det brungröna vattnet, "Han försvinner ibland, inget att bry sig om." Han vill fråga igen, men inser att Gemma förmodligen inte kommer svara, så han struntar i det. Istället byter han ämne, "Kan vi inte gåpå en teaterföreställning eller något ikväll? Du sa ju att både du och Cal gillar teater." Gemma vänder sig om och lutar armbågarna mot broräcket. "Du har kanske inte märkt det, men jag och Cal lever inte direkt något lyxliv. Vi har inga jobb och inte direkt någon familj heller. Vi har inte råd att roa oss med så dyra saker." "Om ni inte har något jobb, var får ni pengarna ifrån?". Hon tittade en än gång ner i marken innan hon med ett smått skämtsamt leende svarade: "Ingen kommentar". Något hos henne gjorde att han inte alls fick känslan av att hon skämtade. Hon såg så väldigt ledsen ut. "Men du har varit på en riktig teater?", undrade han. "Nej, jag har aldrig haft råd med sådan lyx.Pengarna har gått åt till viktigare saker. Man måste prioritera. Men du, jaghar en sak jag måste göra. Skulle du kunna roa dig själv ett par timmar?"
Axl satt på en liten restaurang och åt pasta när han fick iden. Han åt snabbt upp, betalade och skyndade till närmaste tunnelbanestation. När han kom upp ur underjorden letade han sig fram till rätt gata och gick in i en av Londons finaste varuhus. Hans slafsiga klädsel, som bestod utav en av Gemmas munkjackor och Cals förstora jeans, drog till sig ogillande blickar från både kassörskorna de andra kunderna. Så fort han betalat sitt första svindyra plagg verkade det dock som att alla accepterade honom. När han kom ut ur affären hade han i princip gjort slut på alla de pengar han tagit ur sin fars kassaskåp, och den lilla andel som fanns kvar skulle han snart spendera.