Jag skulle inte säga att jag är speciellt självmordsbenägen, men ibland känns det som ett bättre allternativ att dö än att leva. Det är klart att jag känner av det mestadels när jag är deppig. Jag upplever att det finns en otrolig press överallt vilket får mig att tänka såhär. Man ska vara lycklig, ha många vänner, helst en pojk/flickvän, framtidsplaner. Det finns en del. Många saker som gör att man helst bara vill gömma sig under täcket och gråta. Men det kan man ju inte göra hela livet.

Vi tar väl bit för bit.

Lycka. Jag tror att lycka är något man kan uppnå, men för att vara lycklig ska man nog leva i nuet och så ska man väl vara med om något fantastiskt, runt folk man tycker om och på en plats man känner sig trygg på.
Jag är säker på att jag känt mig lycklig ett flertal gånger. Det är härligt, men det känns inte som att det är tillräckligt för att hålla igång mig. Speciellt inte när livet är som värst.

Många vänner var det ju också. Nog har jag vänner, det är inte fråga om det. Vissa av dem vet jag bara inte om de är mina vänner eller inte. Känner mig mest bara jobbig och i vägen. Vet liksom inte om det är okej om jag försöker vara deras vänner eller om jag bara ska ge upp. Vill för allt i världen inte vara jobbig. Jag vill inte att någon ska behöva låtsas att de gillar mig för att de tror att det är någon tröst för mig.

Pojkvän har jag nog gett upp. Känns som jag varit otålig och bara velat ha en så länge. Som att det vore en sak. Jag vet inte vad kärlek är. En söt kille på bussen och jag går runt och tror att det är kärlek. Är så äcklad av mig själv. Därför har jag gett upp.

Framtidsplaner är en av de saker jag varit mest rädd och haft mest ångest för. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med eller göra med mitt liv. Nästa år börjar jag tvåan på gymnasiet och det är då man borde veta, så att man kan börja förbereda sig för universitetet. Men jag vet inte. Känner bara hur tiden rusar förbi mig medan jag sitter och förtvivlat försöker välja väg.

När allt detta ligger utspritt runt om mig, det är då jag undrar om det skulle vara lättare att dö.
Fast jag är nog för mesig för att ta livet av mig. Skulle aldrig våga eller klara av det. Skulle känna mig så egoistisk. Men det är väl bara sådant man sitter och funderar på ibland. Liksom överväger olika alternativ för att se om det finns en annan utväg.
Jag är rädd för smärta, men jag är inte rädd för att dö.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Sofie Norén Tue 18 Jun 2013 18:29

Du ska inte glömma en sak, du är värdefull.

Jag är i samma sits själv, liksom jag hade en plan för hur hela mitt liv skulle vara. I minsta detalj från när jag skulle gifta mig, få barn, vilken utbildning, vart jag vill bo och osv. Sen blev jag deprimerad, medicinerna hjälpte inte och inte samtalsstöden heller. Jag har enorm prestationsångest och främst ångest över framtiden. För min plan jag gjorde, den funkar inte längre eftersom jag just blev deprimerad. Och det gör mig stressad att jag inte (enligt mig) kommer hinna med allt. Och sen finns det krav i samhället att man ska ha en pojkvän, man ska ha haft ett långt förhållande, man ska ha många vänner och man sk blivit full. And i hate IT..

But just so be clear on one thing, you are a friend of mine. And I appreciate what we had and sometimes still have. You are the awesome in awesomness. You are the sun in sunlight and you are the friend in friendship.
I'm here for you.

- Read more -

Anonymous Tue 18 Jun 2013 16:48

Du har en massa fina kommentarer här, så jag vet inte vad jag kan tillägga mer än "+1", men det är ett ärligt +1 i alla fall. Jag vet att vi inte känner varandra så bra, men säg till om du vill prata om något ändå. I mean it c: <3

- Read more -

Anonymous Tue 18 Jun 2013 16:26

känner igen mig i det du skriver så jag förstår att det är svårt. men döden är inte lösningen, det enda man kan göra i botten är att börja klättra uppåt. ibland faller man ner men då är det bara att borsta av kläderna och börja klättra igen. man kommer upp till slut, även om det tar tid! det kommer lösa sig. och jag tycker verkligen inte att du är i vägen! du är alltid lika trevlig att vara runt och mina klasskamrater tycker detsamma!

- Read more -

Hikaru2008 Tue 18 Jun 2013 09:09

*hug*
Jag har gått igenom dem tankarna mycket.
Men sedan kom jag fram till att lycka är inte det andra anser är lycka, ett perfekt liv är omöjligt och en partner är onödigt för en partner är egentligen samma sak som en nära vän.

Det är andra som tycker att man ska vara framgångsrik, ha planer, ha vänner, ha familj osv.

Men det är inte så för alla.
Inte där dem är just då.

Lycka kan vara något så litet som att man är och köper en liten godis bit som är god eller så stor som att man vinner miljon vinsten.

Försök att inte lägga sådan stor vikt på vad andra tycker utan försök hitta något som du tycker.

Tex, blir du glad av att läsa en serie tidning? Gör det å skit i andra.

Det kommer finnas måååånga som kommer säga att du har fel, men när det gäller en själv å etik finns inget fel, bara andra åsikter.

Och vänner, det är nog många som är rädd för att vara iväg, allt jag kan säga är att försöka var dig själv. Slappna av.
Om det försvinner folk då var dem aldrig vänner.
Sedan berätta att du känner dig iväg. Då kan dem hjälpa som finns på plats ^^

- Read more -

Emrys Tue 18 Jun 2013 00:05

Jag känner igen mig i det där, men det blir bättre.

- Read more -

Anonymous Mon 17 Jun 2013 23:27

en sak är säker i alla fall:
Du är absolut inte i vägen...snarare tvärtom: så saknar jag dig Mia...ser fram emot nästa gång vi pratar =)
hell! Ser fram emot tills vi ses igen!
Och oroa dig inte om framtidsplaner...det är en bit kvar innan du ska välja högskola =)
Vi kan bolla på det någon gång i skype :D

och gällande pojkvän, det kommer också. Hell, någon kille kommer se vilket kap du är raring <3

- Read more -