Det har gått några veckor sedan jag vaknade upp bakfull i personalrummet

till lokaltrafikens verkstad. Jag har sett honom ett par tre gånger, då han har

kört några av de bussarna jag åkt.

Jag frågade en kompis som också jobbar för lokaltrafiken och han sa att de

som jobbar på verkstan eller skötsel också kör buss. För man måste köra ett

**antal timmar per år för att få behålla busskörkortet.

Jag har också sett honom som förbigående på stan en gång. Han kom ut från

biblioteket tillsammans med en tjej. Hon hade svart kort hår, höga kindben

och något mörkare hy än vad han har. Hon hade på sig en grå tunika, svarta

leggings och svarta boots.

"Ugh, hur blir man kompis med någon?" Undrade jag och plutade med

läpparna. Min kompis satte nästan sin cheesecake i halsen. Hon hostade

och pekade sedan på mig med sin dessert gaffel.

"Du skojar va?" Jag suckade och högg i min stackars gräddbakelse med

min gaffel.

"Nä, jag vill bli kompis med honom men jag vet inte vad jag ska prata

med honom om. Jag tror inte att vi har något gemensamt." Mumlade jag

och väntade på ett svar men jag fick inget så jag kollade upp på henne.

Hon höll på att röra om i sin kryddiga varma chocklad. Sedan lyfte hon

upp sin kopp mot sina läpparna och tittade upp på mig.

"Och du säger att vi har det?" Det är sant, jag träffade Eve på en busshållplats

för ett år sedan. Vi båda väntade på en buss som aldrig kom.

Hon är gift, har ett eget hus, jobbar som advokat, hon är 52 år gammal och

har barn som är äldre än mina ynka 24 år. Hon har tillochmed barnbarn påväg.

Det ända vi har gemensamt är att vi gillar att träffas på ett café en gång i veckan

och prata om allt eller inget.

"Jag tror-" fortsatte hon innan jag hann svara. "att eftersom du är naturligt

social så får du lätt vänner men du har egentligen aldrig riktigt försökt.

Därför har du heller inte blivit sårad eller ens märkt de som ogillat dig och

inte velat bli dina vänner. Men av nån anledning så vill du verkligen bli

kompis med den här kufen och därför spelar hans reaktioner roll för dig."

Hon avslutade sin monolog och tog nöjt en klunk av sin chocklad. Jag

plutade missnöjt med läpparna igen och gav min söndermosade gräddbakelse

ett ögonkast.

"Men det svarade ändå inte på min fråga. " Mumlade jag och drack upp det

sista av min varma chocklad med marshmallows och banansmak. Hon

ställde ner sin kopp och tog en till tugga av sin cheesecake.

"Du fick väl hans efternamn?" Innan han hade lämnat av mig utanför ingången

till min lägenhet så hade sagt åt mig att han kunde lämna tillbaka overallen och

galgen genom att bara stoppa dem i en påse med namnet Blackbird på och lämna

den till chaffören i nästa buss jag klev på. Plus att be chaffören att lämna påsen i

bussen så den följde med till skötsel.

"Mmmm." Jag hade gjort det också men nu ångrade jag att jag bara inte hade

farit dit själv med påsen.

"Varför inte bara göra som dagens ungdom då?" Jag tittade upp på henne och

hon flinade bara åt mig.

"Vadå?" Frågade jag men hon tog en klunk av sin chocklad innan hon svarade.

"Nu för tiden är det väldigt få som inte har facebook."

~~~*~~~

Jag tog en liten klunk av mitt beska svarta kaffe och tog en till titt på meddelandet.

Det stod fortfarande samma sak;**

Så har du tid att göra nått i helgen då? :)

Jag tog en klunk kaffe till och suckade. Det är tre veckor sedan jag

accepterade den dära alkohol påverkade killens förfrågan om vänskap på

facebook. Över pm pladdrade han på om menlösa saker blandat

med frågor om jag ville umgås med honom.

Jag tog en klunk till. Jag avböjde varje gång med ursäkten att jag var upptagen

och jag följde aldrig upp med information om när jag var ledig. Antingen

är han dålig på att läsa mellan raderna eller så ignorerade han det totalt.

Gissar att ärlighet är det enda som funkar.

Jag tömde koppen i ett enda drag och grimaserade.

Jag har inget emot att prata med dig via pm men jag har inget som helst intresse

av att umgås med dig IRL. Jag har redan vänner. Jag behöver inga flera....

Pilen svävade över 'sänd' knappen medans jag under några ögonblick funderade

på hur pmet kunde misstolkas, vad för reaktioner pmet möjligen skulle kunna få från

honom, sedan klickade jag och lutade mig bakåt i datorstolen.

Han brukar vara snabb på att svara. Som jag förstått det så har han facebook på

sin mobil. Jag stäckte mig efter min telecaster, plockade upp den från där den

stod lutat mot bänken och slog några akord på den. Men Abigail tittade upp från

sin bok där hon satt i fotöljen och gav mig ett irriterat ögonkast så jag ställde

tillbaka den.

--------------------------------------------------------------------------

Njae...det är egentligen rättigheterna för att få skjutsa passagerare man

kan förlora har jag för mig...men det är lättare att förklara det sådär.

Tänk Aztek....ni som har ätit på Schmäck XD

XD eget recept.

XD hehe....vi får se vad som händer.