June
Wednesday 6 July 2011 photo 1/13
|
Har ändrat på den (och lagt till 7 nya paragrafer i slutet) ...vilket version
föredrar ni? den här nya eller den gamla? Varför?
Den läderinbundna anteckningsboken föll ur min hand och landade med en dov duns på den marmorbeklädda marken. Hur hade jag någonsin kunnat tro att världen utanför skulle rymmas mellan pärmarna i en bok?
"Herrn, ni tappade er bok." Jag slet ögonen från den vita staden och stirrade ner på min anteckningsbok som låg med ryggen uppåt. Några av de rena bladen måste fått veck.
Många före mig har försökt fånga världen på blad och många efter mig kommer likväl försöka. Jag kan lika gärna göra ett försök att lämna mitt eget avtryck. Även om det aldrig skulle kunna bli detsamma som att själv faktiskt uppleva det, så skulle jag åtminstone förhoppningsvis kunna få flera att vilja.
Jag böjde mig ner och plockade upp min anteckningsbok men då jag ställt mig upp igen och skulle tacka den som tilltalat mig så kunde jag inte se någon. Alla ignorerade mig, för upptagna med vad de själva höll på med för att bry sig om vad en ung människopojke gjorde.
Jag drog ovant en hand genom mitt hår och tog några snubblande steg framåt. Jag var fortfarande inte van men det skulle gå över ganska snabbt hade Rand sagt. Sidenbyxorna fladdrade runt mina ben och jag fortsatte stirra storögt framför mig.
Ge'Hariari, staden på andra sidan, är allt annat än jag hade tänkt mig, men den är ändå precis som alla redan har beskrivit den. Hela staden, alla hus, till och med marken består av vit marmor som skimrar svagt i purpur. En reflektion av den lila himlen. Kanske fel att kalla den det, för himlen är ingen himmel utan en magisk barriär.
Jag tittade mig om kring på den livliga gatan, här trängdes flera olika folkslag alla klädda i färgglada klädnader. Folk gick in och ut från byggnader med roterande genomskinliga bilder ovanför fönstren. Med en suck stoppade jag tillbaka anteckningsboken i min axelväska.
Staden är stor och jag vet inte riktigt vart jag ska börja, eller ens vad jag ska göra. Rand har sagt att jag skulle anställa en pålitlig guide. Men hon har också sagt att jag skulle vara försiktig med mina pengar. Eftersom världen utanför kretsar kring dem, så är jag fast då de är slut.
"Herrn, Herrn, kolla hit, jag kan garanterad dig att de här är de finaste halsbanden du kan köpa för ett knyte i den här staden." Tre feér tryckte upp en bunt med marmor halsband i ansiktet på mig. Jag skulle putta halsbanden åt sidan för att studera feérna men då upptäckte jag, bland alla halsband med marmorpärlor i olika färger, ett svart band med en ensam kristall. Den var klar och helt genomskinlig. Jag sträckte mig efter den och tog tag i den. Då blev den grumlig.
"Ett knyte för alla, eller per st-" Innan jag hunnit avsluta ordet for min andra hand ut och grabbade tag i något i höjd med min väska. "-yck?" Avslutade jag sedan meningen fortfarande med ögonen fäst på kristallen.
Jag såg ur ögonvrån hur de tre feérnas ansikten föll, därnäst vände de om och flydde. De övergav helt hjärtlöst kristallen i min ena hand och deras medbrottsling i min andra.
Han hade plockat pengapungen ur min axelväska och försökt sticka med mina pengar. Men jag hade grabbat tag i den tillsammans med hans händer. Rand hade sagt att det var standard förfarande att doftmarkera sina tillhörigheter då man besökte världen utanför. Ibland är det en bra idé att lyssna på henne. Min känsel för vibrationer och värme i luften har nästan helt försvunnit. Bra luktsinne och min känsla för jordens magnetfält har jag dock fortfarande kvar.
Jag hängde kristallen runt min hals med en hand och sedan kände jag på hans vingar. Känselreceptorerna i människohud är fantastisk. Jag har bara sett feér i böcker förut och alltid undrat hur deras tunna vingar kan bära dem. Som papper hade jag trott att de skulle kännas men så var inte fallet.
De var lena precis som papper men det var den enda likheten. Jag kände hur senor spändes och släpptes, nerver som ryckte. Osynligt för mina ögon men inte för mina fingrar och de var varma. Jag flyttade min hand från hans vingar och la mitt pekfinger på hans kind.
Besynnerligt, jag trodde inte att gråa feér kunde rodna. Har de möjligtvis rött blod? Jag var sugen på att fråga men det kanske var en för morbid fråga att ställa en främling. Rand hade varnat mig för att folkslagen i världen utanför inte uppskattar för ingående frågor. Men ifall de inte ställer frågor hur lär de då sig någonsin något?
"Tänker'u ta me' mig till vakterna nån gång, va." I jämförelse med feén som hade försökt sälja halsbanden till mig tidigare så hade den här en väldigt tjock dialekt. Han var nog inte från den här staden till att börja med.
Jag släppte taget om hans fluffiga svarta hår och drog en hand igenom mitt eget. Rand har sagt åt mig att ha så lite som möjligt att göra med vakter.
"Behöver du pengar?" Jag släppte lite på mitt järngrepp om pengapungen. Han märkte det nästan omedelbart och försökte slita loss sina händer. Såklart så klämde jag åt igen innan han tog sig lös.
"Är'u bakom, eller." Han sände mig ett irriterat ögonkast och jag visste att det inte var en fråga utan en förolämpning. Jag flinade och fortsatte illmarigt.
"Jag har ett berg med pengar hemma..." Rand lärde mig att använda vita lögner innan jag reste till världen utanför. För hon sa att det är ett viktigt verktyg att äga här. Han himlade med ögonen men verkade inte vilja lägga till något. "...och jag behöver en guide."
Han lyfte ett mörkt ögonbryn. Det kanske inte räknas som smart att anställa en tjuv, men jag föredrar att umgås med personer vars dåliga egenskaper jag redan är medveten om. Man får mindre otrevliga överraskningar på det sättet.
"Så vad säger du? Målet är nått då min bok är full och min eventuella guide under resan får då så mycket guld som vederbörande kan bära." Jag petade på hans vingar igen. De är mindre än deras kroppar så enligt vissa böcker jag läst så borde de egentligen inte kunna flyga med dem. Jag undrar om någon har berättat det för dem?
"Fö'söker'u va rolig, va." Han kollade ner på sin lilla kropp och sedan upp på mig igen. Jag gav honom ett nervöst flin och kliade mig i nacken med min fria hand.
"Inte egentligen." Mumlade jag till svar efter han hade blängt på mig ett tag. Han suckade och kollade ner på sina fångade händer och sedan upp på mig igen. Nu med en mindre retlig blick.
"Men ja' behövt pengarna så om du släpp mig så hjälper ja' dig." Jag kände hur musklerna i mitt nya ansikte oavsiktligt rörde på sig och formade ett leende samtidigt som jag släppte greppet om hans händer. Jag hade fortfarande kvar mitt grepp om pengapungen dock.
"Jag heter Wynn ????" Anförtrodde jag honom fortfarande med ett leende på läpparna. Han tittade upp på mig från sitt försök att massera tillbaka blodet i händerna.
"Du kan kall' me' Kir."
----------------------------------
AN: Det är frågetecken där för jag har inte bestämt mig för vad han ska "heta" i efternamn än...
Annons
Comment the photo
Goldfin
Wed 6 Jul 2011 19:43
Äntligen tagit mig för att läsa<333333333333 <-- Du ser nog vad jag tycker xD
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rin-rin/492692405/
Visa toppen
Show footer