Wednesday 16 May 2012 photo 16/17
![]() ![]() ![]() |
Tony disciplines his new pet.
(Del 13 av Hibiskus historia
http://dayviews.com/goldfin/album/314750/504382874/ )
Scott spottade ut det på golvet. Han gjorde heller ingen ansats om att städa upp efter sig. Tänkte han inte göra nått åt det? Tillslut så blängde jag på honom och gick till städskrubben för att hämta städmaterial.
Jag städade upp efter honom och gick sedan till vardagsrums byrån för att hämta nya sängkläder. Men nån hade öppnat byrålådan. Nån hade rotat runt bland mina saker utan lov och det fanns bara en annan “person" som hade tillgång till det.
“Scott! Kom hit!" Han kom inte på en gång. Jag blev argare och slängde ett öga över axeln. Jag såg honom stirra på mig från bakom ett hörn.
“Kom hit!" Skrek jag och pekade på en plats bredvid mig på golvet. Ropar jag ska han springa. Inte krypa som en jävla singel.
Så fort han kom fram så tog jag tag om hans hår och bakhuvud och smällde in hans huvud i byrålådan. Han skrek.
“Vem sa att du kunde gå igenom mina saker?!" Jag smällde honom mot byrålådan igen. Han förtjänade det. Man går bara inte igenom folks saker utan att be om tillåtelse först. Det vet ju alla. Och han behövde lära sig det. Det var hans eget fel. Jag tryckte ner hans huvud mot golvet med min fot.
Han gnydde. Men han bad fortfarande inte om förlåtelse. Jag tryckte hårdare. Han grät.
“…Lla…" Han har alltid varit dålig på att uttrycka sig. Han bad fortfarande inte om förlåtelse men jag var inte lika arg längre, han verkade veta att han gjort något fel. Jag lyfte på foten. “Snälla döda mig inte…" Han är en dum liten idiot. Nån måste ta hand om honom. “Snälla döda mig inte…"
“Det är ditt eget fel." Han kunde ju helt enkelt bara bett om lov ifall det var nått han letade efter. Han låg kvar på golvet och fortsatte gråta. Jag skulle nog bli tvungen att förklara. “Rör inte mina saker utan att fråga." Jag tittade ner på honom. Han skakade väldigt mycket. “…Det är ju självklart.."
Jag satte mig ner bredvid honom och strök honom över hans huvud och rygg. Han är väldigt vek. Jag hade nog blivit lite väl arg. Det är hans eget fel men jag vet ju faktiskt att han är dum. Jag skulle nog inte varit så brysk.
"Förlåt."
Annons