)

Jag vaknade av att en värmekälla rörde på sig och utan att jag var riktigt medveten om vad jag gjorde så hade jag plötsligt pojken i mina armar. Han hade snubblat ner för trappan från loftet och jag hade lyckats fånga honom. "Är du okej?" Jag klappade honom på ryggen.

Han började skaka och kämpa emot mitt grepp om honom så jag släppte taget. Han kravlade i väg över golvet som om han var jagad av något som bara han såg. Han skrek så jag tog tag om honom igen.

"Sssh lille vän." Hyschade jag jag honom och fortsatte att vagga honom medan han skrek. Han slutade efter ett litet tag. Flämtandes började han istället gråta så jag fortsatte att vagga honom sakta.

Då han lugnat ner sig lite så flyttade jag bort böckerna som låg i soffan och flyttade dit honom. Han var varm igen så jag hämtade en kall handduk och la den på hans panna.

"Jag…" Mumlade han fram. Jag mötte hans blick och svarade med ett "Hmm?"

"Gå…" Fortsatte han sakta. Jag visste vad han ville men det betydde inte att jag skulle göra det lätt för honom. "…Gå?"

"Hmm?" Muttrade jag till svar igen.

"Tillbaka…" Varför ville han tillbaka dit? Varför ville han bli slagen? Inga böcker jag läst har förklarat detta för mig. Tystnaden lade sig över oss för en stund tills han öppnade sin mun igen. "Tillbaka…"

"…Jag kan inte låta dig gå tillbaka till honom. Inte i det här tillståndet." Tony skulle inte ha någon förståelse för att han faktiskt var sjuk. Jag kunde se hur han försökte hålla tillbaka sina tårar för att kunna försöka klämma ur sig det han ville ha sagt.

"Behöver…" Sa han och Jag suckade mentalt. "Hm?"

"Mig.." Nu grät han. Trodde han verkligen på att Tony behövde honom? Tony ville bara ha någon han kunde släppa ut sin frustration på. Under de åren som jag har bott i den här byggnaden så har det kommit och gått folk i mängder.

"Liten…Han har klarat sig utan dig förut."

Annons

The photo has no tags

December 2018