June
Wednesday 29 January 2014 photo 2/2
|
Här är början (och där är anteckningsboken) på historien jag ska skriva då jag är i Japan……åsikter, plx? .3.
Enkelt för de flesta kanske. Blicken riktat framåt och sedan var det bara att sätta en fot framför den andra, men han kunde inte. Han slängde ett öga till åt sidan och stannade mitt i ett steg.
Det var egentligen flygvärdinnans uppgift. Inte något som han borde lägga sig i. Likväl så kunde han inte låta bli att försöka vara hjälpsam. Med en nick till sig själv så vände han sig om och tog två steg närmare. "Ursäkta mig, herrn."
Ingen reaktion. Killen fortsatte sova vidare i flygstolen medan alla andra redan var halvvägs ute. Han ville ruska lite på killens axel men vågade inte ta på honom. "Ursäkta!"
Killen rörde fortfarande inte på sig. Djupa andetag genom halvöppna blanka läppar. En slinga med långt vågigt rödlätt hår åkte in och ut ur killens mun.
Han var nog så illa tvungen att skaka lite på killen för att få liv i honom. En välbekant rynka formades mellan hans ögonbryn. Ifall han inte lyckades väcka killen så hade det varit helt onödigt att ens stanna för att försöka.
Med en bister uppsyn samt rosiga kinder lutade han sig ner och sträckte ut sin hand mot killens axel. Det var en extremt obehaglig situation men flygvärdinnans arbete skulle bli åtminstone bli lite lättare. Han behövde bara nudda killens axel först. Bara en liten bit till. "Om du tycker att det är så otäckt att ta på folk kanske du skulle provat med att stöta på min sko med din egen?"
Fingrarna hade aldrig hunnit fram till axeln. Han drog snabbt tillbaka handen och stirrade ner på killens skor. Det hade varit enklare, han hade inte behövt luta sig så nära för att nå killens axel då. "Tadashiina"
Musklerna mellan hans ögonbryn arbetade hårt. De var de enda musklerna i hans kropp som fick regelbunden träning. Han borde egentligen inte bli upprörd. Det hände hela tiden att folk misstog honom för att vara japan bara för att han såg ut som en. Att han hade ett japanskt namn hjälpte ju inte heller.
Det var egentligen flygvärdinnans uppgift. Inte något som han borde lägga sig i. Likväl så kunde han inte låta bli att försöka vara hjälpsam. Med en nick till sig själv så vände han sig om och tog två steg närmare. "Ursäkta mig, herrn."
Ingen reaktion. Killen fortsatte sova vidare i flygstolen medan alla andra redan var halvvägs ute. Han ville ruska lite på killens axel men vågade inte ta på honom. "Ursäkta!"
Killen rörde fortfarande inte på sig. Djupa andetag genom halvöppna blanka läppar. En slinga med långt vågigt rödlätt hår åkte in och ut ur killens mun.
Han var nog så illa tvungen att skaka lite på killen för att få liv i honom. En välbekant rynka formades mellan hans ögonbryn. Ifall han inte lyckades väcka killen så hade det varit helt onödigt att ens stanna för att försöka.
Fingrarna hade aldrig hunnit fram till axeln. Han drog snabbt tillbaka handen och stirrade ner på killens skor. Det hade varit enklare, han hade inte behövt luta sig så nära för att nå killens axel då. "Tadashiina"
Musklerna mellan hans ögonbryn arbetade hårt. De var de enda musklerna i hans kropp som fick regelbunden träning. Han borde egentligen inte bli upprörd. Det hände hela tiden att folk misstog honom för att vara japan bara för att han såg ut som en. Att han hade ett japanskt namn hjälpte ju inte heller.
Annons
Camera info
Camera Iphone 5
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/20 s
ISO 200
Visa toppen
Show footer