juni
söndag 3 april 2011 bild 4/6
|
Så, här är kapitel 4.....den sista delen med Troy är ny.
Troy kallar Joey för hans riktiga namn eftersom alla andra
kallar honom för Joey...han kommer dock börja kalla honom
för Joey snart också ;D
Troy kallar Birdie för Thadds för det var smeknamnet
Troy och Reno hade på honom då de var yngre.
(Ja, då Birdie flyttade till stan då han var 12 så började
han i samma klass som Reno gick i....)
-OXYMORON-
Kapitel 4 - Sömnpiller
~*~*~*~*~*~
JOEYS POV
~*~*~*~*~*~
Det har gått en vecka sedan mitt succé debut framträdande och jag har varit jätte
upptagen. Jag hade trott att min pojkvän skulle bli mera svartsjuk över det, till och
med kanske göra slut, men han har inte frågat vart och med vem jag har varit på
hela veckan.
Det hära kanske skulle funka ändå.
Ett mera deprimerade ämne är att Birdie inte har hört av sig eller svarat på mina mejl
sedan föreställningen och det svider. Vad kunde jag ha gjort för fel?
Det ringde på dörren så jag lämnade början på min självömkan i soffan och släpade
mig iväg för att öppna den. Det var troligtvis någon av min pojkväns vänner för mina
vänner brukar inte dyka upp oanmälda och jag skulle ändå på jobbet snart.
Jag slängde upp dörren och var påväg att ropa till min pojkvän som satt på den
stationära datorn i vårat sovrum att han hade besök. Men jag fick tunghäfta. Utanför
dörren stod Birdie tillsammans med två stora guitar fodral som stod lutade mot väggen
i trapphuset och en enorm svart ryggsäck som han bar på ryggen. Som om den inte
vägde nått.
"Hej du, jag och Abigail har diskuterat det och bestämt oss för att slå upp våran
förlovning och jag undrar ifall jag kan stanna hos dig och din pojkvän medans jag
letar efter en egen lägenhet?" Mina ben kändes som gelé, jag måste somnat på soffan
och nu drömde jag. Birdie skulle aldrig göra något sådant här, det här var en elak dröm.
Jag nöp mig själv och insåg att jag faktiskt inte drömde.
"Jag måste fråga min pojkvän först, det är hans lägenhet." Muttrade jag. Nu ångrade jag
också att jag aldrig brytt mig om att skaffa en egen. "TROY! KAN DU KOMMA!" Ropade
jag inåt lägenheten och efter en minut eller två så kom Troy lunkandes ut till oss.
"Va'äre?"
~*~*~*~*~*~
TROYS POV
~*~*~*~*~*~
Jag ställde ner koppen med svart kaffe på bordet framför honom och satte mig ner mitt
emot honom med min egen kopp. Jag har inte sett honom på flera år men det enda som
ändrats med honom är att han har skägg, ser några år äldre ut och att han nuförtiden
dricker kaffe.
Jag finner honom dock fortfarande lika läskig som jag gjorde då vi var yngre. Förstår
ännu inte varför min bror envisades med att vi skulle umgås med honom.
"Hur mår Reno?" Frågade han min vänstra axel. Han såg aldrig folk i ögonen då han
pratade med dem.
"Som vanligt. Hur mår din storebror?" Muttrade jag, vi har igentligen inte mycket att
prata om. Jag borde inte skickat iväg Joseph till jobbet.
"Gift med barn." Svarade han, tog en klunk av kaffet och grimaserade. Jag tog en
klunk av mitt té. Världen är bra liten igentligen.
~*~*~*~*~*~
JOEYS POV
~*~*~*~*~*~
"-y" Vad pågick igentligen hemma nu? Så fort jag hade förklarat för min pojkvän att min
kompis behövde nånstans att bo i några dagar så hade han tagit med sig Birdie in till
köket och sagt åt mig att fara på jobbet.
"J-!"Tänk om Troy skrämde bort Birdie nu. Jag skulle inte farit, jag skulle ringt och
sjukanmält mig.Han har ju inte varit så svartsjuk den här senaste veckan men det
betyder ju inte att han inte kommer vara elak mot mina vänner ändå då han har chansen.
"JOEY!" Jag tittade förvånat upp på min kollega. "Cupcakesen kan inte ta på sig sina
dekorationer själva vet du." Fortsatte han och jag tittade ner på de nakna cupcakesen
som hade börjat se lite vissna ut.
"Sorry. Jag oroade mig over vad min pojkvän kanske säger till min kompis." Han suckade
och vi båda tittade lite tank-spritt på cupcakesen. Jag tror att vi båda funderade över ifall
de nu blivit för torra och ifall de skulle slängas eller serveras.
"Du har typ pratat nonstop om den dära Birdie i typ ett år nu, man tror nästan att du är het
på honom." Mumlade han och jag grimaserade.
"Är du dum heller, han är bara en kompis." Jag plockade upp glasyren och fortsatte. "Bara
en kompis som behöver mycket underhåll för att behållas." Min arbetskompis himlade med
ögonen och suckade.
~*~*~*~*~*~
TROYS POV
~*~*~*~*~*~
Ytterdörren smällde igen och Joseph kom in klampandes i köket. Jag la ner min macka på
fatet och kollade upp på honom. Han kollade runt i köket och tillslut så hamnade hans ögon
på mig.
"Vart är min kompis?" Jag plockade upp min ost & skink macka igen och tog en tugga
innan jag svarade.
"Han ligger och sover på soffan. Den där verkar inte sovit nått på flera veckor." Joseph
släppte ifrån sig en lätt suck, spänningen i hans axlar och runt munnen släppte. Han är
lika lättläst som en bok för förstaklassare.
Sorgligt igentligen att han är så fördömt accepterande av människors brister att han inte
ser vad som pågår igentligen. Jag vet mer om hans såkallde "kompis" än vad han gör.
Jag tog sista tuggan av mackan, ställde mig upp och gick över till diskbänken med fatet.
Väl där så plockade jag också upp tuben med sömntabletter som låg där och stoppade dem
i bakfickan på min jeans. Att jag hade smygit ner sömnpiller i Thadds kaffe var inget jag
tänkte berätta. Joseph hade nog ändå inte märkt nått.
"Så är det okej om han stannar?" Joseph hade satt sig ner vid bordet och kollade på
medans jag diskade fatet jag hade använt och kopparna som stod på diskbänken.
"Visst" svarade jag och ryckte på axlarna.
Ingår i album
Kamerainfo
Kommentera bilden
12 kommentarer på denna bild
Visa toppen
Visa sidfoten