Thursday 8 September 2011 photo 2/3
|
Yargh, Kapitel 2....har fortfarande ingen titel så jag kommer inte
göra ett album förrens den har det....men men här är den iallafall
för jag ska sova nu.
(ni som läste "teasern" har läst 8 paragrafer och första
meningen på paragraf 9)
Kommentarer? Vad är bra och vad kan göras bättre?
Kapitel 2
"Så du är Alexander Grey." Sa han med ett outgrundligt ansiktsuttryck. Det lät mer som ett påstående än en fråga men det var ett ganska överflödigt konstaterande. Han verkar vara en av de där som gillar att höra sin egen röst.
"Ja, det är mitt namn, slit inte ut det." Jag satte mig ner i stolen på andra sidan bordet. Advokaten hade redan satt sig ner bredvid honom och de två övervakarna stod kvar på var sin sida om dörren.
"Ett så kliché uttryck." Flinet på hans läppar var äkta och hans blåa ögon blänkte. För tillfället sörjde jag att jag inte kunde sitta lite längre bort ifrån honom. Hans cologne stank något så bedrövligt att jag ville hålla för näsan men det är inte något som människor gör i sociala sammanhang även om de stöter på nått eller nån som stinker.
"Ja, det är vad det kallas då många tycker om nått, det gör det inte fel." Jag undrar om jag såg nog stött ut eller om jag skulle smöra på mer. Skulle han skynda sig att ursäkta sig ? Var det viktigt nog att det var jag som utförde undersökningen?
"Det sa jag inte heller." Han höjde på ett svart ögonbryn och var just på väg att säga nått mer men han blev avbruten av att advokaten harklade sig onödigt högt.
"Vi kanske ska komma till saken, Jaiden kan inte betala dig mycket men det borde inte vara svårt för dig att hitta bevis för hans oskuld eftersom han inte utförde stölden." Advokaten ljög inte, eller rättare sagt så trodde han på vad han nyss sagt.
Men om det nu var enkelt och han inte hade råd att betala mig mycket varför då anställa mig överhuvudtaget?
"Men varför då anställa mig?" Advokaten fick tunghäfta och Smith hade fortfarande på sig sitt påklistrade flin. Ingen av dem tycktes vilja svara men efter några plågsamma sekunder släppte munlädret för Smith.
"Därför att jag inte litar på att systemet kommer sätta rätt person bakom galler." Jag lyfte på ett ögonbryn. Undrar hur länge hans käkmuskler klarar av att hålla det där flinet på plats. Hade hans käkmuskler fått mycket träning? Hade han värmt upp dem ordentligt innan jag kom? Får människor träningsvärk i käkmuskler? Jag skakade på huvudet.
"Jag har läst om brottet i tidningen men skulle du kunna vara snäll att berätta med egna ord vad som hänt?" Hans ögon blänkte till och han lutade sig framåt. Jag fick kväva en kräkreflex och han slickade sig om läpparna.
"För ett tag sedan så bestämde sig en av mina gamla vänner för att ta ett sabbatsår för att fara ut och se världen. Eftersom han visste att jag desperat sökte ett jobb så föreslog han mig som vikarie. Jag fick jobbet och då jag jobbat där två veckor så inträffade den där stölden och nu sitter jag här i väntan på rättegång." Jag lutade mig bakåt och gungade lite smått på två av stolens ben. Lite väl kort och monotont.
"Vad har de för bevis för att det var du som stal sakerna förutom att det hände så fort du dök upp?" Under en fjärdedels sekund så ryckte hans flin till. Advokaten såg irriterad ut över att jag lekte med stolen och övervakarna verkade uttråkade.
"En del av stöldgodset med mina fingeravtryck hittades på en pantbank några dagar efter stölden." Jag ville luta mig längre bak men det skulle kännas smått ovärdigt att falla baklänges med stolen. Varför bara endel av stöldgodset? Vart var resten? Varför dela upp det? Var det flera personer som hade delat på det? Som jag förstått det från tidningen så måste det varit ett insider jobb.
"Varför hade stöldgodset dina fingeravtryck?" Nu lutade hans sig mot ryggstödet på sin egen stol, med armarna i kors över bröstkorgen. Men det hjälpte ju inte min näsa något.
Advokaten och de två vakterna verkade inte röras i ryggen av den kräk vänliga colognen och Smith var nog så van den att han var tvungen att bada i den på morgonen för att känna lukten överhuvudtaget. Människors luktsinne är så dåligt att de tror att lukten försvunnit bara för att de inte känner den längre, gissar dock att det är både bra och dåligt.
"Umm, det vill jag helst inte berätta. Det har ändå inget med stölden att göra." Muttrade han till svar och jag var beredd att svara 'Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar allt för mig.' och sedan försöka dra det ur honom men det kändes så ovärt. Jag skulle bara bli fast här mycket längre än jag behövde.
"De måste väl ha något mer än det?" Jag vickade på stolen och Smith kastade ett öga på advokaten innan han svarade.
"Övervakningskameran fångade mig på bild då jag var nere i det hemliga valvet där sakerna som blev stulna förvaras." Ett ganska talande bevis men det var ändå något som kändes fel. Han hade nog inte haft stöldgodset i händerna på kameran. Annars så skulle advokaten inte varit så säker på sin sak.
"Låt mig gissa, det har heller inte nått att göra med stölden?" Frambenen smällde i stengolvet då jag släppte stolen. Det kändes inte så intelligent att gunga på stolen längre eftersom jag hade börjat få yrsel. Jag behövde ta några djupa andetag också. Men det går ju såklart inte med den där wonder-baum granen framför mig. Jag skulle förgås på fläcken.
"Precis." Jag noterade en svar axelryckning, la mina armar på bordet och såg oavvänt på Smith. Han stirrade tillbaka på mig. Det är vanligt att folk tror att de som inte ser en i ögonen ljuger. Det är en myt.
"Är det där linser?" Han lyfte på ett ögonbryn men såg inte det minsta förvånad ut över frågan. Visste han vad jag höll på med? Borde han inte blivit förvånad ändå?
"Nä?" Hans minspel var inte så annorlunda mot för tidigare annat än att han verkade smått road.
"Så det där är din riktiga ögonfärg?" Jag satte en av mina armbågar på det hårda plastbordet och la hakan i handen. Samma bekanta som jag nämnt tidigare, hon som är het på skadeglädje, tycker att jag flörtar utan att vara medveten om det alldeles för ofta. Alla ser på världen olika så bara för att några tolkar något som flörtande så behöver det ursprungligen inte vara menat som det. Han verkade då inte märka dubbelmeningen eller så gjorde han som jag och ignorerade den.
"Ja." Svarade han med en hand på nacken och samma gamla flin på läpparna. Även då han uppenbarligen talar sanning så ser det ut som att han ljuger.
Man ska inte döma en bok efter dess omslag men det är ändå något med honom som ger mig otäcka rysningar. Jag klarar inte av personer jag inte kan lita på. Men.
"Mmm, okej då, jag tar jobbet." Det är ändå något som är smått fängslande med hela grejen. För många frågor som jag inte skulle få svar på ifall jag inte tog på mig uppdraget.
Smiths falska flin blev genuinare och advokaten sken upp som en sol.
"Men vad bra, då kan du följa med mig till mitt kontor så ska jag göra klart anställningspappren och fullmakten så att du kan skriva på dem." Advokaten började resa sig från stolen med ett strålande leende på läpparna. Jag blev nästan bländad. Någon spenderar väldigt många timmar framför spegeln tillsammans med tandborsten varje dag.
"Jag kommer förbi ditt kontor det första jag gör imorgon." Klämde jag fram samtidigt som jag svajande tog mig upp ur stolen och vacklade ut mot dörren. "Jag mår lite för illa för tillfället så jag tänker sluta för dagen."
"Men hur...?" Undrade Advokaten förvirrat, det var väl inte den responsen hade förväntat sig av mig nu då han hade fått som han velat. Jag nickade mot övervakarna och slängde ett öga över axeln då jag var på väg ut genom dörren.
Det var bara ett infall men även fast det tedde sig öppet som om det var advokaten som skulle göra vad som helst för anställa mig så kändes det som att Smith var den drivande kraften bakom beslutet att rekrytera mig. Vad var deras relation? Jag har alltid för många frågor.
En väldigt gammal bekant undrade en gång om jag inte hade umgåtts alldeles för mycket genom tiderna med katter. Jag hade svarat honom att de katter jag då kände kanske var nyfikna av naturen men de hade mycket sällan några frågor.
"Jag tar bussen tillbaka." Han verkade nöja sig med det så jag skyndade mig ut ur byggnaden och ner i en grön sopcontainer bredvid stängslet som jag hade noterat då vi kom. Min axelväska låg kvar i receptionen så den gick det ingen nöd på och kläder är förbrukningsvaror.
Jag försökte ta djupa andetag men det var redan försent, det kändes som om klaustrofobin skulle kväva mig. Men det var inte fruktan för små utrymmen, det kändes bara som det. Det var obehaget av att vara i en form som från början inte varit naturlig för mig. Det gick inte längre så jag släppte taget.
Min käft slöt sig vad som för bara några sekunder sedan varit mina relativt nya kalsonger, strumpbyxor och hotpants och rykte av tygslamsorna från min bakdel. Sedan la jag mina framtassar mot väggen på sopcontainern och lyfte upp locket med mitt huvud. Det var lugnt utanför så jag hoppade ur containern, tassade djupare in mot bakgatorna och den kortaste vägen mot skogen.
Jag har ändå alltid föredragit middagen blodig.
meningen på paragraf 9)
Kommentarer? Vad är bra och vad kan göras bättre?
Kapitel 2
"Så du är Alexander Grey." Sa han med ett outgrundligt ansiktsuttryck. Det lät mer som ett påstående än en fråga men det var ett ganska överflödigt konstaterande. Han verkar vara en av de där som gillar att höra sin egen röst.
"Ja, det är mitt namn, slit inte ut det." Jag satte mig ner i stolen på andra sidan bordet. Advokaten hade redan satt sig ner bredvid honom och de två övervakarna stod kvar på var sin sida om dörren.
"Ett så kliché uttryck." Flinet på hans läppar var äkta och hans blåa ögon blänkte. För tillfället sörjde jag att jag inte kunde sitta lite längre bort ifrån honom. Hans cologne stank något så bedrövligt att jag ville hålla för näsan men det är inte något som människor gör i sociala sammanhang även om de stöter på nått eller nån som stinker.
"Ja, det är vad det kallas då många tycker om nått, det gör det inte fel." Jag undrar om jag såg nog stött ut eller om jag skulle smöra på mer. Skulle han skynda sig att ursäkta sig ? Var det viktigt nog att det var jag som utförde undersökningen?
"Det sa jag inte heller." Han höjde på ett svart ögonbryn och var just på väg att säga nått mer men han blev avbruten av att advokaten harklade sig onödigt högt.
"Vi kanske ska komma till saken, Jaiden kan inte betala dig mycket men det borde inte vara svårt för dig att hitta bevis för hans oskuld eftersom han inte utförde stölden." Advokaten ljög inte, eller rättare sagt så trodde han på vad han nyss sagt.
Men om det nu var enkelt och han inte hade råd att betala mig mycket varför då anställa mig överhuvudtaget?
"Men varför då anställa mig?" Advokaten fick tunghäfta och Smith hade fortfarande på sig sitt påklistrade flin. Ingen av dem tycktes vilja svara men efter några plågsamma sekunder släppte munlädret för Smith.
"Därför att jag inte litar på att systemet kommer sätta rätt person bakom galler." Jag lyfte på ett ögonbryn. Undrar hur länge hans käkmuskler klarar av att hålla det där flinet på plats. Hade hans käkmuskler fått mycket träning? Hade han värmt upp dem ordentligt innan jag kom? Får människor träningsvärk i käkmuskler? Jag skakade på huvudet.
"Jag har läst om brottet i tidningen men skulle du kunna vara snäll att berätta med egna ord vad som hänt?" Hans ögon blänkte till och han lutade sig framåt. Jag fick kväva en kräkreflex och han slickade sig om läpparna.
"För ett tag sedan så bestämde sig en av mina gamla vänner för att ta ett sabbatsår för att fara ut och se världen. Eftersom han visste att jag desperat sökte ett jobb så föreslog han mig som vikarie. Jag fick jobbet och då jag jobbat där två veckor så inträffade den där stölden och nu sitter jag här i väntan på rättegång." Jag lutade mig bakåt och gungade lite smått på två av stolens ben. Lite väl kort och monotont.
"Vad har de för bevis för att det var du som stal sakerna förutom att det hände så fort du dök upp?" Under en fjärdedels sekund så ryckte hans flin till. Advokaten såg irriterad ut över att jag lekte med stolen och övervakarna verkade uttråkade.
"En del av stöldgodset med mina fingeravtryck hittades på en pantbank några dagar efter stölden." Jag ville luta mig längre bak men det skulle kännas smått ovärdigt att falla baklänges med stolen. Varför bara endel av stöldgodset? Vart var resten? Varför dela upp det? Var det flera personer som hade delat på det? Som jag förstått det från tidningen så måste det varit ett insider jobb.
"Varför hade stöldgodset dina fingeravtryck?" Nu lutade hans sig mot ryggstödet på sin egen stol, med armarna i kors över bröstkorgen. Men det hjälpte ju inte min näsa något.
Advokaten och de två vakterna verkade inte röras i ryggen av den kräk vänliga colognen och Smith var nog så van den att han var tvungen att bada i den på morgonen för att känna lukten överhuvudtaget. Människors luktsinne är så dåligt att de tror att lukten försvunnit bara för att de inte känner den längre, gissar dock att det är både bra och dåligt.
"Umm, det vill jag helst inte berätta. Det har ändå inget med stölden att göra." Muttrade han till svar och jag var beredd att svara 'Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar allt för mig.' och sedan försöka dra det ur honom men det kändes så ovärt. Jag skulle bara bli fast här mycket längre än jag behövde.
"De måste väl ha något mer än det?" Jag vickade på stolen och Smith kastade ett öga på advokaten innan han svarade.
"Övervakningskameran fångade mig på bild då jag var nere i det hemliga valvet där sakerna som blev stulna förvaras." Ett ganska talande bevis men det var ändå något som kändes fel. Han hade nog inte haft stöldgodset i händerna på kameran. Annars så skulle advokaten inte varit så säker på sin sak.
"Låt mig gissa, det har heller inte nått att göra med stölden?" Frambenen smällde i stengolvet då jag släppte stolen. Det kändes inte så intelligent att gunga på stolen längre eftersom jag hade börjat få yrsel. Jag behövde ta några djupa andetag också. Men det går ju såklart inte med den där wonder-baum granen framför mig. Jag skulle förgås på fläcken.
"Precis." Jag noterade en svar axelryckning, la mina armar på bordet och såg oavvänt på Smith. Han stirrade tillbaka på mig. Det är vanligt att folk tror att de som inte ser en i ögonen ljuger. Det är en myt.
"Är det där linser?" Han lyfte på ett ögonbryn men såg inte det minsta förvånad ut över frågan. Visste han vad jag höll på med? Borde han inte blivit förvånad ändå?
"Nä?" Hans minspel var inte så annorlunda mot för tidigare annat än att han verkade smått road.
"Så det där är din riktiga ögonfärg?" Jag satte en av mina armbågar på det hårda plastbordet och la hakan i handen. Samma bekanta som jag nämnt tidigare, hon som är het på skadeglädje, tycker att jag flörtar utan att vara medveten om det alldeles för ofta. Alla ser på världen olika så bara för att några tolkar något som flörtande så behöver det ursprungligen inte vara menat som det. Han verkade då inte märka dubbelmeningen eller så gjorde han som jag och ignorerade den.
"Ja." Svarade han med en hand på nacken och samma gamla flin på läpparna. Även då han uppenbarligen talar sanning så ser det ut som att han ljuger.
Man ska inte döma en bok efter dess omslag men det är ändå något med honom som ger mig otäcka rysningar. Jag klarar inte av personer jag inte kan lita på. Men.
"Mmm, okej då, jag tar jobbet." Det är ändå något som är smått fängslande med hela grejen. För många frågor som jag inte skulle få svar på ifall jag inte tog på mig uppdraget.
Smiths falska flin blev genuinare och advokaten sken upp som en sol.
"Men vad bra, då kan du följa med mig till mitt kontor så ska jag göra klart anställningspappren och fullmakten så att du kan skriva på dem." Advokaten började resa sig från stolen med ett strålande leende på läpparna. Jag blev nästan bländad. Någon spenderar väldigt många timmar framför spegeln tillsammans med tandborsten varje dag.
"Jag kommer förbi ditt kontor det första jag gör imorgon." Klämde jag fram samtidigt som jag svajande tog mig upp ur stolen och vacklade ut mot dörren. "Jag mår lite för illa för tillfället så jag tänker sluta för dagen."
"Men hur...?" Undrade Advokaten förvirrat, det var väl inte den responsen hade förväntat sig av mig nu då han hade fått som han velat. Jag nickade mot övervakarna och slängde ett öga över axeln då jag var på väg ut genom dörren.
Det var bara ett infall men även fast det tedde sig öppet som om det var advokaten som skulle göra vad som helst för anställa mig så kändes det som att Smith var den drivande kraften bakom beslutet att rekrytera mig. Vad var deras relation? Jag har alltid för många frågor.
En väldigt gammal bekant undrade en gång om jag inte hade umgåtts alldeles för mycket genom tiderna med katter. Jag hade svarat honom att de katter jag då kände kanske var nyfikna av naturen men de hade mycket sällan några frågor.
"Jag tar bussen tillbaka." Han verkade nöja sig med det så jag skyndade mig ut ur byggnaden och ner i en grön sopcontainer bredvid stängslet som jag hade noterat då vi kom. Min axelväska låg kvar i receptionen så den gick det ingen nöd på och kläder är förbrukningsvaror.
Jag försökte ta djupa andetag men det var redan försent, det kändes som om klaustrofobin skulle kväva mig. Men det var inte fruktan för små utrymmen, det kändes bara som det. Det var obehaget av att vara i en form som från början inte varit naturlig för mig. Det gick inte längre så jag släppte taget.
Min käft slöt sig vad som för bara några sekunder sedan varit mina relativt nya kalsonger, strumpbyxor och hotpants och rykte av tygslamsorna från min bakdel. Sedan la jag mina framtassar mot väggen på sopcontainern och lyfte upp locket med mitt huvud. Det var lugnt utanför så jag hoppade ur containern, tassade djupare in mot bakgatorna och den kortaste vägen mot skogen.
Jag har ändå alltid föredragit middagen blodig.
Kommentarer? Vad är bra och vad kan göras bättre?
Kapitel 2
"Så du är Alexander Grey." Sa han med ett outgrundligt ansiktsuttryck. Det lät mer som ett påstående än en fråga men det var ett ganska överflödigt konstaterande. Han verkar vara en av de där som gillar att höra sin egen röst.
"Ja, det är mitt namn, slit inte ut det." Jag satte mig ner i stolen på andra sidan bordet. Advokaten hade redan satt sig ner bredvid honom och de två övervakarna stod kvar på var sin sida om dörren.
"Ett så kliché uttryck." Flinet på hans läppar var äkta och hans blåa ögon blänkte. För tillfället sörjde jag att jag inte kunde sitta lite längre bort ifrån honom. Hans cologne stank något så bedrövligt att jag ville hålla för näsan men det är inte något som människor gör i sociala sammanhang även om de stöter på nått eller nån som stinker.
"Ja, det är vad det kallas då många tycker om nått, det gör det inte fel." Jag undrar om jag såg nog stött ut eller om jag skulle smöra på mer. Skulle han skynda sig att ursäkta sig ? Var det viktigt nog att det var jag som utförde undersökningen?
"Det sa jag inte heller." Han höjde på ett svart ögonbryn och var just på väg att säga nått mer men han blev avbruten av att advokaten harklade sig onödigt högt.
"Vi kanske ska komma till saken, Jaiden kan inte betala dig mycket men det borde inte vara svårt för dig att hitta bevis för hans oskuld eftersom han inte utförde stölden." Advokaten ljög inte, eller rättare sagt så trodde han på vad han nyss sagt.
Men om det nu var enkelt och han inte hade råd att betala mig mycket varför då anställa mig överhuvudtaget?
"Men varför då anställa mig?" Advokaten fick tunghäfta och Smith hade fortfarande på sig sitt påklistrade flin. Ingen av dem tycktes vilja svara men efter några plågsamma sekunder släppte munlädret för Smith.
"Därför att jag inte litar på att systemet kommer sätta rätt person bakom galler." Jag lyfte på ett ögonbryn. Undrar hur länge hans käkmuskler klarar av att hålla det där flinet på plats. Hade hans käkmuskler fått mycket träning? Hade han värmt upp dem ordentligt innan jag kom? Får människor träningsvärk i käkmuskler? Jag skakade på huvudet.
"Jag har läst om brottet i tidningen men skulle du kunna vara snäll att berätta med egna ord vad som hänt?" Hans ögon blänkte till och han lutade sig framåt. Jag fick kväva en kräkreflex och han slickade sig om läpparna.
"För ett tag sedan så bestämde sig en av mina gamla vänner för att ta ett sabbatsår för att fara ut och se världen. Eftersom han visste att jag desperat sökte ett jobb så föreslog han mig som vikarie. Jag fick jobbet och då jag jobbat där två veckor så inträffade den där stölden och nu sitter jag här i väntan på rättegång." Jag lutade mig bakåt och gungade lite smått på två av stolens ben. Lite väl kort och monotont.
"Vad har de för bevis för att det var du som stal sakerna förutom att det hände så fort du dök upp?" Under en fjärdedels sekund så ryckte hans flin till. Advokaten såg irriterad ut över att jag lekte med stolen och övervakarna verkade uttråkade.
"En del av stöldgodset med mina fingeravtryck hittades på en pantbank några dagar efter stölden." Jag ville luta mig längre bak men det skulle kännas smått ovärdigt att falla baklänges med stolen. Varför bara endel av stöldgodset? Vart var resten? Varför dela upp det? Var det flera personer som hade delat på det? Som jag förstått det från tidningen så måste det varit ett insider jobb.
"Varför hade stöldgodset dina fingeravtryck?" Nu lutade hans sig mot ryggstödet på sin egen stol, med armarna i kors över bröstkorgen. Men det hjälpte ju inte min näsa något.
Advokaten och de två vakterna verkade inte röras i ryggen av den kräk vänliga colognen och Smith var nog så van den att han var tvungen att bada i den på morgonen för att känna lukten överhuvudtaget. Människors luktsinne är så dåligt att de tror att lukten försvunnit bara för att de inte känner den längre, gissar dock att det är både bra och dåligt.
"Umm, det vill jag helst inte berätta. Det har ändå inget med stölden att göra." Muttrade han till svar och jag var beredd att svara 'Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar allt för mig.' och sedan försöka dra det ur honom men det kändes så ovärt. Jag skulle bara bli fast här mycket längre än jag behövde.
"De måste väl ha något mer än det?" Jag vickade på stolen och Smith kastade ett öga på advokaten innan han svarade.
"Övervakningskameran fångade mig på bild då jag var nere i det hemliga valvet där sakerna som blev stulna förvaras." Ett ganska talande bevis men det var ändå något som kändes fel. Han hade nog inte haft stöldgodset i händerna på kameran. Annars så skulle advokaten inte varit så säker på sin sak.
"Låt mig gissa, det har heller inte nått att göra med stölden?" Frambenen smällde i stengolvet då jag släppte stolen. Det kändes inte så intelligent att gunga på stolen längre eftersom jag hade börjat få yrsel. Jag behövde ta några djupa andetag också. Men det går ju såklart inte med den där wonder-baum granen framför mig. Jag skulle förgås på fläcken.
"Precis." Jag noterade en svar axelryckning, la mina armar på bordet och såg oavvänt på Smith. Han stirrade tillbaka på mig. Det är vanligt att folk tror att de som inte ser en i ögonen ljuger. Det är en myt.
"Är det där linser?" Han lyfte på ett ögonbryn men såg inte det minsta förvånad ut över frågan. Visste han vad jag höll på med? Borde han inte blivit förvånad ändå?
"Nä?" Hans minspel var inte så annorlunda mot för tidigare annat än att han verkade smått road.
"Så det där är din riktiga ögonfärg?" Jag satte en av mina armbågar på det hårda plastbordet och la hakan i handen. Samma bekanta som jag nämnt tidigare, hon som är het på skadeglädje, tycker att jag flörtar utan att vara medveten om det alldeles för ofta. Alla ser på världen olika så bara för att några tolkar något som flörtande så behöver det ursprungligen inte vara menat som det. Han verkade då inte märka dubbelmeningen eller så gjorde han som jag och ignorerade den.
"Ja." Svarade han med en hand på nacken och samma gamla flin på läpparna. Även då han uppenbarligen talar sanning så ser det ut som att han ljuger.
Man ska inte döma en bok efter dess omslag men det är ändå något med honom som ger mig otäcka rysningar. Jag klarar inte av personer jag inte kan lita på. Men.
"Mmm, okej då, jag tar jobbet." Det är ändå något som är smått fängslande med hela grejen. För många frågor som jag inte skulle få svar på ifall jag inte tog på mig uppdraget.
Smiths falska flin blev genuinare och advokaten sken upp som en sol.
"Men vad bra, då kan du följa med mig till mitt kontor så ska jag göra klart anställningspappren och fullmakten så att du kan skriva på dem." Advokaten började resa sig från stolen med ett strålande leende på läpparna. Jag blev nästan bländad. Någon spenderar väldigt många timmar framför spegeln tillsammans med tandborsten varje dag.
"Jag kommer förbi ditt kontor det första jag gör imorgon." Klämde jag fram samtidigt som jag svajande tog mig upp ur stolen och vacklade ut mot dörren. "Jag mår lite för illa för tillfället så jag tänker sluta för dagen."
"Men hur...?" Undrade Advokaten förvirrat, det var väl inte den responsen hade förväntat sig av mig nu då han hade fått som han velat. Jag nickade mot övervakarna och slängde ett öga över axeln då jag var på väg ut genom dörren.
Det var bara ett infall men även fast det tedde sig öppet som om det var advokaten som skulle göra vad som helst för anställa mig så kändes det som att Smith var den drivande kraften bakom beslutet att rekrytera mig. Vad var deras relation? Jag har alltid för många frågor.
En väldigt gammal bekant undrade en gång om jag inte hade umgåtts alldeles för mycket genom tiderna med katter. Jag hade svarat honom att de katter jag då kände kanske var nyfikna av naturen men de hade mycket sällan några frågor.
"Jag tar bussen tillbaka." Han verkade nöja sig med det så jag skyndade mig ut ur byggnaden och ner i en grön sopcontainer bredvid stängslet som jag hade noterat då vi kom. Min axelväska låg kvar i receptionen så den gick det ingen nöd på och kläder är förbrukningsvaror.
Jag försökte ta djupa andetag men det var redan försent, det kändes som om klaustrofobin skulle kväva mig. Men det var inte fruktan för små utrymmen, det kändes bara som det. Det var obehaget av att vara i en form som från början inte varit naturlig för mig. Det gick inte längre så jag släppte taget.
Min käft slöt sig vad som för bara några sekunder sedan varit mina relativt nya kalsonger, strumpbyxor och hotpants och rykte av tygslamsorna från min bakdel. Sedan la jag mina framtassar mot väggen på sopcontainern och lyfte upp locket med mitt huvud. Det var lugnt utanför så jag hoppade ur containern, tassade djupare in mot bakgatorna och den kortaste vägen mot skogen.
Jag har ändå alltid föredragit middagen blodig.
Annons
Geo tag
Part of an album
Camera info
Camera iPhone 3GS
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/15 s
ISO 500
Comment the photo
Insomnalia
Thu 8 Sep 2011 15:44
I approve of tassar! Undra hur han ser ut när han är puppy~
Jag skulle inte kunna motstå att kia honom bakom öronen X3
Jag skulle inte kunna motstå att kia honom bakom öronen X3
Gnagarbanane
Thu 8 Sep 2011 14:14
Den äger XD Figurerna är så roliga, Axis, och wonderbaumen xD
Ohoho twisteN på sluteT! (Nog för att vi redan visste det, men... ändå xD)
Ohoho twisteN på sluteT! (Nog för att vi redan visste det, men... ändå xD)
Rin-Rin
Thu 8 Sep 2011 14:20
XD kekeke <3
jao....kapitel 1 börjar ju med att han kommer in från ett sådant äventyr så då tänkte jag att kapitel 2 kan ju sluta på det....XD
jao....kapitel 1 börjar ju med att han kommer in från ett sådant äventyr så då tänkte jag att kapitel 2 kan ju sluta på det....XD
14 comments on this photo