June
Show more 
Thursday 12 January 2012 photo 14/57
|
Titel: Länge Leve Överlevnad
Scene: 9 - Att golva en främling
Author: @Konan
Editor: Rin-Rin
POV: Natsu
Characters present: Natsu, Gem, Dave & Cal
Att hitta någon mat i de här ruinerna verkar inte troligt. Allt verkade ha varit övergivet i minst tio år och även ifall de faktiskt hittade något ätbart så var Natsu inte speciellt sugen på uråldriga konservburkar från ett eventuellt skyddsrum.
I de byggnader de kollat igenom hittills så hade de inte hitta något speciellt alls, ifall man inte räknar med det långa repet de hittade i en kista i ett lagerrum och brandyxan som Dave insisterade på att de skulle behöva.
Troligtvis var detta anledningen till att Gem fortsatte kolla sig omkring och göra bekymrade miner.
Men det kunde inte vara varför Gem sagt att det skulle vara en dålig ide att bege sig hit.
Dave verkade dock obekymrad om att staden möjligen tömts tom under underliga förhållanden, exakt lika ovetandes som om Gems och Natsus kön. Gem var uppenbarligen en kille. Hans adamsäpplet bevisade detta. Natsu himlade med ögonen åt att Dave fortfarande inte märkt nått. Att han inte märkt att Natsu heller var en kille, tja, det var inte som om han skulle kunna det även ifall han faktiskt var uppmärksam.
Natsu VAR en expert på utklädning trotts allt. En av de bästa. Han gömde ett hånskratt bakom kimonoärmen, medveten om att han inte var ensam och gjorde om det till en tjejjig liten fnissning, komplett med ögonfrans fladdrande blinkningar. Dave som just hållit på att föreslå att de letade igenom kafeterian härnäst, tystnade, blev lite blek innan han stammande fortsatte. "...tidningar där. På så sätt kan vi få reda på vad som hänt här. "
Det var först när de nått kafeterian en våning upp på plan nr 4 som Natsu började märka att det var något väldigt underligt med den här byggnaden förutom dess totala brist på människor och saker som stod lämnade som om alla gått mitt i vad de gjorde. Gem hade börjat bete sig väldigt nervöst, och Natsu hade börjat märka skuggor i ögonvrån. Troligen bara en synvilla men Natsu hade inte överlevt genom att tvivla på sig själv. Nått skumt var det här... förutom det stora lysande stjärndiagrammet på väggen bredvid menytavlan förstås.
Dave närmade sig den uppenbarligen magiska symbolen. "...vad ÄR det där?!" Han höll fram handen som för att röra den men tvekade, uppenbarligen inte så dum som han såg ut att vara, magiska symboler hade en tendens att REAGERA(!) när vidrörda. Han rörde vid den. Nevermind. Obildade idioter...
Dave släppte kvickt diagrammet när det började lysa kraftigt och Natsu tog ett steg bakåt för att undvika en möjlig explosion. Ljuset avtog lyckligtvis så snabbt Dave inte längre rörde vid den längre och Natsu kunde inte märka någon annan biverkning. Magi är slug och svårförstådd, och Natsu visste tyvärr så gott som ingenting om hur den funkade. Den enda magi han någonsin ens varit måttligt kompetent på var planrelaterad.
Dave kollade ner på sin hand med en blandning av en bekymrad och frustrerad min. Handen sken fortfarande med gnistor från pentagrammet innan de sakta dog bort. Dave kollade upp, först mot Natsu, som för att se ifall Natsu hade någon aning om vad det där var om, sen mot Gem, som inte verkade ha fäst något intresse alls vid diagrammet och istället var upptagen med att gräva igenom någon slags byrå fylld med tidningar, mappar och Cluedospel.
Gem kastade en snabb blick på Dave och Natsu innan han lyfte fram en tung mapp och dumpade den på ett runt cafebord bredvid. "Den här mappen är inte som de andra." sa han bestämt och öppnade den. "För det första så är den på latin..." Natsu avbröt "Det är väl inte ovanligt?" En stor del av pappersarbetet som Natsu gjorde var på latin. Prästerna brukade få spatt ifall det inte sköttes på deras heliga modersmål.
Gem verkade vara på väg att protestera att det faktiskt VAR ovanligt när Dave rörde vid bladet, troligen för att bläddra. Hela sidan lös upp av samma blå gnistor som för ett tag sedan dött från Daves hand men som nu verkade få nytt liv. Dave gav ifrån sig ett förvånat ljud och viftade med handen som för att bli av med dem.
Under de Latinska Cluedo reglerna så lös magiska runor upp i ett magiskt blått sken. Natsu rynkade på ögonbrynen. De enda som skulle kunna läsa det där skulle vara de som dykt DJUPT ner i magisk teori, möjligen Musashis främsta magiker och.. under spelregler? varför reglerna till detta `Cluedo´, någonting var ruttet här och det var INTE kexchoklad.
Natsu funderade över detta och ignorerade Gem som skrek "NER och RULLA, Ner och RULLA!" åt Dave som gnistorna fortfarande inte slocknat för. Natsu ignorerade även ljudet av när Dave rullade in i ett bord och välte det över sig medan Natsu studerade skriften efter ytterligare ledtrådar.
Natsu passade på med en läglig flashback till hur han mötte Musashi. Att bli anställd som en ond overlords andra hand hade inte varit lätt. Hans första två försök hade totalt misslyckats. Den första gången smög han sig bara in för att studera platsen men blev nästan nerskjuten av några vakter som han kunde ha SVURIT på att de hade varit för drogade för att kunna se honom.
Efter det hade han tagit platsen som en rådgivare, Den riktiga hade han noggrant mutat till ett kloster, tyvärr hade det visat sig att Musashi så gott som aldrig lyssnade på sina rådgivare. Faktiskt så var rådet mer som fikahämtargruppen. Musashi kollade inte ens på dem, Natsu tvivlade på att han ens kom ihåg deras ansikten.
Därmed var det klart att Natsu var tvungen att sticka ut lite mer för att bli ihågkommen. Varpå Natsu kom tillbaka nästa dag med bröst istället. De andra kaffehållarna undrade förstås varför Mister Nakamori plötsligt blivit en kvinna, men Musashi märkte aldrig något. Tydligen var det något fel på honom men Natsu gav inte upp så lätt.
Han började ta med sig munkar till mötena, Musashi hatade dem alltid men han fortsatte äta dem med. Han hämtade tidningen åt Musashi på morgonen, räckte honom hans varma dryck(som han hatade) vid alla tider på dagen, gav de mest banala råden utan att bli tillfrågad och hjälpte Musashi hitta sin nattmössa på kvällen. För att inte tala om att tvätta Musashis kläder. Sakta men säkert så var Natsu oersättlig ...och fast med ett helt lands papperarbete.
Det enda Natsu kunde hoppas på var att denna spökstad de befann sig i nu inte var deras framtida stad och de hade rest framåt i tiden. Det skulle ha förstört Natsus semester. För jämfört med att tvätta Musashis smutsiga strumpor och försöka hitta alla bitarna av de viktiga dokumenten som Musashi slitit sönder efter han dubbat dem som `oviktiga,´ så VAR en kamp för överlevnaden semester.
Eller kanske mer som en hobby tänkte Natsu sentimentalt. Men det var värt det för nu var Natsu en av de absolut mäktigaste personerna i hela landet. Natsu log för sig själv.
'Hmm. Intressant.' Muttrade Natsu för sig själv och vände blad.
"Hmm. Intressant." Sa en röst alldeles brevid Natsu.
Natsus första instinkt när överaskad var, inte speciellt förvånande, att slå till denne så hårt som möjligt. Främlingens första instinkt var, oturligt för honom, inte att duka.
Natsu träffade främlingen rätt i magen vilket verkade slå luften ur honom och han föll ner på knä kippandes efter andan. Turligt nog för honom att Natsu inte var beväpnad för tillfället, annars hade han haft större problem. Tur för honom att Natsu i sin chock missat solar plexus.
Främlingen lyfte ansiktet och gav Natsu ett förvånat och lite bittert roat utryck innan han reste på sig och gnuggade lite på magen där Natsu träffat honom. "Du slår hårt." konstaterade han med en smått plågad röst. Inte hårt nog, tydligen, tänkte Natsu. Främligen var knappt ett huvud längre än Natsus 174cm och hans hår kort, fluffigt och en ljus orange färg. Han gjorde en lite bugning mot Natsu, eller så hade han bara så ont.
"Jag kallas för Cal av mina vänner, men du kan kalla mig Cal." Natsu kollade skeptiskt på honom. "Jag hoppas att ifall vi är vänner så kommer du inte slå mig igen." Förklarade han sig roat. Natsu fnös till, lite road. Han skulle sluta slå till honom när han slutade dyka upp från ingenstans.
Gem och Dave, täckt med brandsläckarskum klev fram och presenterade sig artigt för Cal. De måste ha haft tråkigt, ifall de lekte med brandsläckaren. Alla vet att magiska gnistor bara är ett tecken på en reaktion. De är inte ens varma, ingen skulle någonsin kunna tro att de brann...fast Natsu skulle inte helt utesluta möjligheten med de här typerna. Natsu visste trots allt att han av någon anledning verkade vara en magnet för idioter. Men denna Cal kanske visste nått om var de var, och... Cluedo.
"Det är skumt det här, skumt, skumt." Mumlade Cal för sig själv medan han gick fram och tillbaka. Han stannade, ryggen mot dem och knäppte med fingrarna innan han glatt snurrade runt. Hans ansikte tappade lite av glädjen och tog en seriösare min.
"Jag vet inte vad som pågår här, det här stället brukade ha en cirkus här förut, därför jag kom hit." En cirkus? Han nickade åt dem som om han visste vad de tänkte. "Men jag kan ta reda på det." Han gav Gem en liten orange knapp med en pin på baksidan.
"Håll i den här så kommer jag tillbaka till er." Han nickade åt dem igen och försvann bakom en vägg in mot en korridor med enbart ett "Ciao!" Hans steg blev tysta så fort han försvunnit ur synhåll så Natsu antog att han försvunnit igen. Dave och Gem gick och kollade ändå för säkerhets skull. Det enda som fanns kvar efter honom var en tom korridor. Cal måste ha gått som han kom. Plötsligt, som från ingenstans. Det enda som återstod nu var att vänta.
Natsu hade inte känt Gem eller Dave speciellt länge. Enbart en dag nu. Och eftersom han aldrig känt dem tidigare så hade han bildat intrycket att de båda var nervösa personer. Vilket var varför Natsu inte tänkte på att ifrågasätta det intrycket av dem, för det var väl naturligt att vara nervös när inkastad i en främmande miljö, speciellt ifall de inte haft den sortens actionfyllda liv som Natsu haft. Vilket i sin tur ledde till att Natsu inte frågade och därför inte fick reda på varför Gem inte velat gå in i den här staden eller varför Dave sen de gått in i den här byggnaden då och då rycker till och ser sig om. Nej, Natsu hade mycket gärna fått reda på allt det här tidigare, innan de var tvungna att fly för livet.
Annons
Comment the photo
Rin-Rin
Thu 12 Jan 2012 20:01
XD hennes ipod är det.....och jag föööörsöker få honom till hennes framtida bjd också XDDD
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer