Monday 16 May 2011 photo 1/1
|
Lägger upp en del av min gamla zombienovell varje dag tills det tar slut, mycket nöje!
Turkisk Peppar.
Vad som händer inne i våra huvuden är något som inte ens vi kan ibland fatta. Som en stor tallrik med ravioli som beblandar sig med resterna från gårdagens nudel middag, det blir ibland väldigt smetigt, och dessutom så blir det ännu smetigare om man ska garnera det här med ett par hektogram köttfärssås. Kan man tänka sig att detta skulle få plats i din hjärna och liksom guppar runt där och rörs om som en milkshake, med jordgubbssmak eller hallon kanske. Det beror lite på vad man är för typ av människa. Man kanske är en riktig banan. Eller passionsfrukt! Det skulle va något tror jag. Men så som hjärnan ändå är, komplex, full av nerver, mjuka och rosa, har den ändå en inre smak så att man måste skrapa lite på ovansidan för att få fram det godaste. Lite som fruktströssel på en bit av glas, fint garnerad med en bit persika eller mango, eller kanske både och. Jo det skulle vara gott. Typiskt också! Nu har jag gjort mig själv hungrig. Jag ska nog gå och göra mig en macka. Vad är det som gör någon hungrig egentligen? Denna kramp i magen som sticker och gör att man kan tro att små fula bävrar från Japan importerats från Yokohama och in i min ryggrad och gnager nu så fint på min magsäck, inifrån. Ja, bäver skulle inte sitta fel nu.
Ska vi se nu vad man kan hitta i kylskåpet… happ, inget alls antar jag. Det var ju själva grötsylta. Ja inte ens grötsylta kan man hitta. Skulle kanske beställa en pizza. Nej, min hunger får ge vika för min bekvämhet. Jag är helt enkelt för lat för att vara hungrig. Verkar som om bävrarna får gnaga lite till.
Annons
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/risensacrifice/489921986/