¨Burken! Teven. Denna mystikens tingest. Detta som får mig att ibland sitta i timmar och bara filosofera över livets alla dumma frågor. När jag nu sitter och bara slappar märker jag hur mycket skit det egentligen existerar på denna mekaniska lustös. (Är det ens ett ord? Skulle man inte kunna säga lustgivande sak eller lustingivare. Kanske har jag nu kommit på ett helt nytt ord som i framtiden kommer att sprida sig från det vida slätterna till det lustösa (nu sa jag det igen) Harlem. Jamen varför inte? Kan inte jag vara den som i ord och mening förändrar det svenska språket, till en kopiös grundläggande sten i allt som har men språk att göra? Försök att motbevisa mig i så fall!). Med ett klick startar den. Bolibompa!! Bolibompa, Bolibompompa, Bolibompa, där en man i tretti års ålder, hoppat från fjärde våningen. Han är ännu i ett kritiskt, och hon är så irriterande. Jag skulle bara vilja ta den där j(det är här som ett blipande ljud hörs från de ålderdomliga högtalarna) b(och igen) och slita av hennes j, "You killed my father!" Mannen i den svarta kostymen med en fint matchande heltäckande hatt går mot killen med avhuggen arm. Verkar ha rökt redan som tonåring. "I am your…", kille pratar I telefon “Australopitheticos isn’t supposed to be in that display. No, no ,no, no Homo habilis was erect. Australopitheticos was never fully erect." Liten kille i fåtölj säger “Well maybe he was nervous". En nerv i hjärnan sa åt mig att le, och hans hand fördes från hennes nakna midja upp till, vi avbryter nu sändningen för ett viktigt meddelande. Ett viru…
Arg, arg när jag äntligen hittade något att se på. Eller hade jag det. Ville jag verkligen se på något som nej, absolut inte. Får se vad som pågår på den andra burken. Ja, denna andra burk, eller i mitt fall en rektangulär platta där man kan fälla upp en liten skärm där allt händer. Jag menar musik, spel, allt, alltihopa, the gist, men ändå inget, nada, zero, zip. Vad jag menar kan inte många förstå. Inte ens jag med mitt höga intellekt och djupa benbrytande gastronomiska liknelser kan fatta vad jag pratar om ibland. Det är nog ett av svenskans, i min mening, bästa ord. Gastronomiskt. Säg det tyst för dig själv ett par gånger. Gastronomiskt! Gastronomiskt! Gastronooooomiskt! Underbart. Det märks verkligen hur stor tanke som lagts bakom detta ord. Gastronomisk tanke om man så vill uttrycka det. Jo det verkar rimligt.
Arg, arg var jag tydligen. Över vad har jag inte ännu börjat skåda över. Något var det i alla fall. Som om man av ingen uppenbar anledning, eller som Nice Guy Eddie skulle ha sagt, "Out of the f(nu kom det där blipande ljudet igen)ing blue", skulle ta en macka och inte vara hungrig. Eller som i mitt fall, inte ta en macka när man är hungrig. Ja det var ju det jag var men bävrarna får vänta. Nu är jag arg. Vad passar då bättre än lite lugnande metal? Ja, det borde göra susen.
Allt hände så snabbt. Eller ja, det kanske det inte gjorde. När jag tänker på det så gick det ganska segt faktiskt. Lite som, nej, jag orkar inte med någon liknelse nu. Kanske senare…
Där mitt fönster en gång varit var nu glassplitter, orsakad av en stege, brun av märket Mahogny, av materialet mahogny. Eller det kanske inte var ett material, eller, va?! Nu har jag konfunderat mig själv igen.
En rutten hand, liknande den som mormor hade en gång i tiden, lite köttigare, som om mormor hade doppat den i en stor balja med kräftor i kräftspad, hasade sig upp för den fina stegen. Inte var det min stege i alla fall. Om man ändå hade en sådan stege. Då kunde man skratta sig glad. Ett stönande från allrummet får mig att dra ett öra ditåt. Rosslande andetag får mig att rysa och det verkar som om de drar sig närmare. Närmare. Jag går till min byrå, där jag vet att jag kan få hjälp. Min byrå ja, vacker som den sena solnedgången är den. Blommor som växer upp vid kanterna, ljuva som sommarängen, för att aldrig växa mer. Och där, i den låda som inte syns för mitt gigantiska super Nintendo, ligger mina helt egna pistoler. En Colt M1900 och en Glock 18. Ljuvligt. Ammunition existerar i en låda i hallen där nere. Tack och lov att jag har laddat dem lite. En snabb rörelse påminner mig att jag fortfarande har fula köttstycken i mitt rum. Två skott riktas mot de två bestarna. Manteln dras bakåt i en nästan sensuell rörelse, som två snabba ryck, och sen stilla, and all hell broke loose. Två kulor som viner genom luften, träffar en köttig panna och genomborrar ett eller två kranier. Fler kräftspadiga mormorshänder hasar sig upp för stegen av märket Mahogny, av materialet mahogny. Jo det är nog ett material i alla fall. En snabb titt ut genom fönstret för att se hur ett stort antal, något, står nere, nästan mänskliga men med ett hjärndött uttryck på deras ansikten. Från allrummet hörs fler stön. En blick, jag är omringad.

Jag hittade ditt ansikte på bilden! WOW!