Sunday 5 September 2010 photo 1/2
|
Känns som att vi går omkring i ett kungligt fängelse och fördriver tiden med kungliga aktiviteter. Som att supa bort helger, köpa dyra saker och senaste prylar, spela dataspel tills fyra på morgonen. Samtidigt växer det en önskan i oss, att rida ut i natten och bekämpa drakar och demoner. Vi vill rida ut i natten och förvandla alla svaga till prinsar och prinsessor, men latheten gör att vi stannar kvar bakom datorn för vi vet ändå inte vart vi skulle ta vägen.
Vi har våra föräldrar som personliga livvakter, de skyddar oss men samtidigt kväver dom våran drömmande själ.
Visst är väl saker som att festa och driva med fjortisar roligt. Men frågan vi bör ställa oss är egentligen, fördriver jag tiden eller utnyttjar jag den? Vill jag se tillbaka på mitt liv och tycka att jag bara har utnyttjat tiden med roliga aktiviteter? Jag tycker meningen med livet är att kämpa, utan det är livet meningslöst. Som en enda lång tidsfördrift.
Jag är en olycklig drömmare, och jag bär på en tjugoårskris som gör att jag undrar vem jag är, vart kommer jag ifrån, vart ska jag. Det är som att vara förlamad, men jag vill inte ligga på min säng och förlora dyrbar tid. Jag vet inte var jag är om tio, fyrtio eller sextio år, men just nu orkar jag inte göra nånting. Känner inte för att göra nånting. Det enda jag vill är att bli av med tjugoårskrisen.
Förlåt att jag skriver om mina problem men jag behövde få skriva av mig och tack för att du orka läsa ända ner hit och tack om du bryr dig...
Annons