September
Saturday 26 February 2011 photo 4/5
|
JAAAA! äntligen har jag kunnat börja med den ;)...
LuAn
Det övernatuliga.
1.
Kira vänder sig hastigt om för att se vad som har skapat den kraftiga vinden bakom hennes rygg. Det var nästan så hon kunde ana att någon eller något precis sprungit förbi utan att hon sett någonting. Men i samma stund som hon vänder sig om lägger sej vinden och allt blir tyst. Det enda som hon kunde höra var hennes egna hjärtslag och hennes tunga andetag. Mitt i tystnaden hörde hon ett ljud ifrån köket. Tveksamt går hon sakta fram mot kökets dörr, hon känner sig tveksam och osäker på vad som kunde vänta på andra sidan skjutdörren. Men efter ett tag tar hon mod till sig och sträcker fram handen mot handtaget på dörren. I samma stund hör hon ett ljud, hennes rädsla omfamnar henne igen och hon backar några steg. När det blivigt helt tyst igen börjar hon sakta gå fram mot dörren, hon känner hur svetten rinner nerför pannan och droppar ner på golvet. Hon sträcker fram handen mot dörrhantaget. Kira skjuter sakta upp dörren tills det bildats en liten springa, när hon upptäckte att ingenting hände och att det som fanns där inne inte reagerade på att dörren öppnats, skjuter hon ännu saktare upp dörren tills den står på vid gavel. Hon tar några djupa andetag och kliver in i rummet. Allt är helt tyst, nej vänta hon hör ett svagt ljud som kommer ifrån ett litet rum längst bort i köket. Nu börjar Kira bli nervös, hon har ju ingen aning om vad eller vem som har skapat ljuden från det lilla rummet. men hon känner ändå en gnutta hopp i sig, hopp om att hon bara har inbillat sig allting. Men snart försvinner den känslan, när ett högt och skarpd dunkande börjar ifrån det lilla rummet. Kira hoppar till. Men hon känner endå att hon måste gå dit, det är som att någonting drar henne närmare dörren till rummet, fotstengen känns tunga, men när hon väl står bara några få steg ifrån dörren, minskar hennes rädsla och hon öppnar dörren. Sakta, sakta går hon in i rummet. Allt är helt svart, inte en enda gnutta ljus synns. Men Kira känner ingen rädsla i stället känner hon mod, hon går ut ur rummet för att hämta ett ljus. När hon kommer tillbaka in i rummet hör hon någonting som liknar ett gnällande ljud. Hon går längre in i rummet, för lite nyfiken va hon, men snart tystnar även det ljudet, en kall vind stryker sig mot Kiras rygg och blåser ut ljuset, Kira blir helt stel av rädsla, hon kan inget annat än att stå helt still, hennes andetag blir tyngre och tyngre för varje gång hon försöker andas. Plötsligt är det någonting som flyger på henne, hon känner hur någonting vasst borrar sig in i hennes skin, hon känner smärtan och plötsligt önska hon att hon aldrig gått in i rummet från första början. Skräckslaget springer hon ut ur rummet. ljuset från kökslampan gör att hon kan se vad som hoppat på denne. En svart varelse med klor och fasansfult gula ögon sitter fastkilad i hennes tröja. Varelsen va inte större än en katt… men vänta nu, det är ju en katt! - tanja. Säger Kira med en lättad röst.
Glad går Kira ut till vardagsrummet igen för att fortsäätta läsa sin bok.
-Jag börjar bli hungrig, ska vi gå ut i köket och ta någonting att äta? Säger Kira till sin svarta katt som ligger och spinner i hennes knä.
Kira går in till köket för att göra i årdning lite mackor och en kopp te till sig. Samtidigt skär hon upp lite korv som hon tänker ge till sin katt. Under tiden som hon står och bred smör på sina mackor hör hon tven sättas på. Kira går ut till vardagsrummet för att stänga av tven.
- Tanja, rör inte dosan till tven. Säger Kira och ler mot katten som sitter i soffan och tvättar sig.
När hon stänkt av tven går Kira in i köket igen för att göra klart mackorna när hon tycks skymta någonting borta vid fönstret.
-Det är säkert bara skuggan från Tanja. Sa hon till sig själv.
Men när hon tänker efter ordentligt såg skuggan mer ut som en människoskugga än som en kattskugga.
LuAn
Det övernatuliga.
1.
Glad går Kira ut till vardagsrummet igen för att fortsäätta läsa sin bok.
-Jag börjar bli hungrig, ska vi gå ut i köket och ta någonting att äta? Säger Kira till sin svarta katt som ligger och spinner i hennes knä.
Kira går in till köket för att göra i årdning lite mackor och en kopp te till sig. Samtidigt skär hon upp lite korv som hon tänker ge till sin katt. Under tiden som hon står och bred smör på sina mackor hör hon tven sättas på. Kira går ut till vardagsrummet för att stänga av tven.
- Tanja, rör inte dosan till tven. Säger Kira och ler mot katten som sitter i soffan och tvättar sig.
När hon stänkt av tven går Kira in i köket igen för att göra klart mackorna när hon tycks skymta någonting borta vid fönstret.
-Det är säkert bara skuggan från Tanja. Sa hon till sig själv.
Men när hon tänker efter ordentligt såg skuggan mer ut som en människoskugga än som en kattskugga.
Visa toppen
Show footer