Monday 23 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Monday 23 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Viljan var stark, känslan av total fred, att sätta igång, starta, när ingenting gått som man väntat sig. När tanken funnits där, i åratals legat och gnagt, velat ut, utan att blivit framsläppt. Som så många saker, nämnda och okända, finns tanken, men ingen handling blir av så länge intet stoppar en. Intet, för så måste det väl vara, dolt och onåbart, den substans eller obalans som lyckas stoppa, lyckas kväva, lyckas få vederbörande att förtränga; för att sedan försvinna, om igen, inge hopp och inspiration, trots att historien alltid har samma slut. Slut, inte början, alltid samma slut. Att inte ha makt att bryta sig fri, när makten verkat så stor, så okrossbar, men egentligen så liten, obefintlig, då betraktarna ser den genom en glasbit, en falsk hinna som förfalskar, återger något annat än verkligheten, och det enda att önska sig är makten, så lockande och i teorin så lätt förtjänt, en bagatell att fånga och ta till sitt befogande, enligt de styrande gudarna nåbar, något att läggas i burk att förvara och använda i livet då den behövs. Publiken lät sig bli lurade, förda bakom en låga av full poäng och prisning, dock är sanningen lika med sorg, då makten som tidigare benämnd är inte längre, uppslukad av en hopplöshet som spridit sig över det totala, summan som fanns kvar efter att nyckelkomponenten blivit borttagen.