Här sitter jag igen efter månader av uppehåll.
Dagarna de bara går och går,
jag hinner knappt med längre.

Men på ett sätt kanske det är bra.
En dag med full rusning,
är en dag utan tankar.
En dag utan fläckar.
Och för mig är en sån dag,
en alldeles utmärkt dag.

Datum hit och datum dit,
för mig är det fortfarande den tredje januari.
Dagen jag blev stor, dagen jag fyllde arton.
Jag stannade liksom där,
för dagarna bara rusar iväg.

Och idag var jag äckligast i världen.
Igen.
Det gör ont att höra det.
Men det är inte svårt att förstå,
Kanske är jag det också.
Eftersom att de vuxna alltid har rätt.

Men vet du, jag är faktiskt lycklig.
Konstigt nog.
Och jag börjar faktiskt fundera på om jag är
Sådär barnsligt lycklig igen.
Jag har i alla fall aldrig känt så som jag gör just nu.
Det bara bubblar i hela kroppen.
Jag älskar det.
Kanske är jag inte lycklig igen
och då lär det kanske ta en evighet innan jag förstår min ensamhet.
Men jag tar den riksken,
för just nu lever jag i nuet och hoppas på det bästa.

Jag har fortfarande kvar lukten av dig
och jag längtar tills vi ses nästa gång.

Annons

The photo has no tags

April 2010