Saturday 22 August 2009 photo 1/1
|
Jag har inte tid, jag har inte lust. Jag får ingen luft, du kväver mig. Andas genom flaskan, andas genom röken. Det svider i ögonen, bränner i halsen. Blir någon jag inte vill vara, manipulerad. Intryckt i ett hörn. Får inte plats. Slår jag mig fri? Nej..
"Ännu en gång står vi inför samma gamla problem som vanligt.
Dom ofantligt stora, och dom pyttesmå.
Och jag vet som vanligt inte hur vi ska lösa dem eller komma över dem
här sakerna som står mellan oss och total lycka."
Total lycka? Ha! Jag skrattar! Total lycka finns inte. Inte ens någonting i närheten existerar! Påverkad av flaskan, manipulerad av dig! Röken i ögonen & gråten i halsen. Jag harklar mig & tänker, inte klart. Dimmigt. Suddigt. Totalt tillfreds med mitt liv, happyfaces all the time! HA! Vi är tomma masker. Rökridåer, paranteser & meningslös utfyllning.
Vi lever med rädslan flåsandes i nacken, gråten i halsen. Älskling vi lever inte, vi dör långsamt... Vi ser varandra, vi dömer varandra, vi ser inte varandra. "Vem är jag? Vem är du? Levande charader?"
Ha! Jag skrattar igen, glädjelöst. Ett leende fastklistrat på läpparna, vägrar släppa. Att inse är ett steg på vägen. "Here we go again". Försöker greppa dig, men hur fångar man vinden? Tomheten? Någon som försöker vara allt annat än sig själv. Spegelbildslös. Är du ens där?
Stora ord, långa meningar. Lika tomma som du? "Again and again". FAN! Jag viker mig, jag knäböjer. Jag viker mig själv till ett pappersflygplan som du kan kasta hur du vill. Jag flyger, jag svävar. Svävar på en våg av underkastelse. Tändande, outhärdligt. Frågan är vem det är som är osäker, den som viker sig eller den som tvunget måste vika den andra? Jag slår med ord, slår med ord, slår med ord.
"Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig... "
"Ännu en gång står vi inför samma gamla problem som vanligt.
Dom ofantligt stora, och dom pyttesmå.
Och jag vet som vanligt inte hur vi ska lösa dem eller komma över dem
här sakerna som står mellan oss och total lycka."
Total lycka? Ha! Jag skrattar! Total lycka finns inte. Inte ens någonting i närheten existerar! Påverkad av flaskan, manipulerad av dig! Röken i ögonen & gråten i halsen. Jag harklar mig & tänker, inte klart. Dimmigt. Suddigt. Totalt tillfreds med mitt liv, happyfaces all the time! HA! Vi är tomma masker. Rökridåer, paranteser & meningslös utfyllning.
Vi lever med rädslan flåsandes i nacken, gråten i halsen. Älskling vi lever inte, vi dör långsamt... Vi ser varandra, vi dömer varandra, vi ser inte varandra. "Vem är jag? Vem är du? Levande charader?"
Ha! Jag skrattar igen, glädjelöst. Ett leende fastklistrat på läpparna, vägrar släppa. Att inse är ett steg på vägen. "Here we go again". Försöker greppa dig, men hur fångar man vinden? Tomheten? Någon som försöker vara allt annat än sig själv. Spegelbildslös. Är du ens där?
Stora ord, långa meningar. Lika tomma som du? "Again and again". FAN! Jag viker mig, jag knäböjer. Jag viker mig själv till ett pappersflygplan som du kan kasta hur du vill. Jag flyger, jag svävar. Svävar på en våg av underkastelse. Tändande, outhärdligt. Frågan är vem det är som är osäker, den som viker sig eller den som tvunget måste vika den andra? Jag slår med ord, slår med ord, slår med ord.
"Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig... "
Comment the photo
men du klarar detta, vi får klara detta tsm. Jag stöttar dig till 100!
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rosasocker/403097091/