Det är svårt att skriva ner det här,
för mina händer skakar,
hela min kropp skakar.
Om jag endast visste varför,
(och det gör jag).

Det är du...
Allt jag inte ville höra,
berättade du för mig.
Allt jag inte ville se,
visade du mig.

Jag är inte lugn längre,
(du fick mig lugn,
som ingen annan
någonsin
lyckats med innan).
Åter igen kan jag inte andas regelbundet.
Och åter igen är det svårt att existera.

Och jag vågar inte vara vaken på dagen,
tänk om jag ringer,
eller till och med går hem till dig.
Det känns tryggare på natten,
då jag vet att du sover,
och du måste sova...
Även om jag vill se på dig där
du
ligger försvarslös och omedveten om allt
utom dina drömmar (vad drömmer du om?).
Så skulle jag nog inte finna vägen till dig,
för det är svårast att urskilja
konturer i nattmörkret,
då inga färger existerar.

Jag vet att ingen kommer kunna läsa det här,
(inte ens jag),
för mina händer skakar
och jag vet inte om det finns någon annan chans i världen,
att dom slutar skaka,
än att du rör vid mig, så jag kan hålla mig lugn.

Men du,
du befinner dig inte inom räckhåll och
du kommer inte kunna läsa det här, för
mina händer skakar så innerligt.

Har du skrivit?