October
Wednesday 2 September 2009 photo 1/2
|
Jag har inte bara en bror, utan två.
Jag har tänkt på det mycket nu dem sissta gångerna som du varit hemma hos oss...
Jag har spenderat tid att tänka och skriva om folk jag inte skulle vilja förlora och folk som har en stor betydelse...
Men sen här om dagen tänkte jag. Jag har faktikst glömt EN person... Som faktikst konstigt nog är en stor del av mitt liv, som har faktikst gjort mig till den jag är idag... En som jag vet inte hur länge jag känt, men dock varit min brors (och jag säger de från hjärtat) BÄSTA VÄN i 10 år... Fantastiskt!
Gustav...
Du har alltid varit grabben bredvid (ta de inte fel) Min brors bästa vän, Och eftersom jag praktikst taget var min brors stalker... Så var jag ju tvungen att vara med er två. De var ju ett måste! ;)
Varje gång min bror skulle vara med dig så skulle jag med,, vi tävlade ner till dig, och knackade på, på eran stora dörr med lejonhuvudet. Det varierade, antingen öppnade ni vid tvättstugan, eller vid den stora dörren...
Hursomhelst så älskade jag att vara hemma hos er, var så varmt o hemtrevligt :) Och jag ÄLSKADE att titta på era små olika figurer och sånt i en liten hylla ovanför trappen.
Minnen jag har från den tiden då de var som bäst... var när vi satt inne på ditt rum, du hade blåa tapeter, och trä golv, en liten tv, ett fönster, en garderob full med roliga spel och skit och en säng, med fotbollsbilder på dig o ditt lag ovanför. Pottfrilla tror jag du hade på nån av bilderna om jag inte minns fel ^^'' Vi brukade sitta på golvet och bygga lego, och du och chrille brukade ALLTID berömma mitt bygge, även fast de såg ut som SKIT så berömde ni, och jag tror jag försökte breömma tillbaka :P Tidiga morronar till sena kvällar (sena då) Minns en kväll då jag var hemma hos er och jag satt i er vardagsrumms soffa med din syster, din mamma och sen din pappa i nån fotölj. Jag satt o målade en bild med din syster, nalle puh... Jag har kvar bilden...
Sen vare eran "golflampa" som jag inte förstog mig på... NÅGONSINN! :)
Du och chrille spelade mycket fotboll på din bakgård.
Jag kunde stå borta på våran trädgård och titta på länge länge när ni spelade tills ni antingen gick in eller bad mig vara med. Självklart när ni bad mig vara med så kom jag springades över för o vara med, eller bara sitta och glo.
ALLRA FÖRSTA GÅNGEN JAG BLEV FAKTIKST "SUR"på dig: Vi var ute o spelade fotboll, och jag skulle vara målis. Det var chrille som skulle sparka.
Han sparkade(vad jag DÅ tyckte var hårt) och jag blokerade med händerna, OH gud vad jag skrek! Tyckte de sved som FAN och jag skrek på chrille att han inte skulle sparka så hårt och han blev sur på mig, och som lipsill som jag var så bestämde jag mig för att gå hem! Och när jag gick på andra sidan buskarna så sa du något, minns inte var de var, men du var snäll iaf.. och jag skrek håll käften för jag trodde det var min bror och då lät de som om du blev rasande och bah skrek tillbaka något om att jag skulle dra hem och att jag var känslig... Haha...!
Och din blåa mini-mini cykel minns jag oxå... Hm!! Min bror praktikst taget älskade den o skulle låna den hit o dit ^^
DU hade brytit något... HANDEN? Foten? någonting hade du brytit. Och vetu vad. Jag kom till dig, och gav dig en blomma... FIN RÖD ROS och sagt "krya på dig" Du vart ju jätte glad ^^ och sen hade dina föräldrar komit in och sagt att du inate förtjänade den och att du var en dum person som inte förtjänade att få så fina blommor (PÅ SKÄMT SÅKLART!) Jag tyckte du förtjänade den... Tycker fortfarande de!
Sen vare ju perioden HABBO...!
Du var min FÖRSTA vän på min kontaktlista. Jag var pank, inga möbler ingenting... Pratade hit o dit här o där ^^
Sen byggde jag upp mig, blev hyffsat rik, HC levde Habo livet xD LOL
Men du var ALLTID ett snäpp rikare än mig.. Och du började satsa saker på tärning... *gäsp* och nästintill VARJE gång du förlorade så kom du till mig. HAH. Men jag var ung o dum, och du var min granne och min brors bästa vän, va fan. Du fick'et!!
Slutade med att du fick sp mkt att jag nästan inte hade något kvar..
Sen... Skulel min bror ha din soft-air gun... och jag visste hur mkt han ville ha den, men ville inte köpa den med pengar.
Vi gjorde ett byte mellan habbo och real world!
Du fick alla mina sissta HC möbler och lite till! Och sen fick jag soft-air gun pistolen. Minns din min... När vi möttes halvvägs vid lasses buske.... Du hade ditt vanliga snea leende och du sa något om att de var bra affärer och jag log o vände, och gick.
MIN BROR VAR SKIT GLAD, men int ejag -.- Jag ver då... Totalt PANK på habbo... Sen lyckades jag ju bygga upp mig igen så lyckad som jag är! ^^
Men sen... Vet jag inte VAD som hände.. Blev att jag hade annat o göra, andra personer att se... och du hade detsamma, och din fotboll o skit... Du o chrille var inte så JÄTTE mkt längre... lite olika intressen kom upp och de blev lite hit o dit...
Du och jag, hmph, tappade kontakten typ, totalt. Pratad einte på msn och så... Hälsade knappt när du kom hit, och sen, när mina föräldrar tvingade MIG att gå o hämta min bror, eller ringa så bara HOPPADES jag på att de inte skulle vara du i dörren, eller den som svarade...
Varför det blev så... Det vet jag faktikst inte, men jag minns att de var något jag hade imot dig... Jag var lite små tjurig tror jag... Minns dock verkligen inte vrf.
Ung o dum vetu... Hmph.
Men iaf... De höll iaf på ALLT för länge... Min Emo period kom... Den satt länge o hårt... Blev ännu svårare och kunna prata med mig... och skit. >Vi var två helt OLIKA personer, du gillade sport o fotboll, jag hatade de (Kan man ju se på min "fina" kroppsform XD) Och vi had eolika stilar, musik och kläder och allt.
Ska jag vara ärlig så såg jag dig som en snobb, en fotbollsgalen snobb xD Förlåt!!!
Sen någonstans på den vägen... så vare något, du satt i mmitt rum, med min bror i min säng medans jag satt vid datan.. och du faktikst talade till mig, inte kort... Utan ganska mkt... sen drog du och chrille. och de ända jag tänkte på var: Kom tillbaka och prata mer...!! antar att jag DÅ insåg att de var det jag saknade. DIN sociallitet. Den jag haft nästan hela min uppväxt!
Nu, idag... Varje gång jag ser dig, ler jag... Tänker att: Allt som hänt o gjorts... Så står du där. Som min brors bästa vän. Och som en andra bror i mina ögon :')
När ni retade mig om simon...
Även fast jag kanske inte visade de... SÅ var jag väldigt, väldigt glad o lycklig vid de tillfällena...
När ni stack ut och spelade basket...! Även fast jag sa att jag hatade dig... Så nej. Varje gång jag sagt de till dig, har jag ALDRIG menat de.. Kommer nog aldrig kunna mena det heller. Inte ens om du dödade min familj, skulle jag kunna säga att jag hatade dig, och mena de...!
jag har så, så många minnen som bara ploppar upp nu när jag sitter här... Så många!
Jag är fortfarande den dära lilla känsliga tjejen, som gråter för inget. jag är fortfarande lilla lisah...
Chrilles lilla syster som följde efter er vart ni än gick.
Du har gjort ett så stort intryck på min uppväxt, aå att de käns som om du vore min andra bror...
Och om jag ska vara ärlig... Så skulle jag inte ha något imot... att fortsätta ha dig här, i mitt liv. För du är nu, och kommer alltid vara en stor del av den. :'')
"När du sitter i soffan, och jag i fotöljen mitt i mot, så ser jag dig, le mot mig, vad tänker du på när du ser mig? Vad tänker du?"
Ditt leende är som en värme av 10000 solar, dina skämt är så dåliga att man vill skratta ihjäl sig, när du är här hos oss känns allt Helt!
Jag har inte bara EN bror, utan TVÅ <33
Gustav Andersson <3The boy next door.
Jag har tänkt på det mycket nu dem sissta gångerna som du varit hemma hos oss...
Jag har spenderat tid att tänka och skriva om folk jag inte skulle vilja förlora och folk som har en stor betydelse...
Men sen här om dagen tänkte jag. Jag har faktikst glömt EN person... Som faktikst konstigt nog är en stor del av mitt liv, som har faktikst gjort mig till den jag är idag... En som jag vet inte hur länge jag känt, men dock varit min brors (och jag säger de från hjärtat) BÄSTA VÄN i 10 år... Fantastiskt!
Gustav...
Du har alltid varit grabben bredvid (ta de inte fel) Min brors bästa vän, Och eftersom jag praktikst taget var min brors stalker... Så var jag ju tvungen att vara med er två. De var ju ett måste! ;)
Varje gång min bror skulle vara med dig så skulle jag med,, vi tävlade ner till dig, och knackade på, på eran stora dörr med lejonhuvudet. Det varierade, antingen öppnade ni vid tvättstugan, eller vid den stora dörren...
Hursomhelst så älskade jag att vara hemma hos er, var så varmt o hemtrevligt :) Och jag ÄLSKADE att titta på era små olika figurer och sånt i en liten hylla ovanför trappen.
Minnen jag har från den tiden då de var som bäst... var när vi satt inne på ditt rum, du hade blåa tapeter, och trä golv, en liten tv, ett fönster, en garderob full med roliga spel och skit och en säng, med fotbollsbilder på dig o ditt lag ovanför. Pottfrilla tror jag du hade på nån av bilderna om jag inte minns fel ^^'' Vi brukade sitta på golvet och bygga lego, och du och chrille brukade ALLTID berömma mitt bygge, även fast de såg ut som SKIT så berömde ni, och jag tror jag försökte breömma tillbaka :P Tidiga morronar till sena kvällar (sena då) Minns en kväll då jag var hemma hos er och jag satt i er vardagsrumms soffa med din syster, din mamma och sen din pappa i nån fotölj. Jag satt o målade en bild med din syster, nalle puh... Jag har kvar bilden...
Sen vare eran "golflampa" som jag inte förstog mig på... NÅGONSINN! :)
Du och chrille spelade mycket fotboll på din bakgård.
Jag kunde stå borta på våran trädgård och titta på länge länge när ni spelade tills ni antingen gick in eller bad mig vara med. Självklart när ni bad mig vara med så kom jag springades över för o vara med, eller bara sitta och glo.
ALLRA FÖRSTA GÅNGEN JAG BLEV FAKTIKST "SUR"på dig: Vi var ute o spelade fotboll, och jag skulle vara målis. Det var chrille som skulle sparka.
Han sparkade(vad jag DÅ tyckte var hårt) och jag blokerade med händerna, OH gud vad jag skrek! Tyckte de sved som FAN och jag skrek på chrille att han inte skulle sparka så hårt och han blev sur på mig, och som lipsill som jag var så bestämde jag mig för att gå hem! Och när jag gick på andra sidan buskarna så sa du något, minns inte var de var, men du var snäll iaf.. och jag skrek håll käften för jag trodde det var min bror och då lät de som om du blev rasande och bah skrek tillbaka något om att jag skulle dra hem och att jag var känslig... Haha...!
Och din blåa mini-mini cykel minns jag oxå... Hm!! Min bror praktikst taget älskade den o skulle låna den hit o dit ^^
DU hade brytit något... HANDEN? Foten? någonting hade du brytit. Och vetu vad. Jag kom till dig, och gav dig en blomma... FIN RÖD ROS och sagt "krya på dig" Du vart ju jätte glad ^^ och sen hade dina föräldrar komit in och sagt att du inate förtjänade den och att du var en dum person som inte förtjänade att få så fina blommor (PÅ SKÄMT SÅKLART!) Jag tyckte du förtjänade den... Tycker fortfarande de!
Sen vare ju perioden HABBO...!
Du var min FÖRSTA vän på min kontaktlista. Jag var pank, inga möbler ingenting... Pratade hit o dit här o där ^^
Sen byggde jag upp mig, blev hyffsat rik, HC levde Habo livet xD LOL
Men du var ALLTID ett snäpp rikare än mig.. Och du började satsa saker på tärning... *gäsp* och nästintill VARJE gång du förlorade så kom du till mig. HAH. Men jag var ung o dum, och du var min granne och min brors bästa vän, va fan. Du fick'et!!
Slutade med att du fick sp mkt att jag nästan inte hade något kvar..
Sen... Skulel min bror ha din soft-air gun... och jag visste hur mkt han ville ha den, men ville inte köpa den med pengar.
Vi gjorde ett byte mellan habbo och real world!
Du fick alla mina sissta HC möbler och lite till! Och sen fick jag soft-air gun pistolen. Minns din min... När vi möttes halvvägs vid lasses buske.... Du hade ditt vanliga snea leende och du sa något om att de var bra affärer och jag log o vände, och gick.
MIN BROR VAR SKIT GLAD, men int ejag -.- Jag ver då... Totalt PANK på habbo... Sen lyckades jag ju bygga upp mig igen så lyckad som jag är! ^^
Men sen... Vet jag inte VAD som hände.. Blev att jag hade annat o göra, andra personer att se... och du hade detsamma, och din fotboll o skit... Du o chrille var inte så JÄTTE mkt längre... lite olika intressen kom upp och de blev lite hit o dit...
Du och jag, hmph, tappade kontakten typ, totalt. Pratad einte på msn och så... Hälsade knappt när du kom hit, och sen, när mina föräldrar tvingade MIG att gå o hämta min bror, eller ringa så bara HOPPADES jag på att de inte skulle vara du i dörren, eller den som svarade...
Varför det blev så... Det vet jag faktikst inte, men jag minns att de var något jag hade imot dig... Jag var lite små tjurig tror jag... Minns dock verkligen inte vrf.
Ung o dum vetu... Hmph.
Men iaf... De höll iaf på ALLT för länge... Min Emo period kom... Den satt länge o hårt... Blev ännu svårare och kunna prata med mig... och skit. >Vi var två helt OLIKA personer, du gillade sport o fotboll, jag hatade de (Kan man ju se på min "fina" kroppsform XD) Och vi had eolika stilar, musik och kläder och allt.
Ska jag vara ärlig så såg jag dig som en snobb, en fotbollsgalen snobb xD Förlåt!!!
Sen någonstans på den vägen... så vare något, du satt i mmitt rum, med min bror i min säng medans jag satt vid datan.. och du faktikst talade till mig, inte kort... Utan ganska mkt... sen drog du och chrille. och de ända jag tänkte på var: Kom tillbaka och prata mer...!! antar att jag DÅ insåg att de var det jag saknade. DIN sociallitet. Den jag haft nästan hela min uppväxt!
Nu, idag... Varje gång jag ser dig, ler jag... Tänker att: Allt som hänt o gjorts... Så står du där. Som min brors bästa vän. Och som en andra bror i mina ögon :')
När ni retade mig om simon...
Även fast jag kanske inte visade de... SÅ var jag väldigt, väldigt glad o lycklig vid de tillfällena...
När ni stack ut och spelade basket...! Även fast jag sa att jag hatade dig... Så nej. Varje gång jag sagt de till dig, har jag ALDRIG menat de.. Kommer nog aldrig kunna mena det heller. Inte ens om du dödade min familj, skulle jag kunna säga att jag hatade dig, och mena de...!
jag har så, så många minnen som bara ploppar upp nu när jag sitter här... Så många!
Jag är fortfarande den dära lilla känsliga tjejen, som gråter för inget. jag är fortfarande lilla lisah...
Chrilles lilla syster som följde efter er vart ni än gick.
Du har gjort ett så stort intryck på min uppväxt, aå att de käns som om du vore min andra bror...
Och om jag ska vara ärlig... Så skulle jag inte ha något imot... att fortsätta ha dig här, i mitt liv. För du är nu, och kommer alltid vara en stor del av den. :'')
"När du sitter i soffan, och jag i fotöljen mitt i mot, så ser jag dig, le mot mig, vad tänker du på när du ser mig? Vad tänker du?"
Ditt leende är som en värme av 10000 solar, dina skämt är så dåliga att man vill skratta ihjäl sig, när du är här hos oss känns allt Helt!
Jag har inte bara EN bror, utan TVÅ <33
Gustav Andersson <3The boy next door.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/roshio/406106696/
Visa toppen
Show footer