Ang bipolär/ADHD

Började se en dokumentär om mina diagnoser bipolär/ADHD och är själv och tårarna kom för jag kände igen allt så väl. Att det aldrig tar slut, att man aldrig blir kvitt depressionerna eller manierna som är bland det jobbigaste.

ADHD:n kan jag leva med för den ger mig positiva sidor som kreativitet, och förståelse för andra människor m.m

Men just bipolär tär på ens psyke så sjukt mycket. Du åker upp och ner i sinnesstämmning. Ena sekunden är du så glad och uttåtriktad och nästa sekund är du så deprimerad att du inte vet vart du ska ta vägen. Det enda som hjälpt mot detta är lithium och jag ber till gud att den börjar verka snart.

Funderar ofta varför just jag skulle få dessa diagnoser? Varför jag ska prövas varje dag. Men som en god vän till mig sa är att vi är starkare än många för att vi måste hantera vårat psyke varje dag. Det tar aldrig slut. Och kommer aldrig göra det.

Men med åren har man lärt sig sätt att hantera sina problem och jag hoppas att jag kommer att komma på fler lösningar för att underlätta mitt liv.