Jag minns en dag speciellt.
Den där dagen.. nä ja mådde jätte dåligt i skolan, då ja satt på golvet med ryggen emot en vägg vid skåpen i A1.
Två killar börjar jävlas för dem ser att ja är lessen.
Ja säger åt dem att sticka iväg.
Men dem börjar gå på mina fötter.. hoppa på dem..
Dem börjar skratta och jävlas ännu mer.
Jag minns hur mina tårar ville åka ner längs min kind..men ja försökte hålla dem inom mej..
Det sammlas me killar runt mej så ja inte kan gå någonstans.. ja sitter kvar där nere på golvet medans ja vart plågad.. ja kände mej så hopplös.. så rädd... och när de kom in lärare där så stack dem som ingenting hade hänt... ja tog min skåpnyckel och drog till skåp hämta mina saker och sprang gråtandes hem.. ja minns den dära dagen starkt.. men ja vill inte tänka eller ens komma ihåg de där..men ja gör de varje gång ja går till skolan, går förbi samma ställe i A1.

Allting känns meningslöst med den skiten som ja får tänka på hela tiden!

Vilka har gjort det?