Så...

Nu är det slut mellan mig och P.
Det höll 1 år och 4 månader.
Saknar honom redan...
Men vi hade i alla fall en sista underbar natt tillsammans och skiljdes åt som vänner.

Nåt som plågar mig nu är hans ansiktuttryck när han gick, för första gången så såg han faktiskt nere ut, aldrig sett honom ha det uttrycket, utan han har alltid vart skämtsam och sådär. Men inte nu.

Det gör så ont, men vi kunde ju inte fortsätta så som vi gjorde.
Han hela tiden upptagen med sina studier och jag som en kärring som hela tiden tjatar om att ses.

Vi har ju sagt att vi får se sen när hans studier är klara och han har hittat egen lägenhet, men det vore ju bättre om vi hittade nya som passar oss bättre.
Men just nu känns det omöjligt.
Han och jag må vara olika, men samtidigt är vi himla lika.
Därför jag känner mig så splittrad.

Allt känns just nu så hopplöst, men jag vet att det blir bättre sen.
Känns i alla fall skönt att för en gångs skull inte hata sitt ex, utan att faktiskt vara glad över tiden man haft tillsammans istället för att svära åt det.

Men visst det är lättare att komma över någon man hatar än någon som man älskar. :(

Vill du prata så finns jag!