Massagen i torsdagen släppte lös det sista motståndet i mig.
Sedan jag berättade om den tiden för ungefär 1,5 månad sedan så har jag glidit i och ur kroppen, har känt som om jag inte hängt i hop och jag har till och från haft svårt att känna beröring.
När någon har tagit på mig så har det känts som att jag har haft en decimeter tyg emellan mig och den andra personens hand.
Jag har levt som i en bubbla där alla andra inte riktigt kunnat nå in och jag har inte kunnat nå ut.
Det är en väldigt overklig känsla!
På andra plan kan man väl också säga att det har gått åt helvete.
Det ringdes in en distriktsläkare i torsdags när allt var som värst, jag slapp inläggning med nöd och näppe. Som tur var tyckte inte heller läkaren att det var någon bra idé då köerna till Säter är långa och de hade förmodligen bara proppat i mig mediciner. Jag vill inte bli neddrogad, jag vill ha hjälp!
Nu fick jag iof en halv näve med mediciner allt som allt och ja..
Det fungerade inte.
Så typiskt mig.
Ska gå och titta på film snart, om jag orkar. Känner mig inte så bra just nu heller..
Dissociation är ledordet för senaste tiden..

Annons

The photo has no tags

March 2014