Thursday 1 May 2008 photo 2/2
|
uschabuscha, jag blir så förvirrad jämt. Just när jag tror att jag har fått koll på alla känslorna kommer något och rör till det igen. Jag förstår inte hur jag ska få till det här. Jag är inte ledsen, jag är inte arg, jag är inte deprimerad, jag är inte glad, jag vet inte vad jag är. Jag vill veta, jag vill ha ordning, slippa gå runt och undra hur allt hänger ihop. Fundera på vad jag vill, jag måste ta beslut som jag inte kan ta, jag vill spola tillbaka tiden eller fram. Jag vill kunna leva i nuet utan en massa krongel. Snälla du, du som var min prins, min räddare, mitt allt, kom tillbaka, eller skicka åtminstonde en ersättare. Det kom en, en som jag trodde på men det gick inte.. Jag var för rädd för att bli lämnad ännu en gång. Jag har fortfarande inte kommit över det, det sitter där och gnager i bakhuvudet varenda dag, varenda minut, varenda sekund, saknaden för dig kommer alltid vara obeskrivbar. Och som mamma sa: jag är 16 år och har redan haft mitt livs största hjärtesorg. Och jag tror hon har helt rätt. Kommer aldrig hitta någon som du. Du är underbar..
Annons