1år idag!

Sabina älskar Ola!
Idag har vi varit tillsammans i ett helt år.
Tiden har gått så fort.. och äntligen är skolan över kan man säga vid det här laget.
En vecka kvar sen är man "ute ur CSN"...

Jag ska tillbringa var dag med min stora kärlek..
Jag älskar Ola så jävla mycket..
Är så glad för jag har dig, du betyder så mycket..
Hoppas jag aldrig ska behöva gå utan dig vid min sida någongång.

Idag ska vi ha de mys bara..
Laga hemmagjord Lasagne..tillsammans..
sen ska vi bara sitta och mysa i soffan och njuta av att vi har varandra,

Denna veckan har jag jobbat på kävlinge renhållning.. kört sopbil, med Kristina.
Och de har gått jättebra..
Dock är de min sista dag på fredag..
I morgon är de ledighet, för de är röd dag!
På Måndag däremot kommer jag att tillbringa min sista "praktik vecka" i Lund på Renhållningen och
tömma sopor där.. för de blir nog så att ett sommarjobb är aktuellt där.
Men vi får se..

Sökte ett förarjobb i HBG.. får jag de och de är en provanställning så blir de nog de jobbet i stället..
Men vi får se om jag får de och hur lång anställning det är..
För de vet jag inte än.. är de sommarvik är de inte lönt..
Då känar jag mer på o jobba i Lund, för då samåker jag och Ola.
Plus att det i HBG är ett bemanningsföretag.. och de kan vara lite osäkert med det alltså..
Men som sagt.. får se i början äv nästa vecka.

Nu ska jag väcka min älskade Sambo som ligger och nannar bakom mig i sängen..
Dax och börja tillaga maten.. så han ska inte få nanna då, utan vara med mig :P

För övrigt vill jag bara säga att jag tänker grymt mycket på min Farfar nu..
Han verkar bara bli sämre och sämre.. och jag önskar jag bara fick träffa honom..
för de känns som allt går åt fel håll..
Och mycket styrka skickar jag min pappa som är hos farfar nu, och har varit i snart 3 veckor...
Som tar hand om honom och hjälper honom med allt..
Många tankar och många kramar skickar jag dom <3
Med de på samvetet så mår jag lite ledsamt just nu..
för de känns som jag ska förlora farfar som man "tagit för givet" att han finns där ute på ön..
Men han är en 83 år gammal farfar som klarat sig utmärkt och är en stark människa..
Man glömmer så ofta bort de viktiga människorna i ens liv..
Och jag började sen i julas ringa både farmor och farfar mer..
för jag har dåligt samvete för att jag ALLTID varit dålig på att RINGA dom, skicka brev till dom och allt sånt..
Så lovade dom båda att bli bättre.. och jag har än så länge ringt 1-3ggr i månaden.. och de är mycket jämfört med 1-3ggr om året, plus ett årligt veckobesök på ön.. typ..
Så känner mig bättre nu, och ska försöka hålla de nu..
Blev ledsen över att prata med farfar i luren idag för man hörde hans röst och hur han talade
hur annerlunda han lät på grund av medicinerna och cancern..
Tänker på de alla... <3

Och ni där ute.. sköt om er.. nu ska jag njuta av min första 1årsdag med en kille jag är djupt förälskad i..
Som jag aldrig tänker låta gå.. <3 ;)