Wednesday 7 January 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Natten var lång... var hemma halv 2..
Och det blev mitt livs längsta natt.. satt o diskuterade länge med dig..
Och tårarna föll..
Jag kände något som jag aldrig hade känt med någon annan..
Känslorna för andra jag träffats har byggts upp med tiden..
Känslorna för dig fick jag i den stund jag träffade dig för första gången..
Jag förstår inte... accepterar du mig inte för den jag är??
du behandlade mig som en princessa..
och helt plötslig för en sak som visades från mig..
så klara du inte av de.. då accepterar du inte mig som blyg..!
Du sa att man inte ska lita på din osäkerhet.. för den brukar ändras..
Men jag är ute efter den "rätta" och de bevisar att de fanns inget som var de rätta hos mig, för dig..
För i så fall hade du inte blivit osäker..
Så jag ger upp dig..
De svider när jag säger de.. Men jag ger upp..
Eftersom jag kände som jag aldrig gjort förr, så trodde jag de var något extra med dig..
Och att det vi hade kanske skulle bli något som man skulle avunda sig själv för.
Men tydligen inte..
Då kan man ju inte lita på sina egna känslor.
Varför ska ödet föra samman mig med folk, som man ändå inte klarar att vara tsm med eller vän med.?
Du ville vara vän med mig..
Men jag försökte förklara för dig.. som du inte verkade förstå..
Att så länge jag kommer umgås med dig NU!
Kommer jag inte släppa mina känslor.. och jag kommer alltid hoppas.
Så det kommer inte funka att bara vara vänner..!
Inte nu.. inte på ett tag.. jag måste gå vidare och sen kan man se..
Om man klarar av det.
Och det blev mitt livs längsta natt.. satt o diskuterade länge med dig..
Och tårarna föll..
Jag kände något som jag aldrig hade känt med någon annan..
Känslorna för andra jag träffats har byggts upp med tiden..
Känslorna för dig fick jag i den stund jag träffade dig för första gången..
Jag förstår inte... accepterar du mig inte för den jag är??
du behandlade mig som en princessa..
och helt plötslig för en sak som visades från mig..
så klara du inte av de.. då accepterar du inte mig som blyg..!
Du sa att man inte ska lita på din osäkerhet.. för den brukar ändras..
Men jag är ute efter den "rätta" och de bevisar att de fanns inget som var de rätta hos mig, för dig..
För i så fall hade du inte blivit osäker..
Så jag ger upp dig..
De svider när jag säger de.. Men jag ger upp..
Eftersom jag kände som jag aldrig gjort förr, så trodde jag de var något extra med dig..
Och att det vi hade kanske skulle bli något som man skulle avunda sig själv för.
Men tydligen inte..
Då kan man ju inte lita på sina egna känslor.
Varför ska ödet föra samman mig med folk, som man ändå inte klarar att vara tsm med eller vän med.?
Du ville vara vän med mig..
Men jag försökte förklara för dig.. som du inte verkade förstå..
Att så länge jag kommer umgås med dig NU!
Kommer jag inte släppa mina känslor.. och jag kommer alltid hoppas.
Så det kommer inte funka att bara vara vänner..!
Inte nu.. inte på ett tag.. jag måste gå vidare och sen kan man se..
Om man klarar av det.