Thursday 8 April 2010 photo 1/15
![]() ![]() |
Thursday 8 April 2010 photo 1/15
![]() ![]() |
Läs. Och om någon säger tl;dr så blockerar jag denne person.
Arvid såg sig omkring. Det var otroligt svart.
- Testet är klart, du kan komma ut nu.
- Man tackar. Sa Arvid.
- Hur kändes det? Sa professor Engelbrekt
- Det var ganska så svart.
- Vad bra! Då är du ju redo för rymden!
- Vad sa d…
Professor Engelbrekt avbröt genom att knuffa in Arvid i en rymdskeppsliknande sak.
- Hej då och hoppas du kommer tillbaka, men hoppas inte på för mycket.
Och med det sagt var Arvid snart ute i rymden, det var då tanken slog honom, han var ganska hungrig, men han struntade i det för tillfället. En stund senare var han som sagt ute i rymden.
- Det var verkligen otroligt svart här uppe, vilket Arvid tyckte var konstigt eftersom det är en massa stjärnor överallt.
Han såg sig omkring i rymdfärjan Titanica och upptäckte att det var en massa knappar överallt. De såg mycket inbjudande ut så han provade att trycka på varenda en så fort han kunde… Inget hände. Han provade igen… Återigen inget. Då förstod han att de bara var där för att ge rymdfärjan en lite mer professionell look. Det var då han upptäckte de skräckinjagande marsianerna!
- Herrejävlar! Skrek Arvid, och insåg att han var riktigt, riktigt hungrig.
Han försökte styra mot närmaste planet genom att trycka slumpvis på varenda knapp i sikte, men det visade sig att han bara hade satt på ugnen.
- Problem ett löst, problem två kvarstår. Sa Arvid, och stoppade in en köttbit i ugnen.
Sedan fortsatte han att trycka på alla knapparna i hopp om att hitta styrknapparna.
Kampen mot marsianerna var lång och hård men Arvid klarade sig ur den med bara en del skador. Sedan äter han upp köttstycket som var en saftig entrecôte och flyger vidare genom Vintergatan. En bit på vägen träffar han på några vänliga venusianer som inte erkänner sig som venusianer eftersom de tycker att det namnet är nedlåtande och rasistiskt, som istället kallar sig för Xrangzarsianer. De hjälper Arvid att lista ut knapparna som styr skeppet, sköter kanonerna och de knapparna som sköter ugnen. Nu när han har listat ut hur allting fungerar flyger han vidare mot andra galaxer. Men först ska han tillbaka och hälsa på Engelbrekt. Han har en present till honom som dom vänliga miljöaktivisterna Xrangzarsianerna gav honom.
Nere på Tellus:
- HAHAHA! Skrattade Engelbrekt, såg ni den där uppskjutningen eller? Det var ju helt asgrymt!
- Fett. Svarade hans medhjälpare Steve, tror du vi någonsin kommer se honom igen?
- Nä, den idioten kan omöjligt komma tillbaka eftersom vi slängde in så många inbjudande knappar överallt. Sa Engelbrekt och skålade sitt champagneglas med Steves.
Just i den stunden kom Arvid nersnurrande i sin omdöpta farkost Ostsmörgås.
- Va i hel…
- JUST DET! Utropade Arvid med en hel del manlighet i rösten, JAG HAR ÅTERVÄNT FRÅN DE DÖDA!
- Du har inte varit död Arvid.
- Hur vet du det då professor Messerschmitt?
- Messerschmitt?
- Besserwisser på tyska, kan du ingenting eller?
- Jag är ganska säker på att det inte är…
- JAJAJA! Utropade Arvid med något mindre manlighet i rösten, DET HÖR INTE TILL SAKEN!
Och med det sagt gav Arvid professor Engelbrekt en lavett.
Engelbrekt flämtade, han hade aldrig blivit slagen på det sättet innan. Han var helt förkrossad och förvirrad.
- JUST DET! Sa Arvid, hoppade in i Ostsmörgås och flög iväg.
- Vad var det som hände nyss Steve? Lyckades Engelbrekt flämta fram.
- Han gav dig en lavett tror jag, ska du låta honom komma undan med det?
- Såklart, nu blir vi ju av med honom! Sa Engelbrekt och hämtade mera champagne.
Uppe i Ostsmörgås installerar Arvid ett sällskapsprogram så han inte blir ensam på sina personliga uppdrag, men tyvärr fick han den deprimerade upplagan av programmet.
- Ok, sa Arvid, det här är mina mål med den här rymdresan.
- Lycka till, sa datorn, du kommer att behöva det.
- Håll klaffen, jag vet att jag kommer klara det, jag litar på min magkänsla.
- Det är bara den där chilikorven du stannade till för att äta.
Arvid började genast flyga iväg mot nästa solsystem på jakt efter den saftigaste köttbiten i hela universum. Han stötte snabbt på ett solsystem som liknade en storm i ett vattenglas. Hur det nu ser ut…
Vågorna slog omkring Ostsmörgås som om det hade varit ett apelsinskal. Den oerhörda stormen på Betangulas 3 var fruktad av modiga sjömän från hela galaxen och när Arvid hade tagit sig upp på land såg han det fantastiska och otroligt uppmärksammade neonfältet. Neonfältet var det starkast lysande fält som någon gång existerat på grund av dess neonkullar och neonäppelträd. Det var bland det mest fantastiska Arvid någonsin hade sett. Förutom Niagarafallen, det var en hel del vatten där tyckte han och vatten var en sak som fascinerade Arvid otroligt, på grund av dess stillhet men också hur det kan blåsa upp till stora vågor på några få sekunder. Arvid ser ett neonlejon som han tänker jaga och sedan äta upp. Han smyger sig på lejonet så tyst han kan, det vill säga inte särskilt tyst. Lejonet upptäcker honom direkt och springer mot honom med ilska i blicken. När Arvid ser att han har blivit upptäckt klättrar han upp i ett träd och väntar på att lejonet ska sluta vakta honom och ge upp. Det är då han hoppar ner på lejonet och biter honom i örat och sen i benet för att oskadliggöra lejonhannen. Lejonets kroppsmassa försöker bygga ihop sig till ett nytt lejon men Arvid fixar snabbt fram grillen och börjar grilla lejonet.
- Uppdrag ett avklarat. Ta det, skitdator.
Arvid hör något i buskarna bakom honom. Det låter som små möss.
- Välkommen till vår värld! Säger ledarvarelsen.
- Häftigt! Kebab! Säger Arvid och äter upp en av varelserna.
- Nej! Inte Robert, han var en jävel på att göra neonäppelpaj.
- Oj, förlåt mig, jag visste inte att det var en person.
- Det är lugnt, det skulle vara ganska trevligt med lite omväxli…
Arvid fångade rymdvarelsen i en bur och sprang iväg med honom. Han sattes ner bredvid huvuddatorn.
- Så du blev också fångad av den här idioten? Sa datorn.
- Ja. Men jag förstår inte varför jag, ledaren av råttmaknarna, blev fångad av denna varelse.
- Tyst där bak! Hojtade Arvid, och fortsatte styra vidare genom galaxen.
Efter en hel del undersökning har Arvid listat ut rått-sakens språk.
- Jaog har ju saogt däjt heila taiden! JAOG PRAOTAR SVEÄNSKAO! Sa råttmaknaren.
- Hmm, den försöker kommunicera med mig, det låter lite som skånska faktiskt.
- Jaog praotar sveänskao!
- Skånska, definitivt. Sa Arvid.
- Du kunde ju bara frågat mig, men icke. Jag duger ju inte till någonting. Sa datorn mycket deprimerat.
- Sa jag inte åt dig att vara tyst? Skällde Arvid.
Jag skrev det här i sjuan.